torsdag 13 september 2012

Hemligheten av Anna Enquist



Anna Enquist f. 1945 är en nederländsk författarinna (och hon heter egentligen Christa Widlund- har svensk make och talar flytande svenska- allt enligt texten på bokens omslag).

Jag har länge varit intresserad av att läsa något av henne och jag blev därför väldigt nöjd när jag hittade två utgallrade romaner av Enquist på biblioteket. Jag började med "Hemligheten" som kom ut på originalspråket år 1997 och som samma år fick "Dutch Readers Prize"- boken blev en bästsäljare i hemlandet.

Musiken spelar en stor och avgörande roll i den här berättelsen som har tre stämmor- det förflutna blandas med nuet och allt är poetiskt skildrat.

"Flygeln svävade fritt i luften och avtecknade sig likt en vidbränd kotlett mot de snötäckta bergstopparna. En grå filt hade skjutits in mellan det svartlackade trävirket och trossarna som satt surrade runt instrumentet. Den gula lyftkranen tornade upp sig likt en enarmad, stel jätte över huset och började sakta att sänka sin last. Pianot blev hängande strax ovanför balkongen och vaggade långsamt av och an. Det knakade lätt i trossarna, den elektriska hissanordningen surrade och solen brände."

Wanda Wiericke är konsertpianist och hon ser tillbaka på sitt liv från sitt hus i närheten av Pyrenéerna. Hit har hon tagit sin tillflykt för en tilltagande reumatism hindrar henne från att fortsätta en framgångsrik karriär. Nu är hon här- hon minns och hon försöker bearbeta "hemligheten". Musiken har varit Wandas enda hopp, enda tröst i tillvaron och lite av en verklighetsflykt. I alla sammanhang har hon valt musiken- framför familj, framför vänner.

Wanda föddes år 1933 och hon har upplevt kriget med svält och umbäranden. Hennes lillebror Frank föddes gravt förståndsmässigt handikappad och måste gömmas undan tyskarna (som annars hade sett till att ta livet av honom)- Frank lider av en ärftlig sjukdom, något som också ska komma att påverka Wanda när hon ska göra sina val senare i livet.

En av stämmorna i berättelsesymfonin tillhör Wandas före detta man, Bouw Kraggenburg. Efter trettio år är han nu på väg till Wandas hem där i bergen för att söka ett avslut, en försoning. Vi får följa hans resa och hans tankar samtidigt med Wandas berättelse.

Hemligheten? Ja, den yppas så småningom men i lite förtäckta ordalag. Jag konstaterar att det inte är målet som är det viktiga i den här romanen utan resan i sig. Slutet ger ingen lösning på något och det är så det ska vara. "Hemligheten" är både  en sällsam och vacker berättelse om en kvinna som kanske till slut har funnit sin plats i tillvaron.

" Fönstrets upplysta fyrkant påminner om en målning av en sittande kvinna. Hon spelar: en släpig basgång med en melodi som slingrar sig ovanför. Klangen sprids i kvällen, formas om ovanför hustaken och går förlorad nere i dalen. Mannen lyssnar där han sitter på stenen. Händerna hänger ned mellan benen likt två utmattade, vita djur. Han har vänt huvudet mot fönstret, han tycks vilja lukta på klangerna och provsmaka dem. Han suger lystet i sig musiken. Han känner igen det, Bach, vad är det för något, Italienska konserten eller så, fantastiskt. Han ser kvinnan böja överkroppen mot de låga tonerna, hur hon emellanåt lägger huvudet på sned för att bättre höra melodin, som hon plötsligt avbryter.

Ett silverlikt ljus faller över kyrkogård och balkong. Månen hänger dov och strålande över de vassa bergen och den mörka dalgången."

Översättningen är gjord av Per Holmer. Boken utgiven på Natur och Kultur förlag 1999.


2 kommentarer:

Läst, sett & hört sa...

Per Holmer igen. han är duktig. jag tror inte att jag läst något av Anna Enquist

Ingrid sa...

Mrs C: En mycket duktig översättare och "Hemligheten" är en mycket läsvärd bok.