Året var 1950

All världens berättares julnummer för år 1950  (omslaget är gjort av Bertil Bull Hedlund) är mycket innehållsrikt- bland annat finns ett smakprov från Vilhelm Mobergs "kommande roman" (Invandrarna) och dikter av Gunnar Ekelöf,  Bengt Anderberg och Sidney Keyes.

Vem var då denne Sidney Keyes? Honom hade jag inte hört talas om utan jag var tvungen att fladdra runt på nätet ett tag. Keyes var född år 1922 och hans liv blev mycket kort. Lite av ett underbarn var han och han hade börjat studera vid Oxford när han fick för sig att ta värvning (han kom från en familj av militärer). I april år 1942 skickades han till Tunisien och två veckor senare - han skulle just fylla 21- stupade han. Kvar finns två diktsamlingar The Cruel Solstice och The Iron Laurel. Båda har getts ut i en samlingsvolym och finns att köpa via nätbokhandeln (på originalspråket, engelska). Det finns en svensk samling av Keyes dikter också (utvalda) från 1950 i tolkning av Carl Magnus von Seth.

Trädgårdsmästaren

Om du vill komma hit en sådan dag
som denna, mellan blå och skära rader
av hyacinter, skall jag bli din älskare,
Det blänker om min sko som trampar gruset,
O kom, ty detta är din dag.

Om likt ett ådrat löv du lade handen
på min finskurna hand, jag skulle smeka
dess linjer, och det skulle vara nog.
Jag ser en bladlus krypa över rosen.
Som lövet glider mig tiden ur handen.

Säg liknar du en tyst och blekögd ängel
som följer barnen? Är ditt ansikte en blomma?
Nu lämnar älskare och trashank parken.
Du kommer ändå inte. Porten stängs.

O fruktansvärd är drömmen om en ängel.

(tolkat av Lars Gustav Hellström).

Four postures of death av Sidney Keyes
 
He said, “Dance for me,” and he said
“You are too beautiful for the wind
To pick at, or the sun to burn.” He said
“I’m a poor tattered thing, but not unkind
To the sad dancer and the dancing dead.”

So I smiled and a slow measure
Mastered my feet and I was happy then.
He said, “my people are gentle as lilies
And in my house there are no men
To wring your young heart with a foolish pleasure.”

Because my boy had crossed me in a strange bed
I danced for him and was not afraid.
He said, “You are too beatuiful for any man
To finger; you shall stay a maid
For ever in my kingdom and be comforted.”

He said, “You shall be my daughter and your feet move
In finer dances, maiden; and the hollow
Halls of my house shall flourish with your singing.”
He beckoned and I knew that I must follow
Into the kingdom of no love.
”            

—