Longyearbyen (Svalbard) fotot är lånat.
Det är eländigt illa ställt med mina kunskaper om modern norsk litteratur. Skammens rodnad pryder mina kinder... nog borde man vara mera uppmärksam på grannländernas litteratur.
Här är en trio norska författare som jag blir intresserad av att läsa något av:
Jon Michelet (f. 1944) debuterade år 1975 med en kriminalroman (svensk översättning året därpå: "Den drunknar ej som hängas skall"). Mest känd är han säkert för "Orions bälte" (därav fotot ovan) som har handligen förlagd till Svalbard under det kalla kriget- den romanen blev filmatiserad 1985).
Michelet är en mycket produktiv författare- i år är han aktuell med "En sjöens helt- skogsmatrosen". Det handlar om Halvor "en havets proletär" som ger sig ut på sjön år 1939. Detta är första delen av två (nästa del är planerad till 2013).
Britt Karin Larsen (f.1945) är nog mest känd för sin trilogi om resandefolket- "De som ser etter tegn (1997), De usynliges by (1998) och Sangen om løpende hester (1999). "
På svenska kan man läsa "Det växer ett träd i Mostamägg" (Heidruns förlag) en bok som handlar om finnskogsfolket- de som lever undanskymt mellan Klarälven i öster och Glomma i väster.
"Den utspelar sig från kanske halvtannat århundrade tillbaka och skildrar på ett målande poetiskt språk hur livet kunde gestalta sig för en ung kvinna med ett litet barn och en kärv verklighet runtom."
Nu i höst är Britt Karin Larsen aktuell med "För snöen kommer" som är del fyra i serien om folket på Mostamägg.
Ketil Bjørnstad (f. 1952) är kanske mest känd här i Sverige för dokumentärromanen " Oda", ( konstnärinnan Oda Krogh). Bjørnstad är förutom författare även skicklig kompositör och musiker. På norska finns också en imponerande utgivning av romaner, lyrik, essäer....
I höst är han aktuell med romanen "Verdens ende"som tar upp ett mycket svårt ämne- ett litet barns död. Hur klarar man av att som förälder gå vidare?
Jag tycker det är synd att svenska media inte mera uppmärksammar våra grannländers bokproduktion. De här tre författarna är ju bara några av flera och nog vill då jag mycket gärna se de här senaste "produktionerna" i svensk översättning. (och jo, jag kan läsa på norska men det är liksom inte det som är poängen).
6 kommentarer:
Snart kommer väl något finskt :)
Hannele: Där kan du mycket bättre rapportera Hannele! Det finns förmodligen massvis som aldrig blir översatt (och finska går jag helt bet på... tyvärr :-)
Alla de Nordiska länderna har också bra TV- och radio-program om litteratur. Det danska "Skønlitteratur på P1" är det bästa nordiska radioprogrammet om litteratur, och NRK:s TV-program "Bokprogrammet" är väl så bra som Babel. Men visst är det absurt att t ex Josefine Klougart inte översätts eller att så få av Levi Henriksens böcker är översatta.
Kurt: Tack för tips om radio-och TV-program. Det danska radioprogrammet ska jag försöka lyssna på . Just nu håller min "tjock-TV" på att lägga av och faktiskt känns det rätt så skönt... Norsk TV kan jag själv (inte ens med fungerande TV)inte se men det finns det förmodligen många andra som har möjlighet till. Vad gäller bristen på översättningar kan jag inte annat än hålla med dig. Det "kniper". Väldigt- och inte bara vad gäller de nordiska språken. Eländigt.
Jag har ingen TV alls, men alla TV program finns tillgängliga på resp. TV bolags hemsida. Jag föredrar sedan att ladda ned dem lokalt, så att jag kan se dem precis när det passar mig, precis som jag lyssnar på alla radioprogram som podradio, när det passar mig.
När det gäller översättningar så är det ju ändå positivt att alla de små förlagen ökat översättningarna från andra europeiska språk kraftigt, medan de engelska översättningarna verkar ha minskat, folk köper böckerna på nätet och väntar inte längre på svenska översättningar av engelskspråkiga böcker. Det var nog det som drabbade Hilary Mantel, som trots två Bookerpris inte finns översatt till svenska!
Kurt: Jag önskar att jag hade snabbare datoruppkoppling och att jag var mera tekniskt lagd också - ska jag väl tillägga... men radio Danmark är det inte svårt att få in här nere i södern- det kan jag ju trösta mig med. De små förlagen står vi i stor tacksamhetsskuld till- och jag önskar bara att det översattes ännu mera....
Skicka en kommentar