Den vackra meropsfågeln (merops apiaster) eller på svenska "biätare". (Fotot är lånat).
I närheten av Hamburg möter Nina Burton poeten Sarah Kirsch och Kirsch behöver kanske inte någon utförligare introduktion- flera av hennes diktsamlingar har blivit översatta till svenska (och även till andra språk).
Sarah Kirsch bor ute på landet och omgiven av djur och vindkraftverk. Hon bjuder på bröstkarameller och traktens kakor och serverar te i blått porslin. Det blir ett intressant samtal om det forna DDR och svårigheterna att arbeta som författare där. (Sarah Kirsch lämnade DDR år 1977).
"Den stora
Så vackra meropsfågeln
Flyger på våren redan knappt ses ett blad
Av den i söder där skuggorna
Faller rent lodrätt stenen
Varm som mina ögon blickar på den"
(tolkning Nina Burton)
Så här berättar Sarah Kirsch om meropsfågeln:
" Den har fått sin långa näbb för att kunna nå djupt in i blommorna, och denna näbb är så tung att fågeln måste flyga med huvudet bakåtriktat. Men här har hon redan lämnat den insektsätande biätaren bakom sig och börtjat tala om en sagofågel som närs av längtan."
Längtar gör man om man sitter bakom stängda dörrar och om man känner sig ofri. Under sin tid i DDR skrev Sarah Kirsch ofta om just bevingade varelser.
Kapitlet avslutas med de här raderna ur dikten "Vintermusik" (diktsamlingen heter "Schneewärme" och är från 1989).
"Världens fyra hörn
Är fulla av smärta. Kärlek.
Är som att knäcka ryggen." (Tolkning: Nina Burton)
Diktsamlingen "Glashussplitter" från 1989 kan man fortfarande få tag på via t ex nätbokhandeln. (Ellerströms förlag).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar