torsdag 1 november 2012

Mais où sont les neiges d'antan!


Jag har inte läst ut ännu- men är på god väg. Jag får François Villons dikt i öronen när jag läser.

Prince, n'enquerez de sepmainePrince, do not ask me in the whole week
Où elles sont, ne de cest an,Where they are - neither in this whole year,
Qu'à ce reffrain ne vous remaine:Lest I bring you back to this refrain:
Mais où sont les neiges d'antan!Oh, where are the snows of yesteryear!
(slutversen).

Det är många personer som passerar revy i den här brevromanen, kan jag konstatera och ibland blir det svårt för mig att hänga med i alla turer och alla möten. Jag har alltid varit lite svag för Suzanne Brögger- en kvinna som vågat utmana och som utmanar än i dag- men älskar henne gör jag kanske inte och någon ikon har hon aldrig varit för mig- men dock en intressant personlighet/person.

Hon fick mig i alla fall att minnas Jytte Borbergs "Eline Bessers lärotid" ( från 1970-talet) .Den boken vill jag gärna läsa om. (Den finns dessutom i svensk översättning).


Om "Eline Bessers lärotid" kan man läsa lite här.

Jag fortsätter läsningen.

Hannele har läst och skrivit om Breven till prinsen av Mogadonien här.

2 kommentarer:

♥ Hannele sa...

för mycket danskar, svårt att hänga med, Brøgger bara snuddar...

Ingrid sa...

Hannele: Snuddar är rätta ordet- och det ÄR svårt att hänga med. Jag tycker att det blev ganska jobbig läsning till slut. Jag har inget emot att googla/slå upp - men det får inte bli för mycket åt gången.