Min generation präglades av rymdkapplöpningen och det kalla kriget. Idag är det den 22 november och det går inte att värja sig för de historiska minnena. John F Kennedys hela väsen är för evigt etsat in i hjärnan på oss som upplevde den här dagen- för 49 år sedan.
Jag minns exakt vad jag gjorde och var jag var den där ödesdigra kvällen (för det var kväll i Sverige) år 1963. Sven Lindahl var i full färd med att läsa upp dagens nyheter på "Aktuellt"när ett telegram plötsligt kom in -" President Kennedy har skadats i ett attentat i Dallas". Inget att oroa sig för, tyckte vi- men det blev dystrare- några minuter senare ännu ett telegram: tillståndet är kritiskt. Nu blev det genast förstämning i TV-soffan- och så till slut de där orden som jag aldrig glömmer: President Kennedy har avlidit. Det hela var så ofattbart och så hemskt. När man är ung blir intrycken så starka och President Kennedy var en populär person bland oss i den yngre generationen- det var Camelot, familjen med de två söta barnen, presidenten som hade talets gåva (ja, det framgår ju av klippet ovan)- allt beskrevs som en amerikansk idyll (som det så klart inte var- men det var så vi uppfattade det då.)
Idag är det också Thanksgiving Day och över hela USA samlas familjerna för att äta den traditionsenliga kalkonen med tillbehör. Denna dag markerar också början på julruljangsen.
3 kommentarer:
Tack för påminnelsen om dagen, var själv inte född men har ju hört andra berätta.
Tänk att få vara med om detta!
Bokmoster och Hannele: De där minnena försvinner nog aldrig för mig. Familjen Kennedy var ju i det närmaste avgudade på den tiden och det var en oerhörd tragedi när de där skotten föll i Dallas. Jag har svårt att se filmklipp från den där bilkortegen- hela tiden känns det som om jag vill gå in och ändra på historien....
Skicka en kommentar