22 november

Min generation präglades av rymdkapplöpningen och det kalla kriget. Idag är det den 22 november och det går inte att värja sig för de historiska minnena. John F Kennedys hela väsen är för evigt etsat in i hjärnan på oss som upplevde den här dagen- för 49 år sedan.

Jag minns exakt vad jag gjorde och var jag var den där ödesdigra kvällen (för det var kväll i Sverige) år 1963. Sven Lindahl var i full färd med att läsa upp dagens nyheter på "Aktuellt"när ett telegram plötsligt kom in -" President Kennedy har skadats i ett attentat i Dallas". Inget att oroa sig för, tyckte vi- men det blev dystrare- några minuter senare ännu ett telegram: tillståndet är kritiskt. Nu blev det genast förstämning i TV-soffan- och så till slut de där orden som jag aldrig glömmer: President Kennedy har avlidit. Det hela var så ofattbart och så hemskt. När man är ung blir intrycken så starka och President Kennedy var en populär person bland oss i den yngre generationen- det var Camelot, familjen med de två söta barnen, presidenten som hade talets gåva (ja, det framgår ju av klippet ovan)- allt beskrevs  som en amerikansk idyll (som det så klart inte var- men det var så vi uppfattade det då.)

Målningen gjord av Jennie A Brownscombe

Idag är det också Thanksgiving Day och över hela USA samlas familjerna för att äta den traditionsenliga kalkonen med tillbehör. Denna dag markerar också början på julruljangsen.

Från min amerikanska hylla-

Från vänster "An Unfinished Life" av Robert Dallek (Dallek är professor i historia i Boston),
Brothers: The Hidden History of the Kennedy Years av David Talbot och Ted Sorensen's Counselor: A Life at the Edge of History (Sorensen gick bort år 2010- han var rådgivare till president Kennedy och skrev också de flesta av hans tal)-
Häftet längst fram är "Origins of the Cold War"- kuslig läsning som jag hade som kurslitteratur för många år sedan. (Arthur Schlesinger)

För femtio år sedan idag

-
Den 20 januari år 1961.... det var en kall och klar dag i Washington DC- och en ny president svor eden. Det var en orolig värld Kennedy skulle hantera- det kalla kriget var kallare än någonsin- i Kongo verkade stridigheterna aldrig ta slut och i FN bankade Chrustjev med nävar och skor i bänken. Kuba var också ett bekymmer för Kennedy som han snart skulle få tampas med - och det blev en katastrof. 1961 var ett tungt år- och jag kommer att återkomma till det med jämna mellanrum.

Kennedy's Inaugural Address har blivit en klassiker vad gäller retorisk skicklighet. Jag lyssnar och tänker tillbaka- 1000 dagar fick han den unge karismatiske presidenten.