Caesarion av Tommy Wieringa

Caesarion hette han, sonen som Cleopatra fick med Julius Caesar (det antas i alla fall att Julius Caesar var fadern). Caesarions liv blev kort och Julius Caesar fick han inte se mycket till. Moderns öde är välbekant.

Tommy Wieringa har lånat Caesarions namn för att berätta om en annan ung man som tvingas göra en invecklad resa genom livet. Det här är romanen om en vådlig och mångbottnad färd genom tre världsdelar och ett stort antal länder.

Ludwig (som ibland kallar sig för Caesarion) föds i Alexandria i Egypten- hans mor Marthe är från Holland och hans far är österrikare (namnet är Schultz). Det dröjer inte länge förrän fadern försvinner ut i periferin för att aldrig mera återkomma- och så måste Marthe försöka klara försörjningen på egen hand. Det blir först en flytt hem till en syster i hemlandet - en parentes- för den slutliga destinationen blir den lilla staden Alburgh (som säkert ska vara det verkliga Aldeburgh) i East Anglia. (Suffolk). Marthe köper ett hus som ligger på en klippa alldeles invid Nordsjön- varje år rasar en bit av klippan ner i havet och huset är ständigt hotat.

"What a house means. The walls around a cavity. It means inside, it protects you against the outside."

Ludwigs liv är ensamt och han är starkt knuten till sin mor. När han fyllt 15 år får han via en klasskamrat reda på att Marthe som ung medverkat i ett antal pornografiska filmer- hans värld slås omkull. Tillvaron blir som ett gungfly och inte blir det bättre när Marthe åter igen ger sig av- nu till Los Angeles (där hon kommer att återta sin gamla karriär i filmbranschen). Ludwig följer efter snart nog (nu har han utbildat sig till pianist).

Så följer en hetsig och svår tillvaro där Ludwig hela tiden söker fylla det tomrum som framför allt modern, Marthe, har lämnat. Från land till land går resorna- USA, Österrike, Holland, Tjeckoslovakien och också till Panamas djungler (här får berättelsen en definitiv "touch" av Joseph Conrads "Mörkrets hjärta".)

Tråkigt har man sannerligen inte när man läser den här boken- så många nyanser, så många lager och så många stenar som vänds. Wieringa har skildrat ett mycket annorlunda liv och allt slutar också i en slags försoning. "Caesarion" blir på sätt och vis Caesar- i vart fall över sitt eget liv. Det är gott så.

"Caesarion" kom ut i Nederländerna år 2009 och den blev översatt till engelska något år senare. Nu föreligger den i pocketutgåva via Portobello Books. Översättningen är gjord av Sam Garrett. Jag hoppas så klart att det kommer en svensk översättning så småningom. Det är den här boken värd.

AKO Literatuurprijs

2009

Erwin Mortier – Godenslaap (det årets vinnare)

 

Joris van Casteren – Lelystad

Joke van Leeuwen – Alles nieuw

Carolina Trujillo De terugkeer van Lupe García

Christiaan Weijts – Via Cappello 23

Tommy Wieringa – Caesarion

AKO (Amsterdamsche Kiosk Onderneming) är ett prestigefyllt litteraturpris (instiftat år 1987) som delas ut i Nederländerna. Vinnaren får 50 000 euro och en statyett. I raden av pristagare finns ännu inte Tommy Wieringa (han har dock vunnit andra litterära priser) men det kan nog hända att han kommer att hamna på prislistan så småningom. Hans roman "Caesarion" blev i alla fall nominerad år 2009.

Tommy Wieringas böcker har inte översatts till svenska ännu såvitt jag kan se men det kanske kommer.

Wieringa (f. 1967) växte upp i Aruba (Nederländska Antillerna) men hans familj återvände till Nederländerna när han var tio år gammal. Han blev "utslängd" från skolan vid 17 års ålder men tog sig ändå till universitetet (via omvägar, läser jag) och studerade till journalist. Hans roman Joe Speedboat (från 2005) har översatts till över ett dussin språk (bland andra engelska).

Just nu är jag i full gång med att läsa "Caesarion" som finns i engelsk översättning (Portobello förlag).

En trio från Nederländerna

Från min hylla har jag plockat tre romaner som jag gärna vill läsa så snart som möjligt. De har ett gemensamt: de är alla skrivna av nederländska författare. Först ut är Simon Vestdijks (1898-1971) "The Garden Where the Brass Band Played"- en berättelse om livet i en småstad  och om att växa upp på landet. Jag tycker mycket om den vemodiga titeln..... En del av Vestdijks böcker kan man faktiskt hitta i svensk översättning.

Jan Jacob Slauerhoff blev bara 38 år gammal. Hans hälsa var alltid mycket klen och att arbeta som skeppsläkare bidrog inte till att förbättra den. Slauerhoff drabbades av både TBC och malaria - och dog i förtid. Pushkin Press har nu gett ut hans roman "The Forbidden Kingdom" (från 1932) i engelsk översättning (av Paul Vincent- som även översatt Willem Elsschots "Villa des Roses). The Forbidden Kingdom rör sig mellan väst och öst på kartan och blandar också två århundraden med varandra. Jag är mycket nyfiken på den här romanen. Några svenska översättningar av Slauerhoffs verk har jag inte lyckats hitta. Det kanske kommer.

För något år sedan läste jag Pramoedya Ananta Toers "Människornas jord" (Leopard förlag)- en verkligt stor upplevelse som jag delade med flera andra bokbloggare. I "Människornas jord" får vi lära känna den unga Minke som växer upp i 1890-talets Indonesien. I boken nämns författaren Multatuli (Eduard Dekker) och hans stora klassiska verk "Max Havelaar"- en mycket ilsken attack på det nederländska kolonialsystemet. "Max Havelaar" har getts ut av Atlantis förlag och den finns lätt tillgänglig via t ex Adlibris- om man inte vill låna på biblioteket förstås.

Jag längtar efter lite lugn och ro (något som jag just nu inte har) för att kunna "ta mig an" den här trion.

Nyfiken på: Simon Vestdijk

Simon Vestdijk (1898-1971) var en nederländsk författare och mycket läst (och tongivande) på sin tid. När jag ögnade igenom en "bok om böcker" såg jag ett inlägg om boken ovan och skribenten var fylld av lovord. (Inte vet ju jag om jag tycker lika men nyfikenheten är i alla fall väckt).

Av Simon Vestdijks böcker (han skrev många för han var mycket flitig med pennan) hittar man bara ett par i svensk översättning och den som verkar lättast att få tag på (om man förlitar sig till biblioteken) är "Kyparen och de levande" som kom ut 1966 på Tidens förlag. Översättningen är gjord av Sonja Pleijel. Mer om Vestdijk kan man läsa HÄR.

(fotot är lånat).

Nederländskt

År 1942 i april drog den tyska ockupationsmakten åt strypsnaran för nederländsk litteratur. Allt som inte var pronazistiskt eller "ariskt" i sitt ursprung förbjöds. Det fria ordet lyckades dock inte tyskarna kväsa- en hel underjordisk ström av böcker trycktes och gavs ut. Författare och typografer riskerade sina liv för att folket skulle få läsa den "riktiga" litteraturen. Här arbetade man i källare, på vindar och hade man inte elektricitet skaffade man sig ström via cyklar. Böckerna som gavs ut såldes till höga priser och all vinst gick till motståndsgrupperna.

Ett av de första verkan att ges ut på detta sätt var en dikt av Jan Campert "De 18 döda" som skrevs till minne av arton avrättade patrioter. Jan Campert arresterades han också när han försökte hjälpa judiska flyktingar- han fördes till koncentrationslägret Neuengamme där han avled i januari 1943.

Man gav ut både nytt och gammalt- bland de äldre författarna fanns t ex Arthur van Schendel (1874-1946)  (här ovan på ett dubbelporträtt). Jag känner inte alls till hans författarskap men givetvis väcks min nyfikenhet. Van Schendel föddes i dåvarande Batavia men han vistades i Europa under större delen av sitt liv- under andra världskriget var han bosatt i Italien. Hans mest kända och mest översatta verk är en roman från 1930 " Fregatten Johanna Maria" - den svenska översättningen är från 1937 och den har ett förord av Anders Österling. Boken handlar om Jacob Brouwer och hans kärlek till havet och till livet till sjöss.

Källa: Louise E van Wijk "Nederländsk litteratur under ockupationen" BLM:1 1946).

Hemligheten av Anna Enquist

Anna Enquist f. 1945 är en nederländsk författarinna (och hon heter egentligen Christa Widlund- har svensk make och talar flytande svenska- allt enligt texten på bokens omslag).

Jag har länge varit intresserad av att läsa något av henne och jag blev därför väldigt nöjd när jag hittade två utgallrade romaner av Enquist på biblioteket. Jag började med "Hemligheten" som kom ut på originalspråket år 1997 och som samma år fick "Dutch Readers Prize"- boken blev en bästsäljare i hemlandet.

Musiken spelar en stor och avgörande roll i den här berättelsen som har tre stämmor- det förflutna blandas med nuet och allt är poetiskt skildrat.

"Flygeln svävade fritt i luften och avtecknade sig likt en vidbränd kotlett mot de snötäckta bergstopparna. En grå filt hade skjutits in mellan det svartlackade trävirket och trossarna som satt surrade runt instrumentet. Den gula lyftkranen tornade upp sig likt en enarmad, stel jätte över huset och började sakta att sänka sin last. Pianot blev hängande strax ovanför balkongen och vaggade långsamt av och an. Det knakade lätt i trossarna, den elektriska hissanordningen surrade och solen brände."

Wanda Wiericke är konsertpianist och hon ser tillbaka på sitt liv från sitt hus i närheten av Pyrenéerna. Hit har hon tagit sin tillflykt för en tilltagande reumatism hindrar henne från att fortsätta en framgångsrik karriär. Nu är hon här- hon minns och hon försöker bearbeta "hemligheten". Musiken har varit Wandas enda hopp, enda tröst i tillvaron och lite av en verklighetsflykt. I alla sammanhang har hon valt musiken- framför familj, framför vänner.

Wanda föddes år 1933 och hon har upplevt kriget med svält och umbäranden. Hennes lillebror Frank föddes gravt förståndsmässigt handikappad och måste gömmas undan tyskarna (som annars hade sett till att ta livet av honom)- Frank lider av en ärftlig sjukdom, något som också ska komma att påverka Wanda när hon ska göra sina val senare i livet.

En av stämmorna i berättelsesymfonin tillhör Wandas före detta man, Bouw Kraggenburg. Efter trettio år är han nu på väg till Wandas hem där i bergen för att söka ett avslut, en försoning. Vi får följa hans resa och hans tankar samtidigt med Wandas berättelse.

Hemligheten? Ja, den yppas så småningom men i lite förtäckta ordalag. Jag konstaterar att det inte är målet som är det viktiga i den här romanen utan resan i sig. Slutet ger ingen lösning på något och det är så det ska vara. "Hemligheten" är både  en sällsam och vacker berättelse om en kvinna som kanske till slut har funnit sin plats i tillvaron.

" Fönstrets upplysta fyrkant påminner om en målning av en sittande kvinna. Hon spelar: en släpig basgång med en melodi som slingrar sig ovanför. Klangen sprids i kvällen, formas om ovanför hustaken och går förlorad nere i dalen. Mannen lyssnar där han sitter på stenen. Händerna hänger ned mellan benen likt två utmattade, vita djur. Han har vänt huvudet mot fönstret, han tycks vilja lukta på klangerna och provsmaka dem. Han suger lystet i sig musiken. Han känner igen det, Bach, vad är det för något, Italienska konserten eller så, fantastiskt. Han ser kvinnan böja överkroppen mot de låga tonerna, hur hon emellanåt lägger huvudet på sned för att bättre höra melodin, som hon plötsligt avbryter.

Ett silverlikt ljus faller över kyrkogård och balkong. Månen hänger dov och strålande över de vassa bergen och den mörka dalgången."

Översättningen är gjord av Per Holmer. Boken utgiven på Natur och Kultur förlag 1999.

Nyfiken på: Connie Palmen

Connie Palmen (f.1955) är en nederländsk författarinna. Hon debuterade med romanen "De wetten" (Svensk översättning: Lagarna) som  blev en bästsäljare i hemlandet. Connie Palmen har studerat både filosofi och litteratur och jag tror att den blandningen ger ett mycket intressant författarskap. "Lagarna" blev för övrigt vald som årets Europeiska debutroman år 1993.

På svenska finns också översatt "Din tillgivne" (2004)

och "Lucifer" som kom i svensk översättning år 2009- och den boken kan man fortfarande skaffa via t ex nätbokhandeln.

I min hand har jag just nu Palmens "De vriendschap" (Venskabet på danska - för det är på danska jag läser). Boken handlar om vänskapen mellan två kvinnor- en vänskap som börjar i barndomen och som sedan varar hela livet.

Överfallet av Harry Mulisch

Harry Mulisch (1927-2010) räknas som en av de "tre stora" i nederländsk efterkrigslitteratur. Hans tema är ofta andra världskriget och romanen "De Aanslag" (Överfallet) (The Assault) publicerades 1982 på originalspråket. År 1986 kom filmatiseringen som blev en stor succé med bland annat en Oscar för bästa utländska film. Boken har sedan blivit översatt till över 20 språk- däribland svenska (1989).

Det är januari år 1945 i ett Holland som fortfarande är ockuperat av tyskarna. Familjen Steenswijk bor i  huset "Carefree" på en liten lugn gata i utkanten av Haarlem. Det är kväll, man spelar Fia och försöker glömma att det fortfarande är krig. Så ljuder ett skott i mörkret. Det visar sig att det är en ökänd medlöpare som likviderats och nu håller ett par grannar på att flytta kroppen och den läggs framför familjen Steenswijks "Carefree". Innan någon hinner reagera är tyskarna på plats och här ställs inga frågor. Familjen förs bort- huset bränns ner. Bara 12-årige Anton överlever och han tas om hand av en morbror i Amsterdam.

Så går åren- romanen tar oss med framåt i tiden och gör nedslag under olika viktiga tidpunkter i Antons liv- 1952-1956 (Ungernkrisen)- 1966 och 1981. Varje förflyttning framåt ger ytterligare en pusselbit som tar oss till gåtans/gåtornas lösning. Vem var det som sköt medlöparen, varför flyttades liket och vem är vem i detta drama.

Anton blir så småningom en mycket framgångsrik läkare och han försöker glömma det förflutna men det växer sig alltför starkt och går inte att ignorera.

"Överfallet" är en hisnande välskriven bok med många oväntade turer och med en sorgsenhet och en klarhet som tar sig in i själen på läsaren.

Harry Mulisch omnämndes som Nobelpriskandidat men tiden gick ifrån honom (som för så många andra värdiga). Mulisch gick bort år 2010.

Patrik Enander på bloggen "En trave böcker" har också läst.

"But what does it matter? Everything is forgotten in the end. The shouting dies down, the waves subside, the streets empty ,and all is silent once more."

Hur går det med den nederländska utmaningen?

För visst har jag utmanat mig själv? Det går framåt med läsandet om än långsamt- men det beror inte på att böckerna är tråkiga eller dåliga- det har sin orsak i att de är lite knepiga att få tag på. Just nu har mitt bibliotek stängt fram till början av oktober och det innebär att det inte är så smidigt att fjärrlåna- men- det är ju inte många veckor kvar på just det tillståndet.

 Där det inte finns svenska översättningar kan man ibland hitta engelska versioner- men över lag tycker jag att det borde översättas mera nederländskt! Nu har jag hittat "A Bed in Heaven" av Tessa de Loo (författare till den stora bästsäljaren "Tvillingsystrarna" (svensk översättning och utgiven på Bazar förlag- pocketutgåva för en billig peng dessutom!) Tvillingsystrarna utnämndes av Sunday Times till en av de hundra bästa böckerna det året (som jag tror var 2000 eller 2001).

Näst på tur efter Tessa de Loos roman är Harry Mulischs "The Assault"- Harry Mulisch skrev jag några rader om HÄR.

En son söker sin far: Adriaan van Dis och "My Father's War"

På fotot den nederländske författaren Adriaan van Dis (f.1946).

"My Father's War" är en skakande skildring av framför allt en sons önskan att förstå sin far och att söka sina rötter- men det är också en berättelse om krig, tortyr och ondska. Boken rör sig mellan tre olika länder- Indonesien- Nederländerna och Kanada- och den ramas in av två dödsfall.

I inledningen sätts vi ombord på ett fartyg som är på väg "hem" till Holland från Ostindien efter andra värlskriget. En mor och hennes tre döttrar skådar ut över det grå havet och siktar för första gången sitt blivande hemland. De tre flickorna är i dåligt fysiskt skick, magra och med rakade huvuden (de har drabbats av skabb) och så får vi veta att de är mörka i hyn. Modern väntar ett barn till och fadern till detta barn (Han heter Justin) är också med på fartyget. Flickornas pappa har försvunnit någonstans på Java under den japanska ockupationen. Öde okänt. (Det blir dock känt senare i boken)

Så berättas historien om en familj som lyckades överleva andra världskrigets fasor på Java. Alla blev de internerade av japanerna och svält och tortyr hörde till det dagliga livet under flera år. Sådant ger ärr för livet. Värst var det för Justin- han utsattes för de allra hemskaste prövningar och lyckades överleva bara genom ett enastående starkt psyke.

När pojken, som berättar historien, är 10 år dör pappan i sviterna av en hjärtoperation i kombination med den svåra influensan som kallades för "asiaten". Så hoppar handlingen fram till halvsystern Ada som dör i cancer och så samlas familjen och minnena kommer. Ett gigantiskt nystan av händelser rullas upp och vi får följa huvudpersonen i jakten på det förflutna. Varför var fadern som han var? Sadistisk och överdrivet noggrann- samtidigt som han också var mycket kärleksfull. Allt får sin förklaring och gåtan får sin lösning. Det är mycket spännande läsning om än oerhört tung och svår.

"My Father's War" ger mycket goda inblickar i en  tid och en plats som i alla fall jag känner dåligt till. Det är också skrivet med mycken svart humor- så gott som varje sida ger ett "litet bett". Det är en mäktig roman. En roman jag inte glömmer i första taget. HÄR kan man läsa mer.


"My Father's War" har översatts till svenska och har då fått titlen: Indiska sanddyner (originaltiteln: Indische Duinen).

En barbar i Kina (1989)

Indiska sanddyner (1997)

Från Elmina till Buitenzorg

På fotot Aquasie Boachi (Kwasi Boachi) 1827-1904, en ashantiprins från Ghana som fördes bort från sin hembygd för att aldrig återkomma. Aquasie slutade sina dagar i nederländska Ostindien- närmare bestämt på Java och i Buitenzorg (numera Bogor).

Här en målning av fortet St George i Elmina på Ghanas kust. År 1471 erövrade portugiserna det som senare skulle kallas för "Guldkusten" (Ghana) men holländarna var angelägna om att få sin bit av den koloniala kakan också- fortet intogs av dem år 1637 och det kom att bli centrum för slavhandel under nära två hundra år. År 1872 överläts nederländska guldkusten till britterna.

Dessförinnan, år 1836, hade den nederländska regeringen bestämt att man skulle rekrytera soldater från guldkusten via kungen av Ashanti. General Verveer anlände till Elmina och begav sig direkt till Kumasi (huvudstaden i Ashantiriket) med en stor delegation (cirka 900 personer). Man kom till en överenskommelse med kung Kwaku Dua I och så upprättades ett rekryteringskontor i Kumasi- dessutom sände kungen de två prinsarna Kwasi Boachi och Kwame Poku till Nederländerna med general Verveer- för att de skulle få en god utbildning.

Om detta och mycket annat läser jag just nu i Arthur Japins roman "The Two Hearts of Kwasi Boachi".

Nederländerna/Belgien : no 9

Tessa de Loo är pseudonym för den nederländska författarinnan Johanna Martina Duyvené de Wit (född 1946). Mest känd har hon blivit för sin roman "Tvillingsystrarna" som också har filmatiserats (filmen har jag sett- den var bra!).

Som synes finns boken i svensk översättning och inte bara det- den finns i billig pocketupplaga dessutom (Bazar förlag). För bara några tior kan man få en mycket bra roman! Översättningen är gjord av Per Holmer (och det garanterar hög kvalitet). Två föräldralösa systrar- två helt skilda öden och ett krig som kom emellan.

HÄR kan man läsa en recension (Svenska Dagbladets från 2007).

Nederländerna/Belgien no:8

Gerard Reve ( 1923-2006) är den tredje i gruppen "De Grote Drie" (De tre stora i den nederländska efterkrigslitteraturen).  Han var en mycket kontroversiell författare och skapade stora rubriker mer än en gång. Öppet homosexuell på en tidpunkt i historien då detta var ovanligt- jag citerar från engelska Wikipedia :" Reve was one of the first homosexuals to come out in the Netherlands. He often wrote explicitly about erotic attraction, sexual relations and intercourse between men, which many readers considered to be shocking. However, he did this in an ironic, humorous and recognizable way, which contributed to making homosexuality acceptable for many of his readers. Another main theme, often in combination with eroticism, was religion. Reve himself declared that the primary message in all of his work was salvation from the material world we live in."

Det är inte alldeles enkelt att hitta böcker av Reve i översättning men på svenska finns "Kvällarna" som anses vara en av de bästa romaner som skrivits på nederländska språket. Boken kom ut på originalspråket år 1947- den svenska översättningen (Joakim Sundström) är utgiven av Ersatz förlag år 2008 och den kan man fortfarande få tag på via nätbokhandeln.

"Kvällarna" beskrivs som en självbiografisk roman och den är mycket svart i tonen. Handlingen utspelar sig strax efter andra världskriget.

Nederländerna/Belgien: no 7

Willem Frederik Hermans (1921-1995) hör också till "ledartrojkan" i nederländsk efterkrigslitteratur. Hans verk spänner över många genrer - lyrik, romaner, noveller, dramatik.... och ja, det finns faktiskt några böcker av honom översatta till svenska.

Mörkrummet- 1962

Paranoia- 1965

Aldrig mera sova- 1968

Just den senare romanen "Aldrig mera sova" (Nooit Meer Slapen") var den av Hermans romaner som blev mest populär i hemlandet.

Handlingen är förlagd till 1960-talets Norge och huvudpersonen är en geolog, Albert Issendorf, som deltar i en expedition till Lappland. Vill man läsa en recension så länkar jag till The Guardian HÄR.

Upp till bevis

En trio holländare- som jag snart ska ta itu med.

Shutterspeed av Erwin Mortier

Livet som en dag av A F Th van der Heijden

Angel Maker av Stefan Brijs

och det kommer mera med tiden....

Nederländerna/Belgien: no 6

Harry Mulisch (1927-2010) hör till en av många författare som hann dö innan han fick sitt förmodligen mycket välförtjänta Nobelpris. Mulisch anses var en av de tre stora i nederländsk efterkrigslitteratur och han har fått ett par av sina böcker översatta till svenska: "Överfallet" (1989), "Siegfried" (2002) och "Upptäckten av himlen" (2004).

Som synes har "Siegfried" även översatts till danska och vill man läsa på engelska har man en del att välja bland också- och jodå, det är den otäckte Adolf som är med på omslaget- med sin okände son (sonen torde väl vara fiktiv).

Mulisch verkar vara en mycket intressant författare och givetvis vill jag läsa åtminstone en av hans romaner.

Det finns en del skrivet på svenska OM honom också- och här länkar jag till en artikel av Jonas Thente i DN och Patrik Enander på bloggen En trave böcker har också skrivit om Mulisch .

Nederländerna/Belgien:5 - om två Ashantiprinsar

Arthur Japin är en nederländsk författare- född i Haarlem år 1956 -och mest känd har han nog blivit för sin roman om de två Ashanti-prinsarna som togs från sina hem (i nuvarande Ghana) för att "överlämnas som gåva" till kung Willem II. Året var 1837. Boken har blivit till en opera också och det finns översättningar till engelska, italienska, franska och danska. (Inget på svenska.....).

"The Two Hearts of Kwasi Boachi" är Japins debutroman (från 1997) och berättelsen är visserligen ,som jag förstår det, fiktiv men Japin har forskat i de historiska källorna för att få material till boken. Mera om handlingen kan man läsa HÄR.

Här en karta av Ghana som visar var Ashanti är beläget. Ashanti är en stor provins och med cirka 10 miljoner invånare.

Ashantifolkets flagga.

Innan européerna dök upp på scenen var Ashantiriket stort och mäktigt. Ashantirikets intressanta historia kan man läsa om på t ex Wikipedia HÄR. Jag är övertygad om att Japins roman om de två prinsarna är mycket läsvärd.

Nederländerna/Belgien :4 med blicken riktad mot Marocko

Årets bästa debutroman år 1996 i Nederländerna blev den korad till, Abdelkader Benalis "Bröllop vid havet" (som inte finns i svensk översättning - i vart fall har jag inte kunnat hitta någon sådan). Vill man läsa den här lovprisade berättelsen kan man välja mellan engelska, tyska, franska, norska och danska- om man nu inte behärskar nederländska förstås.

Abdelkader Benali är född 1975 i Ighazzazen (Marocko) och han kom som helt liten till Nederländerna med sin familj. "Bröllop vid havet" är Benalis debutbok och den gjorde stor succé. År 2002 kom nästa roman "  De langverwachte ("The Long-Awaited") och även den blev mycket uppmärksammad och prisbelönad.

Abdelkader Benali anses som en av Nederländernas "stora nya författare"- och han skriver inte bara romaner utan även essäer, teaterpjäser, mm.

Här hans romaner (som tyvärr inte finns i svensk översättning).

Bruiloft aan zee, 1996 (Bröllop vid havet)

De langverwachte, 2002 (Den länge emotsedde)

Laat het morgen mooi weer zijn, 2005 (Låt det bli fint väder i morgon)

Feldman en ik, 2007 (Feldman och jag)

De Marathonloper, 2007 (Maratonlöparen)

De stem van mijn moeder, 2009 (Min mors röst)

Zandloper, 2010 (Sandlöpare)

Litteratur från Nederländerna/Belgien: 3

"Irrfahrt" är Toine Heijmans debutroman och den har fått idel lovord och sålt som smör i solsken i hemlandet (Nederländerna). Det är en ganska kort berättelse (180 sidor) och den har beskrivits som att snarare vara en roman vara en lång novell.

Det här handlar om en seglats med ett osäkert slut och rädslan över att förlora ett barn.

Donald är en medelålders man som har kommit till vägs ände i sitt arbete och i sitt äktenskap. För att komma ifrån lite och för att samla sina tankar beslutar han sig för att segla ensam över Atlanten och Nordsjön. Dottern Maria (sju år) har blivit lovad att få följa med på den sista biten av resan- den som ska gå från Tyborön till Harlingen. Vädret är gynnsamt men saker och ting blir ändå besvärliga- när hemmahamnen siktas är Maria helt plötsligt försvunnen....

Romanen har översatts till tyska och en fransk och en ungersk översättning är också på gång. Jag hoppas givetvis att få läsa boken på svenska.....

Nyfiken på... Otto de Kat

Otto de Kat (eller som han egentligen heter : Jean Geurt Gaarlandt, är en nederländsk författare som har blivit översatt (ett par gånger om) till bland annat engelska. (Dock inte till svenska ännu vad jag kan se). Hans romaner rör sig i 1930-och 1940-tal och den senaste har titeln "News from Berlin" (har ännu inte kommit i översättning men det dröjer nog inte så länge förhoppningsvis).

Två recensioner av romanen Julia :  Independents och Dovegreyreaders.