fredag 31 december 2010

Min italienska utmaning

fortsätter med Mario Rigoni Stern och hans "Fanjunkaren i snön"- Sterns debutbok som kom ut 1953 men som inte blev översatt till svenska förrän år 2002...... Boken är utgiven på Carlssons förlag och jag har den hemlånad från biblioteket.
-
"Fanjunkaren i snön" är självbiografisk och handlar om en soldat på återmarsch från Ryssland under krigsvintern 1943. (Stern var soldat i den italienska armén). Boken om soldatens vandring hem från kriget blev snabbt en klassiker i Italien.
-
" Ännu känner jag lukten av oljan i det glödgade kulsprutegeväret. Ännu hör jag snöns knarrande under kängorna, de ryska vaktposternas nysningar och hostningar, ljudet från de torra växterna som vinden slet i vid Dons stränder. Ännu ser jag Kassiopejas fyrkant som jag hade ovanför mitt huvud varje natt och skyddsvärnets stockar som jag hade ovanför mitt huvud på dagarna. Och när jag nu tänker tillbaka känner jag samma skräck som den här januarimorgonen när Katjusjan för första gången vräkte sina sjuttiotvå raketer över oss." (s.7).
-
Mario Rigoni Stern (1921-2008) belönades med flera litterära priser (Premio Campiello, Premio Bagutta och Italian Pen Prize bl a) och han var även på tal som italiensk nobelpriskandidat.
-
"Giacomos tid" kom ut år 2007 och finns fortfarande tillgänglig i "vanlig" bokhandel. "Berättelsen om Tönle" kom ut i svensk översättning år 1994 och handlar om en bergsbondes/smugglares liv under åren 1860 till 1918. "Mina träd" -1996. Samtliga dessa översättningar är utgivna på Carlssons förlag.
-
Så citerar jag några rader ur ett brev från Stalingrad (och det är skrivet av en tysk soldat) - det var ett snarlikt helvete som Stern marscherade genom år 1943.
-
"Du är själasörjare, far, och i sitt sista brev säger en människa blott det som är sanningen - eller det som hon tror vara sanningen. Jag har sökt Gud i varje granathål, i varje bombat hus, i varje gathörn, hos varenda kamrat när vi låg i våra skyddsgropar, och jag har sökt Honom i hans himmel. Gud visade sig inte när mitt hjärta ropade efter honom. Husen låg i ruiner, mina kamrater var lika tappra eller fega som jag, på jorden rådde hunger och död, från himlen föll bomber och eld, blott Gud fanns ingenstans, det är ohyggligt och att jag aldrig kan göra detta gott igen.Men om det ändå finns en Gud, så finns han hos er, i sångböckerna och bönerna, i prästernas och predikanternas gudliga talesätt, i klockklangen och rökelsedoften. Men i Stalingrad finns han icke."

Ett nytt år


Många nya böcker (och ännu fler gamla!) att se fram emot- men först ska nyårsafton klaras av- och den kommer att gå i skällandets och smällandets tecken. Med en svårt skotträdd hund är det en av årets jobbigaste dagar. Om bara smällandet hade begränsats till 12-slaget hade jag inte haft några invändningar- men det skjuts ju upp raketer hela dagen och det arma husdjuret darrar och flämtar av skräck. Nej, nyårsafton är inte någon trevlig dag för många hundägare (och jag kan tro att en del katter är ganska rädda de också). Detta till trots- jag önskar alla bokälskare ett riktigt gott nytt bokår och jag ser fram emot att läsa många trevliga blogginlägg under det kommande året!

torsdag 30 december 2010

Essäer, essäer, essäer....

Crister Enander har gjort ett intressant urval av författare. I "Ett skott i natten" skriver han om så många författare som jag vill läsa mer om och av- och även författarpar som Victoria Benedictsson och Axel Lundegård (de var "bara" vänner- men stod varandra mycket nära), Agnes von Krusenstjerna och David Sprengel och Ola Hansson och Laura Marholm. Paret Hansson-Marholm fick utstå mycket negativ kritik och de hade det sannerligen inte lätt. August Strindberg hatade Laura Marholm och skrev " Med fru Mara käbblar man ej, man flår henne lefvande från fotsulan upp till örmandlarne och stoppar huden i halsen så hon qväfs- vid gynnsamt tillfälle".

-
I Lars Gustafssons essäsamling "Vänner bland de döda" (1997) ska jag med stort intresse läsa om "Thomas Mann, den store hantverkaren" och "Uwe Johnson- ett tyskt författaröde". Uwe Johnson var medlem i den sk "Gruppe 47" och ett par av hans böcker finns översatta till svenska.

Vemod och nostalgi....


(Österrikes kejsarkrona)

-

Vemod och nostalgi präglar Joseph Roths stora epos över det gamla Habsburgska väldet. Romanen "Radetzkymarschen" är cirka 400 sidor lång och efter halva boken börjar färden utför... det är verkligen inte svårt att leva sig in i tidsperioden- och det är nästan otäckt att känna de där stormiga förändringsvindarna som börjar att blåsa mer och mer för varje sida... Jag tänker också på den utmärkta TV-serien (från BBC) "Fall of Eagles" som så väl beskriver vad som hände i Europa under åren före första världskriget. De örnar som faller är den tyska, den ryska och den österrikiska.

-
Joseph Roth är en författare jag verkligen kan rekommendera. Magnus på bloggen "A fraction of the web" har också läst och gillat!

onsdag 29 december 2010

Radetzkymarschen

Jag kan verkligen rekommendera Joseph Roths "Radetzkymarschen"- jag har bara börjat läsa men är redan fast.... en bok om dubbelmonarkien... från slaget vid Solferino (1859) och till det bittra slutet i och med första världskriget.

Jag länkar till en fin sida om boken.

-

tisdag 28 december 2010

Fynd från magasinet


(Längst till höger "Fanjunkaren i snön" av Mario Rigoni Stern).
-
Radetzkymarschen av Joseph Roth är utgiven i sin svenska översättning år 1933- och jag kan se att boken varit flitigt utlånad under 30-talet. "Ett epos över den gamla österrikisk-ungerska monarkien" står det på omslaget.
-
På pärmens insida en inklistrad lapp som får mig att känna nostalgi....
-
" Boken tillhör Hököpinge Kommunbibliotek och är värd..... kr.
Låntagare är skyldig att noga akta bibliotekets böcker. Särskilt iakttages, att anteckningar eller ritningar i böckerna med blyerts, bläck eller dylikt äro förbjudna. Låntagare ansvarar för all skada, som vederfarits böckerna under den tid, de varit utlånta till honom. Person, i vars hem smittosam sjukdom förefinnes, kan ej erhålla lån i biblioteket. Låntagare, i vars hem smittosam sjukdom utbryter, skall därom underätta bibliotekarien.
Bibliotekets styrelse.
-

På detta passar det nog bra med den gamla nationalsången.... Gott erhalte Franz den Kaiser.

(melodin känns igen- jag föredrar den Österrikiska versionen).

Galizien- läsinspiration


Galizien är en gränstrakt och Polen, Ryssland/Ukraina, Preussen och Österrike har haft sina klor i området under tidernas gång. Efter första världskriget tillföll (undan för undan) Galizien Polen. Efter 1945 delades Galizien igen nu mellan Polen och Sovjetunionen/Ukraina.
-
Det här området har fostrat flera stora författare- Joseph Roth, Bruno Schulz och Shmuel Yosef Agnon (1888-1970) bland andra.
-
Agnon tilldelades Nobelpriset i litteratur år 1966 (tillsammans med Nelly Sachs). Motiveringen var "... för hans djupt karaktärsfulla berättarkonst med motiv från det judiska folkets liv.". Agnon föddes och växte upp i det österrikiska Galizien- i byn Buczacz. (Idag tillhör området Ukraina). Agnon utvandrade till Palestina redan år 1907 men han återvände gärna till sin barndomsort i sina böcker. Följande finns i svensk översättning:

-

Vad krokot är skall rakt varda 1925
I havets mitt och andra noveller 1964
Trohetseden 1967
Den bortdrivne 1968
Evig fred 2001

-

Bruno Schulz (1892-1942) , författare, litteraturkritiker, konstnär skrev i en stil som kallas för "magisk realism" .
-
På svenska finns:
-
Kanelbutikerna, Prisma, 1992, med illustrationer av författaren ; översättning från polskan av Johan Malm, första svenska uppl. 1983
-
Sanatoriet Timglaset Prisma, 1987, med illustrationer av författaren ; översättning från polskan av Johan Malm,
-
Jag länkar till Bo Larssons artikel om Bruno Schulz i Svenska dagbladet.

Mer om Joseph Roth

Jag har bara läst en enda roman av Joseph Roth men jag har ytterligare en på gång. Den gudarna älskar dör ung, heter det. Joseph Roth blev bara 45 år gammal och dog i exil. Han levde kort och intensivt. Hitler och hans anhang såg till att Roths böcker inte kunde säljas/läsas längre och så blev han gå gott som bortglömd under väldigt många år.
-
Jag länkar till Åsa Nyquist Brandts fina artikel om Roth i Dagens Nyheter. Det verkar som om Joseph Roth håller på att få en mycket välförtjänt renässans- hans "Judar på vandring" har t ex nyligen kommit ut på Atlantis förlag.
-
Om en liten stund ska jag bege mig upp till biblioteket för att hämta min beställda "Radetzkymarchen" - av Joseph Roth.

måndag 27 december 2010

Vackra julklappar


En njutning för ögat är de- både adressboken och dagboken med otroligt vackra blomsterillustrationer. En mycket uppskattad julklapp från bästa väninnan.

Vad jag hittade på biblioteket idag


En barnbok av Erich Kästner och så Ludvigsbacke av Herman Bang... jag har också beställt tre böcker från magasinet på kommunens största bibliotek. De är redo för avhämtning i morgon (om vägarna är farbara.....).
-
Erich Kästner skrev många barnböcker och det skulle vara roligt att läsa några av dem. I min hylla har jag "Djurens konferens" men hans mest kända bok "Emil och detektiverna" har jag aldrig läst... det borde jag nog rätta till!

Från den tyskspråkiga hyllan

kommer jag att plocka några böcker av Joseph Roth. Jag har redan läst "Den falska vikten" (jag kommer att skriva om den inom kort) och har betställt hans "Radetzkymarschen" från biblioteket. "Den falska vikten" har getts ut av Ruin förlag och finns fortfarande att köpa i
"vanlig" bokhandel.
-
Joseph Roth föddes år 1894 i det som då var Österrike-Ungern (Galizien) och han kom att hysa stor längtan efter den gamla tiden- tiden under dubbelmonarkin- under hela sitt korta liv. Roth var av judisk släkt och han tog värvning som soldat i den kejserliga habsburgska armén under första världskriget. Hemlöshet blev hans lott efter krigets slut- han bosatte sig i Berlin och arbetade där som journalist. Så kom den 30 januari 1933- Hitler kom till makten- Roth lämnade samma dag Tyskland för att aldrig återvända. Hans böcker brändes på det stora bokbålet i maj samma år- och Roth blev mer och mer alkoholiserad. Han dog i Paris i maj år 1939.
-
Av Joseph Roth i svensk översättning:
-
Job: Historien om en enkel man
-
Radetzkymarschen
-
Nikolaus Tarabas, en gäst på denna jord
-
Legenden om den helige drinkaren
-
Hotell Savoy
-
Judar på vandring

I moderns hus av Marta Morazzoni

Varje sommar reser Haakon D. från Hamburg till sin mor i Bergen, Norge. Det har han gjort de senaste sjutton åren och allt är välplanerat in i minsta detalj. Han vet exakt när tåget ska gå, resrutten, vad han ska packa etc. Dessa fasta vanor är en slags "snuttefilt" för Haakon och också själva vistelsen hos modern (som är änka sedan många år) följer gamla mönster. Men... allt detta invanda och fridfulla ska slås omkull- cirklarna är på väg att rubbas.... en ung kvinna, Felice, har hyrt vaktbostället där hos modern.
-
Marta Morazzoni har skrivit en spännande och nästan otäck roman om psykologisk krigföring på högsta nivå. På lite över 100 sidor utspelar sig detta intensiva drama- och det är förbålt skickligt konstruerat av författaren- här är det inga stora åthävor, allt händer under ytan (och där sjuder det)- här analyseras förhållandet mellan en moder och hennes son- vem vill vad och varför? Oerhört fängslande och oerhört välskrivet! Jag är mycket imponerad av denna prisbelönta författarinna.
(Romanen är utgiven år 2006 på Carlssons förlag. Översättningen är gjord av Ingrid Börge.)

söndag 26 december 2010

How about Australia this year?

Patrick White tilldelades Nobelpriset år 1973. Han använde pengarna han fick till att instifta ett eget pris- "The Patrick White Award". En prissumma på 25 000 Australiska dollars delas ut varje år: "to a writer who has been highly creative over a long period but has not necessarily received adequate recognition. Such writers are automatically eligible without the necessity for submissions."
-
Jag har roat mig med att gå igenom pristagarna för att se om deras verk blivit översatta till svenska. Resultatet måste sägas vara mycket nedslående. Det går nästan att räkna på ena handens fingrar.....
-
Christina Stead (pristagare 1974) "Miss Herbert" på Alba förlag 1980
-
Sumner Locke Elliott (pristagare år 1977)" Den slutna dörren" (Wahlström 1967)
-
Randolf Stow (prisgagare år 1979) "Besökare"(Forum 1983), "Karusellen i havet" (Cikada 1982), "Tystnadens landskap"(Cikada 1981), "Midnadt- en riktig rövarhistoria"( Cikada 1981)
-
Vivian Smith (pristagare år 1997) "Hästen från heden" (Rabén & Sjögren 1972)
-
Gerald Murnane (pristagare 1999) " Inlandet" (Symposium 1995), "Slätterna"(Bonnier Panache-serien 2005), "Sammetsvatten" (Bonnier Panache-serien 2009)
-
Janette Turner-Hospital (pristagare 2003) "Elfenbensgungan" (Trevi 1984), "Gränsland" (Trevi 1987), Tigern i tigergropen (Trevi 1985)"
-
Artur Lundkvist uppmärksammar bl a Bruce Beaver (pristagare 1982) i sin bok "Segling mot nya stjärnor- artiklar om utländsk litteratur" (1987).

Under det kommande året

Vill jag gärna fortsätta att försöka hitta det som är bortglömt och/eller inte uppmärksammat i litteraturens värld (framför allt här i Sverige). Till min hjälp har jag förutom flera årgångar av "All världens berättare" också listor på många olika litterära priser som delats ut genom åren.
Där kan man hitta väldigt mycket- och tyvärr har också väldigt mycket försvunnit i glömskans djupa flod. Jag fiskar vidare!

En icke så uppmärksammad poet

Ja, i Sverige alltså. I sitt hemland Australien skördade Gwen Harwood (1920-1995) många lagrar. År 1978 tilldelades hon till exempel "The Patrick White Award".
-

Anniversary

So the light falls, and so it fell
on branched leaved with flocking birds.
Loght stole a citys weight to swell
the coloured lofe of stone. Your words
hung weightless in my ear: Remember me.
-
All words except those words were drowned
in the fresh babbling rush of spring.
In summer's dream-filled light one sound
echoed through all the whispering
galleries of green: Remember me.
-
Rods of light point home the flocking
starlings to wintry trees, and turn
stone into golden ochre, locking
the orbit of my pain. I learn
the weight of light and stone. Remember me.

torsdag 23 december 2010

God Jul!

Snoj lajt' in blanko sür la pin... . Bilden är från en annan tid för det går knappt att sticka näsan utanför dörren här nere just nu. Jag får vara glad om jag lyckas öppna dörren.
-
Nu tar den här bloggen en liten paus- och jag önskar er alla

-
En riktigt god och fröjdefull jul! Kör försiktigt och ta det lugnt. Njut av ledighet och god mat och jag hoppas att det vankas många bok-klappar!

onsdag 22 december 2010

Våra framtida bibliotek- en vision

Bayeuxtapeten och John Ruskin



1000-talet och 1800-talet vävs samman i den här boken av Marta Morazzoni- en brodös (Anne Elisabeth från Amiens) och en filosof (John Ruskin) är i fokus. De lever i olika sekel men deras vägar möts i den här boken som jag är så nyfiken och spänd på.

-

Ars longa vita brevis..... (Hippokrates)
-
Så här inleds boken som bara är på lite över 100 sidor.

-

" Det berättas att en skara skickliga brodöser en gång under ganska lång tid samlades vid ett mindre hov i norra Frankrike. Ingenting finns kvar som vittnar om att något officiellt påbud skulle ha utfärdats eller att något budskap skickats från trakt till trakt för att sätta igång denna sällsamma kvinnovandring."

-

Boken finns att inhandla hos bl a Agnes i Lund.


The Man Asian Literary Prize

Den långa listan tillkännagavs för drygt en vecka sedan.
-
Three sisters av Bi Feiyu (Kina)
-
Way to Go av Upamanyu Chatterjee (Indien)
-
Dahanu Road av Anosh Irani (Indien)
-
Serious Men av Manu Joseph (Indien)
-
The Thing About Thugs av Tabish Khair (Indien)
-
Tiger Hills av Sarita Mandanna (Indien)
-
The Changeling av Kenzaburo Oe (Japan)
-
Hotel Iris av Yoko Ogawa (Japan)
-
Monkey-man av Usha K.R. (Indien)
-
Below the Crying Mountain av Criselda Yabes (Filippinerna)
-
Här en länk till listan med fina författar-och bokporträtt.
-
Av författarna ovan är (naturligtvis) Kenzaburo Oe översatt till svenska och även Yoko Ogawa med "En gåtfull vänskap" (som jag faktiskt har läst och tyckt om).
-
En spännande lista med mycket att utforska.

tisdag 21 december 2010

Diktsamling för lyrikhatare


Det senaste numret av tidningen Vi (ursprungs-Vi alltså, inte Vi läser) har en trevlig spalt (och mycket annat trevligt också för den delen- flera fina boktips bland annat)-"Språksamt" där Ingemar Unge skriver om nya språk och en diktsamling som "även lyrikhatare kan köpa".
-
"Staden i mitt hjärta" är utgiven på Lind & Co förlag- och här finns dikter av Alfred Vestlund men också ett femtio-tal "transpiranto"-dikter. Transpiranto är en blandning av många språk och har inspirerats av esperanto i bästa Grönköpingsanda.
-
Här ett smakprov från "La Nizzo" av författaren Vittorio Rydmonto :-)
-
Fimbulnoktürn hat strong
klimat,
asterix funkas et brassas.
Tutti slafas in isolat
tief in las missinassas.
Lunan traskas la rutt sordin'.
Snoj lajt' in blanko sür la pin'
dito sür baldakino.
Nizz' ist nur piggelino.

-
Unge ger också exempel på Kungssången (Trall royal) och Du gamla du fria samt Tennysons "Nyårsklockan"- allt i fina och ytterst fyndiga översättningar. En lite annorlunda och väldigt rolig julklapp (tycker i alla fall jag).

Fyra djävlar



Herman Bangs novell "De fyra djävlarna" blev till film bland annat år 1928- tyvärr verkar det som om hela denna film har gått förlorad- bara stillbilder finns ännu kvar.
Här står att läsa lite om filmen.

Herman Bang

På mitt läsbord just nu har jag också en liten hög med böcker av Herman Bang (1857-1912) . Herman Bangs liv var verkligen kontroversiellt- och han var bara 22 år när han började bli en "kändis" i den stora staden Köpenhamn (Bang var född i en liten prästgård i Adserballe på Als).
-

Ett stormigt liv fick han - och han dog under en uppläsningsturné i USA. Då hade han hunnit med ett otal romaner och noveller.
-

På svenska finns :

En ljudbok- och "Irene Holm" är en av Bangs allra finaste noveller. Meg Westergren läser om den unga kvinnan som måste försörja sig som danslärarinna mitt ute i obygden- med drömmar om ett annat liv. (Novellen ingår också i novellsamlingen "De fyra djävlarna"). Denna ljudbok som är utgiven på Bonniers förlag är en önskenovell från Sveriges Radio.
-
Ludvigsbacke- romanen om sjuksköterskan Ida Brandt som minns sin barndom på Jylland-en mycket sorglig berättelse. Bang skrev den här romanen under en vistelse i "splendid isolation" i Skörping. Jag har inte läst men det tänker jag göra.

-

Läst har jag däremot den svarta, intensiva novellen "De fyra djävlarna"som redan tidigt blev filmatiserad. Det är en otäck historia om passion i cirkusmiljö.

" Amour, amour,
oh, bel oiseau,
chante, chante,
chante toujours.
-
-



Julens författare för mig

blir utan tvekan Niccolò Ammaniti. Nu är jag mitt uppe i läsningen av "Långt, långt härifrån" och jag har också lånat hem hans "Jag är inte rädd". Jag är mycket imponerad av Ammanitis sätt att skriva.

-

Samtidigt kikar jag lite i Ernst Wiecherts "Där vägen börjar, ett barns historia" och njuter så av språket- bara förordet bådar gott:

-

" I sådana ögonblick har jag väl börjat på denna bok, långt innan jag började skriva. Ödmjukt alltså och med en lätt ängslan, att detta barn åter kunde försvinna där borta vid vägens slut, och att jag aldrig mer skulle återse det. Men nu står jag där. Jag har frambesvurit det, ur de levandes och dödas värld, i en stilla och leende förtrollning, framför brasan om kvällen, när flammorna spraka kring veden och vinden klagar i skorstenen."
(Min svenska översättning av boken är gjord av Irma Nordvang).

måndag 20 december 2010

Idag för 150 år sedan

S:t Andrew's Hall, Charleston, South Carolina- platsen där beslutet om South Carolina's utträde ur unionen togs.

-
We, the people of the State of South Carolina, in convention assembled, do declare and ordain, and it is hereby declared and ordained, That the ordinance adopted by us in convention on the twenty-third day of May, in the year of our Lord one thousand seven hundred and eighty-eight, whereby the Constitution of the United States of America was ratified, and also all acts and parts of acts of the General Assembly of this State ratifying amendments of the said Constitution, are hereby repealed; and that the union now subsisting between South Carolina and other States, under the name of the "United States of America," is hereby dissolved.
Done at Charleston the twentieth day of December, in the year of our Lord one thousand eight hundred and sixty. South Carolina var den första staten som trädde ur Unionen.

-
Det amerikanska inbördeskriget drog nu allt närmare.

-
"We mean business this time, because of this convocation or the notables, this convention. In it are all our wisest and best. They really have tried to send the ablest men, the good men and the true. South Carolina was never more splendidly represented." (21 december 1860)
-
Mary Chestnut från "A Diary from Dixie" (dagbok från inbördeskriget).
Mary Chestnut var gift med general James Chestnut, Confederate Army.
-
När Willam Tecumseh Sherman marscherade mot havet ("The March to the Sea")mellan 1864 och 1865 tog han och hans trupper hämnd på South Carolina. "This is where treason began and by God this is where it will end", sa Sherman. De städer som kom i nordstatstruppernas väg blev det inte mycket kvar av.
-
Charleston, South Carolina, 1865


-
William Tecumseh Sherman
(1820-1891)
-
Under år 2011 kommer mycket att skrivas om inbördeskriget i Amerika. I april år 1861 bröt det ut och 1861 kom att bli inledningen på många fasansfulla krigsår med oerhörda lidanden på båda sidor i konflikten.

Vyer från det vackra Masurien





Jag har aldrig varit i Masurien (som nu ligger i Polen) men för att lite grand kunna förstå Ernst Wiecherts barndom har jag lånat de här fotona. (De är från en s k gratis-site).

Dagens biblioteksfynd

Jodå, jag hittade Nina Burtons bok- tack till "Stänk och flikar"! Glömda kvinnor... jag ser fram emot att läsa....
Niccolò Ammanitis "Långt, långt härifrån- som jag tänker fördjupa mig i senare idag- och "En kopp choklad hos Hanselmann" Rosetta Loys bok om en schweizisk-italiensk familj under andra världskriget. "Där vägen börjar" är en barndomsskildring av den fine tyske författaren Ernst Wiechert som jag skrev om igår. (Mitt exemplar kommer från Universitetsbiblioteket i Lund- tryckt 1939).
-
Jag läser på pärmens baksida- "Där vägen börjar är en minnesbok. Med vemodig längtan till barndomens förlorade paradis, stilla humor och leende ironi berättar Wiechert om sin ungdom fram till ynglingaårens slut, då han som mogen man lämnar skolan och går ut i livet."
--- "kring de vida Masuriska sjöarna och sumpiga myrar, där livet står stilla och fiskgjusen majestätiskt kretsar högt i skyn".....

Giuseppe Pontiggias "Födda två gånger" handlar om en far och hans handikappade son.
-
"Zinkbaljan" av Margaret Mazzantini är ett barnbarns kärleksfyllda porträtt av sin mormor och "I moderns hus" av Marta Morazzoni beskriver förhållandet mellan en son i övre medelåldern och hans mor.
-
Det ser ut som min helgläsning blir väldigt italiensk!


söndag 19 december 2010

Flera bokbeställningar

Fast jag ska läsa på svenska- "Blynatten" och jag beställer från biblioteket. Boken gavs ut i serien "Tidens tyska klassiker" (1968) . Jag läser att "Blynatten" är en mycket obehaglig bok....
-
och så lite italienskt. Mario Soldati tilldelades Stregapriset för "Breven från Capri" år 1954. Boken blev översatt till svenska 1956. (Soldati tilldelades även Premio Campiello år 1970 för L'Attore).
-
Jag vet inte ett enda dugg om den här romanen.

Bokbestyr och snön den bara faller.....

Snöns rike...och mera är det att vänta. Hunden har svårigheter att ta sig runt huset och letar förtvivlat efter försvunna bollar- och jag.... ja, jag skottar... och skottar. Det är tur att det inte är långt till "byn". Gatan är oplogad och inbjuder inte till bilkörning.
-
Jag har haft tid att skriva upp en liten önskelista inför biblioteksbesöket i morgon. Det blir mest italienskt.
-
Någon bok till av Niccola Ammaniti
-
Rosetta Loys "En kopp choklad hos Hanselmann"
-
I DN av den 26 januari 2003 kan man läsa följande om St Moritz:
"På Hanselmanns 109-åriga konditori serveras nypressad blodapelsinsaft, banana split samt kaffe och sjuttio sorters kakor. Man kan också få smörgås med geleade oliver. I romanen "En kopp choklad hos Hanselmann" berättar den italienska författarinnan Rosetta Loy en mörk historia från andra världskriget då vissa människor sökte sin tillflykt till det neutrala Schweiz men förråddes och försvann. "
-
Margaret Mazzantini (kanske hittar jag hennes "Zinkbaljan")
-
Nina Burtons "Den nya kvinnostaden" med tack till Stänk och flikar för tipset!

I dödens skog av Ernst Wiechert

Nej, detta är ingen deckare- det är en sorglig och tung berättelse om författaren Ernst Wiecherts fyra månaders förvisning till Gestapos fängelser och till koncentrationslägret Buchenwald år 1938. Vid tiden för sin arrestering (som för övrigt ägde rum strax innan hans skådespel "Den förlorade sonen" skulle ha sin premiär) var Wiechert en av Tysklands mest kända och älskade författare. Wichert hade "fräckheten" att förespråka ett kritiskt tänkande (även mot den nationalsocialistiska ideologin)- för detta straffades han och Joseph Goebbels hotade honom dessutom med dödsstraff om han inte "höll käft".
-
"Wir wissen, dass Ihr Einfluss auf die Jugend groß und gefährlich ist. Sollten Sie noch ein einziges Wort gegen unseren Staat sprechen oder schreiben, so werden Sie noch einmal ins KZ kommen, und zwar auf Lebenszeit und mit dem Ziel Ihrer physischen Vernichtung. "
-
"I dödens skog" är en bok som Ernst Wiechert skrivit främst för att hylla de medfångar som han mötte på sin vandring ner i helvetet. Vi får följa med berättelsens huvudperson "Johannes" på hans färd. I det första fängelset tillåts Johannes att läsa böcker- och Ricarda Huch, Adalbert Stifter och Blaise Pascal tillhör de författare som skänker honom tröst i eländet.
-
Så här beskriver han sitt möte med Gestapochefen och hans hantlangare: "Bägge buro svarta uniformer. Bägge voro mycket välfödda och bägge två hade den egenheten att de stödde händerna i sidorna och riktade sina frågor förbi honom, som om det varit under deras värdighet att se en fånge i ögonen. På Johannes gjorde de intrycket av konkursförvaltare, som betrakta en torftig "konkursmassa".
-
Så förvisas Johannes till Buchenwald- och hamnar rakt i den mest förfärliga av världar. Han är politisk fånge och han får därför bära en röd trekant på sin rock. En medfånge, Josef, lär honom att "ingenting se och ingenting höra- att gå tvärs igenom allting som en sten"- det är enda sättet att överleva.
-
Det verkligt ironiska är också att Buchenwald låg invid Weimar- den stad som förknippas med Goethe och så mycket tysk kultur.
-
Riktigt bisarrt och makabert blir det när Wiechert beskriver förmannen för "de svagsinta" i lägret - en man som tycker om att skriva vers och som har författat en lägervisa med refrängen "halli hallå ... i Buchenwald."
-
Wiechert vistades två månader i Buchenwald- och han hade knappast överlevt mycket längre till. Hans kropp bröts ned och en vinter där hade han inte klarat. Boken "I dödens skog" är en tribut till Wiecherts vänner i lägret- han nämner till exempel föreståndaren för lägerbiblioteket -Walter Husemann- (kommunist och motståndskämpe) . Husemann blev avrättad av nazisterna år 1943. "I maj 1943 led Walter Husemann döden på schavotten, stolt, orädd och segerviss".
-
Jag tycker att det är synd att den här boken är bortglömd idag- den ger ett mycket otäckt och levande porträtt av koncentrationslägrens verklighet. Ernst Wiechert är både ironisk och känslosam och framför allt uppriktig. Jag är glad att ha fått stifta bekantskap med denne författare och har beställt ytterligare en bok av honom "Där vägen börjar"- en barndomsskildring- (via biblioteket).

Ett tack till Bokstödet

Tack kära "Bokstödet" för award och vänliga ord! En julklapp lite i förväg- det är alltid trevligt att få.
-
Sju saker om mig sjäv.... jag reducerar igen- och den här gången väljer jag tre författare som fått mig att "resa ut" och vilja se mer av världen.
-
1. Somerset Maugham (ja, jag har skrivit om det här förut- men hans "The Moon and the Sixpence" har haft en avgörande betydelse i mitt liv.
-
2. Brendan Behan - jag kan inte nämna någon bok speciellt - kanske hans pjäs "The Hostage"- och så klart "Borstalpojken". Jag har också en LP med Brendan Behan där han sjunger allehanda rebellsånger och snyter sig om vartannat. Helt nykter var han nog inte när han spelade in ...
-
3. Henry James- för hans fokus på Boston... och New England.... som alltid lockat mig.
-
Jag låter budkavlen stanna här- och ger kollektivt beröm till alla bokälskande bloggare som förgyller cyberspace för mig och alla andra som inte kan leva utan det skrivna ordet!

lördag 18 december 2010

Mina tolv bästa böcker från året som gått

Mitt bloggande har fört med sig att jag numera tvingas skriva upp vad jag har läst- något som jag aldrig någonsin gjort förut- men jag måste medge att det känns praktiskt att ha ett "läselexikon" till hands.
-
År 2010 har varit ett gott läseår- Afrika har varit i fokus och jag har mött många nya författare därifrån- jag har också börjat att leta mig fram i bibliotekens magasin (via fjärrlån) och det kommer jag att fortsätta med.
-
Så till min lista och jag väljer en bok för varje månad.
-
Januari: Utan konkurrens- Buddenbrooks av Thomas Mann. En verkligt stor läsupplevelse och jag blev glad att se boken i storpocket till rimligt pris också. Buddenbrooks är en bok att läsa om- och att ha på hedersplats i bokhyllan.
-
Februari: Sommerfugledalen av Inger Christensen- en sonettkrans- något vackrare i diktväg får man leta efter.
-
Mars: I mars började jag läsa en del böcker av Thomas Bernhard- jag tyckte bäst om hans Undergångaren.
-
April: Här får det bli en "tie" mellan Människornas jord av Promoedya Ananta Toer och "They Came Like Swallows" av William Maxwell.
-
Maj: Richard Yates- jag bara säger Richard Yates... och maj månad blev upptakten för mitt djupdyk i hans författarskap. En mycket annorlunda och helt underbar upplevelse. Easter Parade, A Special Providence och Young Hearts Crying läste jag i maj.
-
Juni: "Kejsarens galning" av Jaan Kross blev juni månads största läsupplevelse. Jaan Kross var från Estland och Kejsarens galning är en roman med starka biografiska drag. Jaan Kross var under ett antal år "på tal" för att få Nobelpriset- men han hann (som så många andra före honom) dö i god tid dessförinnan.
-
Juli: En sydafrikansk författarinna som skriver på afrikaans är mitt val- men jag har så klart fått läsa i engelsk översättning. "Triomf "av Marlene van Niekirk var en otäck bok- men man glömmer den inte i första taget.
-
Augusti: Himlen i Bay City- av Catherine Mavrikakis. Åh, vad jag tyckte om den romanen som kom ut på Sekwa förlag.
-
September: Lark and Termite av Jayne Anne Phillips. Korea- och USA- det glömda kriget- människoöden i skuggan av denna katastrof. En bok att bli mycket berörd av.
-
Oktober: Irmgard Keun hade jag hört mycket talas om och jag införskaffade och läste hennes "Gilgi eine von uns"- en skildring från tyskt 30-tal- en brytningstid och en roman om en ung kvinnas väg. Mycket läsvärd. Finns i svensk översättning.
-
November: Det får blil en fackbok för november- "Den sårbara supermakten" av Erik Åsard. Åsard skriver lättfattligt och underhållande (och seriöst) om USA.
-
December (är inte slut än)- men Christoph Ransmayr och hans "Isens och mörkrets fasor" ligger mycket bra till....
-

En liten titt på Premio Campiello och vad som finns översatt

Jodå, det finns en del översättningar till svenska av författarna på "Premio Campiello-listan". Tyvärr göms det mesta i bibliotekens magasin - och man kan så klart köpa antikvariskt.

-

Mario Rigone Stern fick Campiellopriset för "Berättelsen om Tönle" år 1979. Den får man numera leta efter på biblioteken- men hans "Giacomos tid" går ännu att köpa på AdLibris (bland annat). Boken handlar om en ung pojkes uppväxt i 30-talets Italien- jag tycker att handlingen verkar riktigt intressant. Läs mer om boken här.

-



Marta Morazzoni -1997 års Campiellopristagare har fått flera böcker översatta till svenska. Snart kommer den prisbelönade boken "Fallet Courrier".
-
" Marta Morazzoni är född 1955 i Milano och är bosatt i Gallarate där hon är verksam som lärare. Hon är en av Italiens mest lovprisade författare. Hennes böcker har översatts till många språk. På svenska har tidigare utkommit Flicka i turban (1995), Att uppfinna sanningen (1999) och I moderns hus (2006)."

Mellan himmel och jord

"Mellan himmel och jord" av Niccolò Ammaniti tilldelades Stregapriset år 2007. Som jag nämnde igår är detta en bok som det har bloggats en del om tidigare och jag ska inte breda ut mig för mycket.
-
Jag börjar med att dela ut en varning till den äckelmagade- detta är ingenting för dig- här får man nämligen sin beskärda del av snuskiga och sunkiga interiörer, kroppsutsöndringar av allehanda slag och detaljerat beskrivet är det också. Lägg fylla och våld till detta.
-
Rino och Christiano- far och son- lever tillsammans i fattigdom och ensamhet. Christiano är 13 år (och en typisk tonåring. ). Christianos mamma finns inte med i bilden längre och Rino har rutschat nedför "samhällsbacken"- han är arbetslös och gravt alkoholiserad. Varje dag är en kamp för att överleva-men trots allt finns det stor kärlek mellan Rino och Christiano. Några vänner finns- men de tillhör också samhällets olycksbarn-här finns Corrado - en man som blivit hjärnskadad av en starkströmsolycka (nu har han som sitt stora intresse att bygga en sorts julkrubba i sitt vardagsrum och att titta på samma porrfilm om och om igen) och Danilo- en frånskild man med mycket sorgligt bagage (hans lilla dotter dog tragiskt på grund av en olyckshändelse). Nu drömmer denna trio (Rino, Corrado och Danilo) om den stora stöten- kuppen med "stort K"- så att även de ska kunna få lite gott i livet.
-
Den kväll allt ska gå av stapeln slår ett stort oväder ner över staden- åska och störtregn- blåst. Ingenting går som planerat och denna del två av berättelsen är en veritabel helvetesfärd. Tempot accelereras i berättelsen (och jag tycker nästan att det blir för mycket)- spiralen går allt snabbare. (Den andra delen av boken har rubriken "Natten".) Ammaniti använder sig av korta kapitel eller snarare numrerade avsnitt - och allt går i rasande fart.
-
" Så började regnet att vräka ner. Det hade bara behövt vara några grader kallare för att det skulle ha börjat snöa i stället, och då skulle kanske den här historien ha fått ett annat slut. Gatorna tömdes. Fönsterluckorna drogs igen. Termostaterna reglerades. Kaminerna tändes. Parabolerantennerna på taken skrällde och gnisslade i vinden, och derbyt mellan Milan och Inter började lösas upp i rektanglar så att en massa ursinniga människor kastade sig över sina telefoner."
-
Jag tycker att Ammaniti skriver flyhänt och handlingen är spännande- han har också ett budskap - "så här tvingas många leva i vår "välmående värld""- boken är lättläst (i positiv bemärkelse) även om ämnet är svårt. Döm icke på det att du icke må bli dömd- så känner jag det under läsningens gång. Slutet tycker jag är lite rumphugget- och där blir jag besviken.
-
Jag sammanfattar med att säga: Detta är en spännande, otäck och sorglig bok- med visst hopp. Klart läsvärd. Boktoka har också läst.

fredag 17 december 2010

Premio Campiello


Det finns många litterära priser- men här är ytterligare ett italienskt dito som jag tycker verkar intressant. Jag länkar till en lista med pristagare- här. Så småningom ska jag se om några av dessa författare kan tänkas finnas i svensk översättning. En del av pristagarna har även tilldelats Stregapriset vid tillfälle.
-
Min italienska utmaning fortskrider- jag har läst ut Niccolo Ammanitis "Mellan himmel och jord"- den har flera bloggare redan läst- och gett blandade recensioner. Jag återkommer med en sammanfattning av mina tankar snart.

Påfyllning från biblioteket


Nytt och gammalt- sida vid sida. Kristina Sandbergs bok skrev Bokmania så fint om - och jag ser verkligen fram emot att läsa efter en tämligen lång väntan i bibliotekskön.
-
Ernst Wiechert's bok är ett fjärrlån- och " I dödens skog" (svensk översättning 1946) skildrar författarens intryck från vistelsen i koncentrationslägret Buchenwald. Jag citerar från baksidan " Han förlänar åt sin lågmälda berättelse en skakande intensitet, som gör att den etsar sig in i minnet, och länge efter det många skildringar med mera sensationellt stoff skola ha fallit i glömska, kommer hans verk att bestå:
"de döda till åminnelse
de levande till skam,
de kommande till maning"

Den omättlige bokläsaren - essäer av Åke Runnquist

Åke Runnquist (1919-1991) var redaktör för BLM (Bonniers Litterära Magasin) 1949-1961 och direktör på Bonniers från 1960. Bokförlaget Trevi gav år 1992 ut en samling av Runnquists essäer och kåserier. Förordet är skrivet av Sven Delblanc. Boken består av ett 30-tal stycken som har titlar som "Flickorna Mitford", "Samtal från Stalin", "Visit hos Edith och Violet" och "Visst lever poesien"....
-
Jag fastnar för den första essäen som har rubriken "Den omättlige bokläsaren"- här bör alla vi bokälskare känna väl igen oss. Runnquist skriver om den ständiga oron över att inte ha något att läsa och hur han ibland fått ge sig ut i desperat jakt efter något- nästan vad som helst att sätta ögonen i. Han beskriver "tvångsläsningssyndromet".
-
"Jag klarade mig svårligen utan en bok i ensamma stunder, på morgonen medan huset sov, på tåg och bussar, på stranden utan sällskap, eller innan jag somnade. --- I den nuvarande, nästan boklösa skolan hade jag nog blivit rubricerad som missbrukare och utsatt för vård."
-
Så skriver han om hur svårt det kan vara i länder där man inte kan språket- om hur man på "hotellen i Östeuropas socialiststater i bästa fall kan hitta ett 14 dagar gammalt nummer av det franska kommunistorganet "L'Humanité", gulnat och tummat." Hur man kan få nöja sig med en samling "Ukrainska folksägner" på franska. I en kiosk i central-Europa hittad Runnquist t ex "Ökenrävarna, Rommels veteraner" och "Nätter i min alkov". De fick duga över en helg.
-
Han talar om fynd man kan göra i gamla sommarstugor- där böcker har gått i arv i flera generationer- böcker som "Kusinerna på Sjövik", "Klämmiga pojkar" och "Kryssarklubbens årsbok". "Tvångsläsaren grips inför sådana hyllor nästan av paralysi. Han kan välja bland allt detta underbara, plockar ett par titlar på måfå och betraktas sedan som en svår belastning på weekendens trevnad genom att placera en vilstol i något svårupptäckt lähörn, där han kan försjunka i dess gömda skatter."
-
"Den omättlige bokläsaren" är en bok som gör varje bokläsare och bokälskare varm om hjärtat och i själen. Boken finns på mitt bibliotek (och inte magasinerad!) och säkert på många andra bibliotek också. Passa på och läs innan allt "svarttryck" slängs ut och/eller mals ner till toalettapper.

Svarttrycksälskare

Jo, en sådan är jag- av stora format. Jag läser dagens tidning (SDS) och återigen skriver Per Svensson ett intressant inlägg på kultursidorna. Rubriken är "Svartmålat svarttryck" och det handlar om bibliotekens framtid. Per Svensson citerar vår kulturminister som fått frågan om var gränsen går mellan nöjespark och bibliotek- hennes svar blev att en nöjespark inte brukar vara gratis... Ja ,det tål att fundera på.

-

Det låter illavarslande och Per Svensson har läst en skrift från BTJ "Folkbibliotekens framtid?" Tankarna går verkligen till Nacka kommun och dess utförsäljning av biblioteken. Hur ska biblioteken se ut i framtiden? (Jag kanske ska påminna om vad ordet bibliotek betyder: det kommer från grekiskans biblion + theke. Biblion= liten bok och theke= förvaringsrum. Bok var alltså ordet. )
-
Per Svensson skriver om "den alltmer spridda missuppfattningen att bokburen mångfald lika gärna kan ersättas med nätburen enfald".
-
Riktigt ilsk blir jag när jag läser om hur en herr Lindberg (med förnamn Niclas) ondgör sig över det opraktiska i att biblioteken ska behöva stå ut med att tillhandahålla "svarttrycket" som ett format som efterfrågas parallellt med andra format". Vad är det vi ska ha på biblioteken om inte böcker? Spelhallar? Kaféer? (inget ont i att ha café på bibliotek men det ska väl inte vara huvudattraktionen?) - stora samlingar av datorer som vi kan sitta och peta på? (Har inte de flesta mer än nog av datorer hemma? ) Jag är mycket orolig för framtiden för våra bibliotek. Mycket orolig. Läs själva Per Svenssons artikel här.

Tack Böcker, böcker, böcker...

Här kommer en röd och grann vallmo- som tyvärr inte växer i snön och isen som jag ser utanför mitt fönster just nu- men färgen är julig i alla fall.
-
Tack Böcker,böcker, böcker för dina vänliga ord om min blogg- att räkna upp sju roliga saker om mig själv ... mnja... jag reducerar.... alla goda ting är tre.

1. Jag kan sticka folk med nålar- (jag har lärt mig akupunktur)- (och det var något av det mest intressanta jag läst - helt fascinerande och ett helt annat tänkande att försöka sätta sig in i).
-
2. Jag har stått med en fot på vardera sidan om den amerikanska och den eurasiska kontinentalplattan (jo, det var på Island)
-
3. Jag älskar djur- och jag klarar inte av att läsa om djurplågeri eller djur som far illa- då bläddrar jag raskt förbi (jag har missat många sidor i många böcker på grund av detta).
-
Om detta var så roligt vet jag inte- men det var vad jag kunde komma på i just detta nu.
-