Den siste habsburgaren

på Österrikes tron var Karl I

hans hustru var den vackra och bestämda Zita av Bourbon-Parma.

Jag läser i Stefan Zweigs "Die Welt von Gestern" ("The World of Yesterday" i engelsk översättning) och jag fastnade för den essä som har titeln "Going home to Austria". Här beskriver Zweig ett Österrike som är helt skövlat och förött- på randen av undergång. Han kommer resande från Schweiz med sin fru för att bosätta sig utanför Salzburg. I gränsstaden Buchs på den Schweiziska sidan väntar han på tåget som ska föra paret vidare- då ljuder plötsligt en klocka och poliser och gränskontrollanter ställer sig i givakt. Ett tåg är på ingång. Det är inte vilket tåg som helst utan ett ovanligt fint sådant- genom ett fönster ser Zweig den siste kejsaren, Karl, som står bredvid sin svartklädda hustru Zita.

"It gave me a shock- the last emperor of Austria, heir to the Habsburg dynasty that had ruled the land for seven hundred years, was leaving his domains!" Och så erinrar sig Zweig sin barndom i Wien med det vackra palatset Schönbrunn och hur den gamle kejsaren Franz Joseph ibland sågs promerera runt i parken- Haydns "Gott erhalte Franz den Kaiser"- alla festligheter och all glans. Alla som stod på perrongen förstår att de bevittnar något av en historisk tragedi. Så far tåget vidare. "At that moment the Austrian Monarchy that had lasted for nearly a thousand years came to its real end. I knew that I was going back to another Austria, another world".

Det var i november 1918. Så småningom deporterades (efter ett par kuppförsök) Karl med familj till Madeira. Där dog han år 1922. Zita blev nära 100 år och dog först 1989. Hon ligger begraven i Kapuzinerkirche i Wien .

Vemod och nostalgi....

(Österrikes kejsarkrona)

-

Vemod och nostalgi präglar Joseph Roths stora epos över det gamla Habsburgska väldet. Romanen "Radetzkymarschen" är cirka 400 sidor lång och efter halva boken börjar färden utför... det är verkligen inte svårt att leva sig in i tidsperioden- och det är nästan otäckt att känna de där stormiga förändringsvindarna som börjar att blåsa mer och mer för varje sida... Jag tänker också på den utmärkta TV-serien (från BBC) "Fall of Eagles" som så väl beskriver vad som hände i Europa under åren före första världskriget. De örnar som faller är den tyska, den ryska och den österrikiska.

-

Joseph Roth är en författare jag verkligen kan rekommendera. Magnus på bloggen "A fraction of the web" har också läst och gillat!

Från den tyskspråkiga hyllan

kommer jag att plocka några böcker av Joseph Roth. Jag har redan läst "Den falska vikten" (jag kommer att skriva om den inom kort) och har betställt hans "Radetzkymarschen" från biblioteket. "Den falska vikten" har getts ut av Ruin förlag och finns fortfarande att köpa i

"vanlig" bokhandel.

-

Joseph Roth föddes år 1894 i det som då var Österrike-Ungern (Galizien) och han kom att hysa stor längtan efter den gamla tiden- tiden under dubbelmonarkin- under hela sitt korta liv. Roth var av judisk släkt och han tog värvning som soldat i den kejserliga habsburgska armén under första världskriget. Hemlöshet blev hans lott efter krigets slut- han bosatte sig i Berlin och arbetade där som journalist. Så kom den 30 januari 1933- Hitler kom till makten- Roth lämnade samma dag Tyskland för att aldrig återvända. Hans böcker brändes på det stora bokbålet i maj samma år- och Roth blev mer och mer alkoholiserad. Han dog i Paris i maj år 1939.

-

Av Joseph Roth i svensk översättning:

-

Job: Historien om en enkel man

-

Radetzkymarschen

-

Nikolaus Tarabas, en gäst på denna jord

-

Legenden om den helige drinkaren

-

Hotell Savoy

-

Judar på vandring

Nyfiken på: Italo Svevo

Italo Svevo hette egentligen Ettore Schmitz och föddes i Trieste år 1861 (död i en bilolycka år 1928). Mest känd är han för "Zenos bekännelser" från 1923. Svevo var mycket intresserad av Freud och hans psykoanalys.
-
James Joyce "upptäckte" Svevo under sin tid som lärare vid Berlitz språkskola i Trieste (Joyce undervisade Svevo i engelska). Joyce hjälpte till att få "Zenos bekännelser" utgivna på franska och på så sätt blev Svevo uppmärksammad som författare.
-
Trieste är en mycket speciell plats- ett "gränsland" - från 1382 till och med 1918 lydde det under den Österrikiska dubbelmonarkin- efter första världskriget blev Trieste italienskt.
-
I min hand har jag just nu en liten oavslutad kortroman (eller lång novell) av Svevo "En kort sentimental resa" utgiven av Pontes förlag. Boken handlar om Giacomo Aghios resa från Milano till Trieste. Aghios lämnar sin fru och son i Milano och så far han ensam med tåget. "Herr Aghios var i behov av livskänsla, och därför reste han ensam".
-
"Visserligen hade han aldrig varit så gammal som han var nu, men han hade heller aldrig känt sig så gammal och därtill så rostig. Och rosten kom säkert från familjen, den instängda miljö där det finns mögel och rost. Hur kan man undgå att rosta i en sådan monotoni?"
-
Aghios iakktar och han tänker, filosoferar på sin resa. Det är både humoristiskt och bitskt skrivet- och jag känner stor sympati med den här mannen. Han vill så gärna se det vackra här i världen och visa vänlighet mot sina medmänniskor.
Kapitlen i boken delas in i resesträckor. Milano-Verona. Verona- Padua etc...
Jag har ännu inte kommit till slutet på resan men det är mycket spännande att följa alla tankar och funderingar- (och Aghios har många...).
-
Min nyfikenhet är sannerligen väckt- jag vill gärna försöka ge mig på "Zenos bekännelser" också. En annan bloggare- "Den långsamma bloggen" har också skrivit om "En kort sentimental resa".