Tysk torsdag: Noveller om en förlorad värld

Så har han gått bort från denna världen- Siegfried Lenz. Nära 90 år gammal blev han och han kommer att bli odödlig med allt det han skrivit. En hel del har blivit översatt till svenska men tyvärr inte hans novellsamling "So zärtlich war Suleyken" som handlar om det Masurien som Siegfried Lenz och så många andra med honom tvingades lämna under och efter andra världskriget.

Jag har inte läst alla berättelserna i den här samlingen ännu - men här finns det humor, iakttagelseförmåga och fantasi (säkert blandad med en god portion verklighet) i mängd. Det måste ha varit en mycket speciell plats att bo på- detta Suleyken (Suleyken är dock en fiktiv by men jag skulle tro att delar av Lenz hemort Lyck finns inristat i novellerna.)

I efterordet till novellsamlingen ( i allt 20 stycken) skriver Lenz om hur hans hemort låg bakom ryggen på all historia- inget "känt folk" har frambringats härifrån; i stället hittade man träarbetare, bönder och borstbindare för att ge några exempel- "das unscheinbare Gold der menschlichen Gesellschaft". Tålmodigt framlevde de sina dagar och när de talade med varandra så handlade det om urmodiga nyheter som till exempel fullmånens inverkan på nypotatisen.

Siegfried Lenz skriver att han velat fånga den masuriska själen med sina noveller och jag är säker på att han lyckats mycket väl med det.

"Diese Geschichten sind zwinkernde Liebeserklärungen an mein Land, Eine aufgeräumte Huldigung and die Leute von Masuren."

Dags att läsa och minnas en riktigt stor författare.

Masurien-början till slutet

År 1939 liknade Masurien mest ett enda stort härläger för härifrån överföll tyskarna Polen i gryningen den 1 september. Siegfried Lenz mindes hur det var - han var åsyna vittne- bara tretton år gammal.

" Jag stod vid sjön och betraktade soldaterna som med sjävsäkerhet och stor glädjeyra var på väg att attackera vårt grannland. De hade blomsterkransar om halsen och de såg ut att vara säkra på segern- välnärda och renrakade. Pansartrupperna larmade förbi för ett rendez-vous med det polska kavalleriet."

-

Högmodet varade inte så länge. Under sommaren 1944 var de sovjetiska trupperna på frammarsch. De utkrävde en mycket blodig och våldsam hämnd- folket i Masurien var de första som fick betala för de tyska oförrätterna.

En av officerarna i Röda armén hette Alexander Solshenitsyn- om sina upplevelser skrev han och det blev en diktsamling med namnet "Ostpreussische Nächte" (det är obekant för mig om de dikterna finns i svensk översättning).

Kleinkoslau, Grosskoslau.

Jedes Dorf in hellen Flammen!

Alles brennt! Es brennen Ställe,

brüllt das eingeschloss'ne Vieh.

Tja, ihr Guten,

seid ja Deutsche!

Solshenitsyn har skrivit en bok till om den här trakten- nämligen "Augusti fjorton" som handlar om striderna på den tyska östfronten under första världskriget (där tyskarna med Hindenburg i ledningen vann en stor seger vid Tannenberg )
.

Masurien- förr och nu (mest nu)

Vackra bilder på en vacker trakt- med en sorglig historia. Vid de masuriska sjöarna har flera svåra slag stått- och många har mist sina liv här. Idag råder lugn och man kan hyra kanoter för att paddla sig fram på vattendragen.

-

Jag företar min resa via lånade bilder och via mina böcker- men visst lockas jag av de verkliga vyerna också- vem gör inte det... vilket hänförande landskap! Mina tankar går till alla de olyckliga människor som tvingats lämna den här trakten genom århundradenas lopp.

Ostpreussenlied

-
Land der dunklen Wälder

und kristallnen Seen,

über weite Felderlichte

Wunder gehn.

-

Starke Bauern schreiten

hinter Pferd und Pflug,

über Ackerbreiten

streicht der Vogelzug.

-

Und die Meere rauschen

den Choral der Zeit,

Elche stehn und lauschen

in die Ewigkeit.

-

Tag hat angefangen

über Haff und Moor,

Licht ist aufgegangen,

steigt im Ost empor.

-

(Erich Hannighofer)

Alla bilder från Wikipedia.

Siegfried Lenz- en författare från Masurien

Född 1926 i staden Lyck (numera Ełk). Tysk författare med en stor produktion av bl a romaner, teaterpjäser och noveller (även barnböcker). Nu aktuell i svensk översättning med "Vilken teater" som kommer ut inom kort på bokförlaget Thorén & Lindskog.

Hans debutroman kom 1951- "Es waren Habichte in der Luft" - (Det var hökar i luften). Sture Packalén skriver så här om Lenz i sin bok "Tyska minnesgemenskaper" (och han tar bara upp en liten del av Lenz författarskap eftersom "Tyska minnesgemenskaper" handlar om behandlingen av andra världskriget och nazismen i tysk litteratur efter 1945:)

-

" Siegfried Lenz behandling av nazisttiden har mött stort gensvar hos läsarna, men har aldrig riktigt fallit kritkerna på läppen. Anledningen till det är att han å ena sidan uppfattats som alltför personlig i sitt berättande, å andra sidan att han ansetts alltför neutral.---"

-

Jag läser att i romanen "Es waren Habichte in der Luft" är temat flykt och motstånd- en sjuttonårig yngling blir inkallad- men deserterar, flyr och gömmer sig i en skog i Danmark- med stor fara för sitt eget liv. (Detta låter mycket självbiografiskt).

-

Romanen "Die Deutschstunde" "Tysktimmen" som kom ut 1968 (och som finns i svensk översättning) blev en bästsäljare.

-

I "Heimatsmuseum" (svensk översättning 1982 "Förhistorien") handlar det om "det tyska förflutna". Ett enskilt öde från Ostpreussen skildras. En man sätter fyr på det hembygdsmuseum han varit chef för. Så berättas historien om den fiktiva staden Lucknow i Masurien. "Det förflutna tillhör oss alla, man kan inte dela av det, slipa till det; det växer ändå ihop, flätas samman."

-

Här en lista på de flesta av de böcker av Lenz som översatts till svenska fram till idag- merparten av dem är nog inte allför svåra att hitta på våra bibliotek.

-
Fyrskeppet och andra berättelser 1967
Tysktimmen 1970
Förebilden 1975
Vågorna på Balatonsjön och andra berättelser 1977
Förhistorien 1982
Förlusten 1985
Exercisplatsen 1987
Ett krigsslut 1990
Klangprovet 1992
En tyst minut 2010

För egen del väntar jag ivrigt på novellsamlingen "So zärtlich war Suleyken-Masurische Geschichten."

Vyer från det vackra Masurien

Jag har aldrig varit i Masurien (som nu ligger i Polen) men för att lite grand kunna förstå Ernst Wiecherts barndom har jag lånat de här fotona. (De är från en s k gratis-site).