"Mellan himmel och jord" av Niccolò Ammaniti tilldelades Stregapriset år 2007. Som jag nämnde igår är detta en bok som det har bloggats en del om tidigare och jag ska inte breda ut mig för mycket.-
Jag börjar med att dela ut en varning till den äckelmagade- detta är ingenting för dig- här får man nämligen sin beskärda del av snuskiga och sunkiga interiörer, kroppsutsöndringar av allehanda slag och detaljerat beskrivet är det också. Lägg fylla och våld till detta.
-
Rino och Christiano- far och son- lever tillsammans i fattigdom och ensamhet. Christiano är 13 år (och en typisk tonåring. ). Christianos mamma finns inte med i bilden längre och Rino har rutschat nedför "samhällsbacken"- han är arbetslös och gravt alkoholiserad. Varje dag är en kamp för att överleva-men trots allt finns det stor kärlek mellan Rino och Christiano. Några vänner finns- men de tillhör också samhällets olycksbarn-här finns Corrado - en man som blivit hjärnskadad av en starkströmsolycka (nu har han som sitt stora intresse att bygga en sorts julkrubba i sitt vardagsrum och att titta på samma porrfilm om och om igen) och Danilo- en frånskild man med mycket sorgligt bagage (hans lilla dotter dog tragiskt på grund av en olyckshändelse). Nu drömmer denna trio (Rino, Corrado och Danilo) om den stora stöten- kuppen med "stort K"- så att även de ska kunna få lite gott i livet.
-
Den kväll allt ska gå av stapeln slår ett stort oväder ner över staden- åska och störtregn- blåst. Ingenting går som planerat och denna del två av berättelsen är en veritabel helvetesfärd. Tempot accelereras i berättelsen (och jag tycker nästan att det blir för mycket)- spiralen går allt snabbare. (Den andra delen av boken har rubriken "Natten".) Ammaniti använder sig av korta kapitel eller snarare numrerade avsnitt - och allt går i rasande fart.
-
" Så började regnet att vräka ner. Det hade bara behövt vara några grader kallare för att det skulle ha börjat snöa i stället, och då skulle kanske den här historien ha fått ett annat slut. Gatorna tömdes. Fönsterluckorna drogs igen. Termostaterna reglerades. Kaminerna tändes. Parabolerantennerna på taken skrällde och gnisslade i vinden, och derbyt mellan Milan och Inter började lösas upp i rektanglar så att en massa ursinniga människor kastade sig över sina telefoner."
-
Jag tycker att Ammaniti skriver flyhänt och handlingen är spännande- han har också ett budskap - "så här tvingas många leva i vår "välmående värld""- boken är lättläst (i positiv bemärkelse) även om ämnet är svårt. Döm icke på det att du icke må bli dömd- så känner jag det under läsningens gång. Slutet tycker jag är lite rumphugget- och där blir jag besviken.
-
Jag sammanfattar med att säga: Detta är en spännande, otäck och sorglig bok- med visst hopp. Klart läsvärd. Boktoka har också läst.
