Mols bjerge (Wikimedia)-
Om en barndom på Mols (östra Jylland) skriver Josefine Klougart i sin mycket prisade debutbok "Stigninger og fald" (titeln är dubbeltydig- både naturen på Mols och barndomen består av höjder och djup). "Stigninger og fald" har nominerats till Nordiska rådets litteraturpris 2011.
-
Jag har läst och jag förundras över hur väl denna unga författarinna (hon är bara 25 år!) behärskar sitt språk- det är en sann njutning att läsa denna skildring av ett mycket funderande och noggrant iakttagande barn- ett barn som är väldigt nära naturen och det lilla som sker i vardagen men som ändå blir stort i barnets ögon. Språket är mycket poetiskt och kapitlen är korta och inte alltid kronologiska- man får ha lite tålamod när man läser (man blir rikligen belönad om man tar det lugnt).
-
Bilder avlöser varandra- det är så vi fungerar, vi människor- vi får dessa glimtar av det förflutna i en rad av intryck, en medvetandeström....
-
Boken verkar vara självbiografisk- flickan Josefine bor på landet med sina två systrar och sina föräldrar- fadern är läkare och modern är hemma med barn och trädgård (och höns). Till berättelsen fogas också mor- och farföräldrar och grannar. Här finns inga stora trauman, inga skräckscenarier- allt flyter i en tämligen lugn och stilla ström men visst finns det också sorg och smärta i historien- livet är som det är. Naturen spelar en mycket stor roll i boken- och naturen på Mols är vacker- och ibland skoningslös.
-
Jag tycker att berättelsen är som en kärleksförklaring till en barndom, till en trakt och till allt som en gång formade denna unga kvinna. Jag ser med spänning fram emot Josefine Klougarts framtida författarskap.
-
" Det er noget ved steder, siger min mor; hun ved ikke helt, hvad det er, men de folder sig ligesom sammen om én, uden at man opdager det, som et brev, der bliver foldet og sendt uden kuvert, men med adressen sködeslöst skrevet på bagsiden af det papir, der er selve brevet. Så sidder man fast, siger hun. Som i mudder. Og man kan kun komme fri ved at lade stövlerne stå tilbage og traede ud i det mudder med bare taeer. Hun ved ikke, hvordan hun skal formulere det, siger hun, lidt stolt." (s 48/49)
-
Der findes en stilhet i stedets enesang, når en stemme höres, bölgernes, morgonens stemme. Og der er en langsamhed i morgonen, som er helt kor i én stemme. Det er den, jeg ligger og laenges efter.Som man i februar laenges efter lyset, som jag senere laenges efter de riktige ord, de rigtige saetninger og flerstemmigheden, tertsen, de helt små forskydninger." (s 76)
-
Boken är utgiven på Rosinante forlag. Finns ännu inte i svensk översättning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar