Strega- Inte bara likör

Foto: Colum Tomeny

 Strega står också för ett stort litteraturpris- italienskt, så klart. "Premio Strega". Detta pris får inte särskilt mycket uppmärksamhet här i Sverige och de böcker som premieras får man oftast vänta länge på (om det alls händer) innan man får se en översättning av dem till just vårt språk.

 

 

Glad blev jag därför när jag såg att Antonio Pennacchis vinnande roman (2010) har kommit ut i dansk översättning. "Canale Mussolini" eller Mussolinikanalen är en nära 500 sidor lång krönika som skär genom cirka 100 år av italiensk historia. Boken har liknats vid Steinbecks "Vredens druvor" och vill man läsa på engelska går det också bra (The Mussolini Canal). (Jag önskar att jag hade behärskat italienska, men så är det nu inte).

Det har skrivits och recenserats en hel del i danska tidningar och tidskrifter om den här romanen och här kan man läsa mera.

Caos calmo/Quiet Chaos av Sandro Veronesi

Sandro Veronesis roman "Caos calmo" vann det mycket prestigefyllda Stregapriset år 2006. Boken har även blivit till film och nu är den allstå översatt till engelska, och det tackar vi för.

Jag har läst och svävat runt på sidorna- för det här är det betydligt mera inre handling än yttre- en hel del inre monologer -och boken är på cirka 500 sidor.

"I can't go on. I'll go on" (Becketts kända citat inleder romanen).

Pietro Paladini och hans bror har åkt till havet för att njuta av en fin sommardag- de befinner sig på stranden när de uppmärksammar att två kvinnor håller på att drunkna. Ingen annan verkar reagera men bröderna kastar sig i vattnet och kämpar, sliter och lyckas rädda de nödställda till livet. För detta får de inget tack och de beger sig hemåt- här väntar kaos med stort K. Pietros älskade Lara, mor till hans dotter Claudia 10 år, är död. Ambulanspersonalen har förgäves försökt att återuppliva henne efter ett hjärtstillestånd.

Pietro tappar fotfästet och från om med nu viker han inte från Claudias sida- han parkerar sin bil utanför hennes skola varje dag och där sitter han- betraktar världen- och väntar, tänker och funderar, gör listor i huvudet. Bilen och alla rutiner blir en typ av "snuttefilt", ett skydd mot världen. Det visar sig att arbetskamrater, familj och vänner börjar i det närmaste vallfärda till Pietro där i blien- han (som kanske mest skulle behöva terapin) blir själv som en slags terapeut (om än en ganska frånvarande sådan). Så småningom är det Claudia som löser upp knutarna- och jag tänker inte avslöja slutet.

"Quiet Chaos" handlar om sorg och maktlöshet men ibland blir det kanske lite för mycket för mig med alla dessa inre monologer- detta till trots- "Quiet Chaos" är en roman jag inte skulle vilja ha oläst i min hylla. Jag är mycket intresserad av att läsa mera av Veronesi och jag hoppas att flera av hans böcker kommer i översättning.

("Quiet Chaos" finns att få i pocketutgåva och är utgiven av HarperCollins.)

P S
Boken finns numera också i svensk översättning: "Stilla kaos". Det är förlaget Contempo som har gett ut.

2000-talets stregaprisvinnare

2000 - Ernesto Ferrero, N.
2001 - Domenico Starnone, Via Gemito
2002 - Margaret Mazzantini, Non ti muovere (Rör dig inte)
2003 - Melania G. Mazzucco, Vita
2004 - Ugo Riccarelli, Il dolore perfetto
2005 - Maurizio Maggiani, Il viaggiatore notturno
2006 - Sandro Veronesi, Caos Calmo
2007 - Niccolò Ammaniti, Come Dio comanda
2008 - Paolo Giordano, La solitudine dei numeri primi

2009 - Tiziano Scarpa, Stabat Mater

Det är inte särskilt uppmuntrande att leta efter böcker av dessa prisbelönade författare- det finns så lite översatt.... till svenska, alltså (ja, nu är jag där igen och tjatar men det satsas alldeles för lite på översättningar från icke-engelska språkområden. )

Margaret Mazzantinis två översatta böcker ("Zinkbaljan" och "Rör dig inte") finns numera bara att få tag på via bibliotek och antikvariat. Här ovan Mazzantinis senast översatta (till engelska, dock) roman "Twice Born". Handlingen är förlagd till krigets Bosnien.

Melania Mazzuccos:" Vita" finns att få tag på i bokhandeln och handlar om italienska emigranter och deras öden i New York.

Niccolo Ammaniti är nog den mest kände och läste av "stregaförfattarna"- i höst kommer ännu en bok ut av honom på svenska "Festen kan börja"- den beskrivs som en galen satir och med "välriktade skrevsparkar åt det italienska kulturlivet och mediesamhället. " (Norsteds förlag).

Paolo Giordanos "Primtalens ensamhet" är också välkänd och den har det bloggats en hel del om. Den finns i billig pocketutgåva.

Så till de ännu icke översatta....

"Ernesto Ferrero An Italian writer and literary critic, he is Editor in chief at the Einaudi publishing house. He has translated Céline and Flaubert. He won the Premio Strega, the most important Italian literary prize, with thebook "N", on Napoleon's exile in the island of Elba. He is also the Director of the Turin Book Fair." "N"- kan jag bara hitta i tysk översättning.....

Domenico Starnones prisvinnande bok "Via Gemito" är en roman med fader-son -relation som huvudtema- handlingen utspelar sig i Neapel. Översatt till franska och tyska.

Ugo Riccarelli: "Il dolore perfetto" är en "familjesaga"- den finns översatt till tyska "Der vollkommene Schmerz"

Tiziano Scarpas Stabat Mater: Kommer glädjande nog ut i engelsk översättning nu i augusti- den ligger redan på min önskelista.

En stregaprisvinnare

Böcker etc skriver om böcker som toppar listorna i Italien - mycket intressant, tycker jag och noterar genast att jag skulle vilja läsa Antonio Pennacchis Stregaprisbelönade "Canale Mussolini"- (jo, det är Pennacchi som är på bilden ovan). Jag kan dock inte se att den är på gång ännu på språk som jag behärskar (däremot ska den ges ut i Nederländerna). Förhoppningsvis kommer boken i alla fall på engelska så småningom- jag får ha tålamod. På svenska finns över huvud taget inget översatt av denne författare (ännu?). Jag suckar uppgivet.

Stregapriset- Italiensk utmaning- Mario Soldati

Min promenad till biblioteket blev lite mera spännande än vanligt på grund av ishalkan- men jag kom fram till slut i alla fall och kunde hämta hem min fjärrbeställda bok "Breven från Capri" av Mario Soldati. Den här romanen kom ut år 1954 och tilldelades samma år det prestigefyllda Stregapriset. (Den svenska översättningen är från 1956).
-
Mario Soldati (1906-1999) är kanske mera känd som filmskapare- men han har skrivit flera romaner också. (Soldati fick för övrigt även Campiello-priset år 1970 för "L'attore").
-
"Breven från Capri" kom ut på Norstedts förlag och översättningen är gjord av Karin de Laval.
-
Jag hittade en fin länk till Italienska kulturinstitutet- Italien som enad stat fyller 150 år i år- man firar genom att visa elva (som det verkar) mycket intressanta filmer. Fritt inträde till filmerna som visas på Italienska Kulturinstitutet och Biografen Sture, så långt platserna räcker (enligt webbsidan). Just nu önskar jag att jag bodde i Stockholm!!
-
"Tisdag 18 januari, kl. 18.30
Piccolo mondo antico (Lilla gamla värld) av Mario Soldati (1941)Italienskt tal, engelsk text.
Historien, som är inspirerad av Antonio Fogazzaros roman Från gamla dagar från 1895, berättar om den svåra relationen mellan en man och en kvinna från olika samhällsklasser i det österrikiskdominerade Lombardiet, strax innan det andra självständighetskriget".

Mellan himmel och jord

"Mellan himmel och jord" av Niccolò Ammaniti tilldelades Stregapriset år 2007. Som jag nämnde igår är detta en bok som det har bloggats en del om tidigare och jag ska inte breda ut mig för mycket.
-
Jag börjar med att dela ut en varning till den äckelmagade- detta är ingenting för dig- här får man nämligen sin beskärda del av snuskiga och sunkiga interiörer, kroppsutsöndringar av allehanda slag och detaljerat beskrivet är det också. Lägg fylla och våld till detta.
-
Rino och Christiano- far och son- lever tillsammans i fattigdom och ensamhet. Christiano är 13 år (och en typisk tonåring. ). Christianos mamma finns inte med i bilden längre och Rino har rutschat nedför "samhällsbacken"- han är arbetslös och gravt alkoholiserad. Varje dag är en kamp för att överleva-men trots allt finns det stor kärlek mellan Rino och Christiano. Några vänner finns- men de tillhör också samhällets olycksbarn-här finns Corrado - en man som blivit hjärnskadad av en starkströmsolycka (nu har han som sitt stora intresse att bygga en sorts julkrubba i sitt vardagsrum och att titta på samma porrfilm om och om igen) och Danilo- en frånskild man med mycket sorgligt bagage (hans lilla dotter dog tragiskt på grund av en olyckshändelse). Nu drömmer denna trio (Rino, Corrado och Danilo) om den stora stöten- kuppen med "stort K"- så att även de ska kunna få lite gott i livet.
-
Den kväll allt ska gå av stapeln slår ett stort oväder ner över staden- åska och störtregn- blåst. Ingenting går som planerat och denna del två av berättelsen är en veritabel helvetesfärd. Tempot accelereras i berättelsen (och jag tycker nästan att det blir för mycket)- spiralen går allt snabbare. (Den andra delen av boken har rubriken "Natten".) Ammaniti använder sig av korta kapitel eller snarare numrerade avsnitt - och allt går i rasande fart.
-
" Så började regnet att vräka ner. Det hade bara behövt vara några grader kallare för att det skulle ha börjat snöa i stället, och då skulle kanske den här historien ha fått ett annat slut. Gatorna tömdes. Fönsterluckorna drogs igen. Termostaterna reglerades. Kaminerna tändes. Parabolerantennerna på taken skrällde och gnisslade i vinden, och derbyt mellan Milan och Inter började lösas upp i rektanglar så att en massa ursinniga människor kastade sig över sina telefoner."
-
Jag tycker att Ammaniti skriver flyhänt och handlingen är spännande- han har också ett budskap - "så här tvingas många leva i vår "välmående värld""- boken är lättläst (i positiv bemärkelse) även om ämnet är svårt. Döm icke på det att du icke må bli dömd- så känner jag det under läsningens gång. Slutet tycker jag är lite rumphugget- och där blir jag besviken.
-
Jag sammanfattar med att säga: Detta är en spännande, otäck och sorglig bok- med visst hopp. Klart läsvärd. Boktoka har också läst.

Färd i skugga av Mariateresa Di Lascia

Mariateresa Di Lascia dog endast 40 år gammal år 1994. För sin enda bok "Färd i skugga" (Passaggio in ombra) tilldelades hon Stregapriset postumt året därpå. Mariateresa Di Lascia var politiskt aktiv och medlem i Partito radicale, hon grundade också organisationen "Nessuno tocchi Kain" (ingen ska röra Kain) - som hade som uppgift att avskaffa dödsstraffet i världen.
-
"Färd i skugga" är en familjehistoria tecknad av ett "jag" - en kvinna vid namn Chiara. När vi möter Chiara är hon redan en gammal kvinna- om inte kroppsligt så själsligt. Hon är förbrukad i sina egna ögon. Ensam ser hon nu tillbaka på sitt liv som kommer till henne i "flashbacks". Platsen är en by i södra Italien och Chiara berättar om hur hennes mor, Anita, kommer dit (hon har fått tjänst som barnmorska) precis när andra världskriget står för dörren . Anita möter Fransesco. Han är charmig men ingen klippa och han försvinner ut i kriget medan Anita väntar hans barn (Chiara) som hon sedan själv får ta hand om. Fransescos släkt är dock mycket närvarande och den är styrd av flera mycket originella och starka kvinnor. Här är Guippina, Fransescos syster som tvingas lämna bort sin son född utom äktenskapet- och Peppina- fastern, som så småningom kommer att ta hand om Chiara när Anita rycks bort alldeles för tidigt.
-
Den värld som skildras är dock männens- de styr- och kvinnorna är underkuvade och maktlösa. I boken blandas ödena och stämningen är mestadels melankolisk och om inte svart så i alla fall mörkt grå. Chiara blir ett offer på familjens altare- hon är vacker och hon är begåvad- men kraven på henne är orimliga. Kärleken blir också en tragedi i hennes liv- till modern,till fadern och också till den man hon fäster sig vid. Bokens titel är "Färd i skugga" och i skugga färdas Chiara genom sitt liv.
-
Nyckeln till Chiara tycker jag finns i den här vackra passagen:
-
"Det fanns en kort tid under vårt liv i kärlek- i mina högt älskade föräldrars liv, i det fantastiska hov av släktingar och andra som ledsagade min barndom- då lyckan glimmade i allt. Den var ett mycket tunt litet guldmynt, en ljusstråle som till och med trängde igenom plågorna och genljöd som en sång eller en utdragen, mycket ljuv ton. Lyckan som finns fången inom oss och som inte begär annat än att få befrias, få höja sig i flykt som en ängel och likt vinden blanda sig med luften, irrade runt i våra liv och visade sig plötsligt utan att någon hade bett om det. Det fanns en tid då vi kände till livets värde, värdet i den lycka vi fick till skänks, i det kravlösa jublet, i livsglädjen, i den förunderliga sällheten i att finnas till.
-
Å, att finna de ord som kan uppväcka den försvunna lycka som försmäktar djupt inom varje levande varelse, medan vi kämpar i smärtans återvändsgränd! Å, att få befria vår lycka från dess bojor!" (s.150)
-
"Färd i skugga" är en vacker och sorgsen berättelse- om ett kvinnoliv- rörande, intensiv och oförglömlig.
-
Färd i skugga kom ut i svensk översättning år 1998 på Forum förlag. Översättningen är gjord av Barbro Andersson.

En trio av italienskt- dagens fynd

På biblioteket var de välförsedda idag. Jag hittade tre "italienare". Claudio Magris bok om Donau (som finns under Na- alltså geografi)- och för att citera baksidan: "Med Claudio Magris som lärd och infallsrik vägvisare söker vi oss från källorna i Schwarzwald till den stora flodens utlopp i Svarta havet. Vi gör strandhugg och vandrar tillbaka genom historien, gör avstickare till intressanta platser och händelser, alltmedan vår ciceron både målar upp en svunnen Donaukultur och låter oss möta dess levande arvtagare." "Och som en påminnelse om vad som varit och vad som är flyter Donau fram- stolt och majestätisk." Boken är utgiven på Forum förlag år 1990.

-

Niccolo Ammanitis "Mellan himmel och jord" (Come Dio Comanda)- tilldelades Stregapriset år 2007 . Jag läser: Vad innebär det att vara en god människa? Vilar vårt sekulariserade västerländska samhälle på någon kristen etnisk grund? Moralitet- svart humor- samhällskritik- allt detta blandas tydligen i denna roman. (Norstedts förlag)

-

Mariateresa Di Lascia fick också Stregapriset- postumt. Denna författarinna gick bort alldeles för tidigt och hann bara skriva en enda roman "Färd i skugga" som kom ut 1995. Boken handlar om Chiara som växer upp i södra Italien- hennes mor dör tidigt och Chiara tas om hand av sin faster som hyser stora planer för hennes del. Chiara vill dock vara självständig.

(Forum förlag 1998).

-

Jag får lov att behålla böckerna till och med den 10 januari- och det går nog att låna om dessutom- böcker med ett par år på nacken brukar det inte vara någon rusning efter....

Stregapriset - de svenska översättningarna

Igår ägnade jag en del tid åt att söka efter svenska översättningar till "Strega-pris-författare". Jag har hittat ett 30-tal som har fått böcker utgivna här i Sverige. Några av dem väckte faktiskt läsminnen- jag tror att en hel del italienskt översattes på 80-talet, framför allt.
-
Cesare Pavese finns representerad med flera böcker och Modernista förlag ger ut hans "Innan tuppen gal" inom kort (februari). Anti-fascist. Jag minns att jag läste "Månen och eldarna" och att jag blev mycket förtjust i Paveses sätt att skriva.
-
Elsa Morante blev mycket uppmärksammad med "Historien"- jag minns att jag läste och tyckte mycket om- den kom ut i svensk översättning senast år 2004. Hon var gift med författaren Alberto Moravia.
-
Dino Buzzati är mest känd för Tataröknen (svensk översättning 1948)- jag läste förra året- och jag länkar till mina tankar om boken här.
-
Natalia Ginzburg läste jag en del böcker av för sisådär 30 år sedan... "Familjen" kom ut 1981.
Natalia Ginzburg är en mycket intressant författarinna- Hon var mycket politisk aktiv och kämpade mot fascisterna under andra världskriget (med ord).
-
Umberto Eco känner väl de flesta till- han fick stort genombrott i Sverige med "Rosens namn"- "Rosens namn" finns fortfarande att få tag på- dessutom i billig pocket från Brombergs förlag.(och en hel del andra titlar finns också).
-
Claudio Magris har jag också läst lite av. Jag tycker mycket om hans "Donau" och "Mikrokosmos".
"Donau" beskriver en litterär resa längs den mytomspunna floden. Claudio Magris är född och uppväxt i Trieste- bara det är spännande.
-
Detta var bara ett skrap på ytan. Jag kommer att skriva mera om "Strega-författarna" och de böcker jag läst i sinom tid.

Min egen utmaning för 2011- "Jag längtar till Italien...."

År 1960- "Dolce Vita" hade premiär. På fotot (från vänster) Ennio Flaiano, Federico Fellini och Anita Ekberg. (foto: Gazzetta del Popolo).

-

Jag ger aldrig några nyårslöften men förutom Tyskland tänker jag försöka ha Italien också på min bok-horisont för nästa år. Det verkar vara precis lika dåligt med översättningar av italienska böcker som av tyska (och en massa andra också, för den delen- översättningar är bristvara- vi dränks i stället av svenska deckare).
-

Jag tänker använda Strega-pristagarna som "bas" och se vad jag kan hitta att läsa. Jag misstänker att jag kommer att få anlita bibliotek och antikvariat för att lyckas med mina föresatser. Det första året för Stregapriset var 1947 och varför inte börja där.
-

1947 års Strega-pristagare var Ennio Flaiano (1910-1972). Han torde vara mest känd idag för sitt samarbete med Federico Fellini men han skrev även romaner och skådespel. Hans prisvinnande bok hade titeln "Tempo di uccidere" och den har faktiskt blivt översatt till svenska- med tieln "Livet läker" (1949)(Forum förlag). (Den engelska titeln är "The Short Cut")

-

Handlingen i boken är förlagd till det italiensk-ockuperade Etiopien och tiden är 1935/36. En italiensk officer råkar döda en etiopisk kvinna och hans samvete härjar honom svårt. "Livet läker" är en av de få böcker som handlar om italienarnas koloniala härjningar i östra Afrika.

-

Så två citat av Flaiano (hämtade från Wikipedia):

-

In Italy, fascists divide themselves into two categories: fascists and antifascists.

Chastity is the mirage of obscene people.

Stregapriset

I dagens DN (Boklördag) skriver författare och journalister om årets böcker- och jag tänker hmm- de verkar läsa nästan samma böcker allihop och jag kan inte påstå att jag känner mig särskilt inspirerad (med några få undantag). Däremot blev jag intresserad av Kristina Kappelins jul-lektyr som är årets Strega-prisvinnares bok "Canale Mussolini" (av Antonio Pennacchi.) Den finns så klart inte översatt till svenska (än?). Givetvis var jag tvungen att googla på Stregapriset och fick då upp följande lista . Så går mina tankar till det nystartade förlaget Astor som kommer att starta sin utgivning av italiensk litteratur mycket snart. Jag kommer att hålla ögonen öppna!!

-

Jag länkar också till del av en debatt om de små förlagens situation- jo, debatten fördes i somras- men det skadar inte att läsa och begrunda- igen.