Min italienska utmaning

fortsätter med Mario Rigoni Stern och hans "Fanjunkaren i snön"- Sterns debutbok som kom ut 1953 men som inte blev översatt till svenska förrän år 2002...... Boken är utgiven på Carlssons förlag och jag har den hemlånad från biblioteket.
-
"Fanjunkaren i snön" är självbiografisk och handlar om en soldat på återmarsch från Ryssland under krigsvintern 1943. (Stern var soldat i den italienska armén). Boken om soldatens vandring hem från kriget blev snabbt en klassiker i Italien.
-
" Ännu känner jag lukten av oljan i det glödgade kulsprutegeväret. Ännu hör jag snöns knarrande under kängorna, de ryska vaktposternas nysningar och hostningar, ljudet från de torra växterna som vinden slet i vid Dons stränder. Ännu ser jag Kassiopejas fyrkant som jag hade ovanför mitt huvud varje natt och skyddsvärnets stockar som jag hade ovanför mitt huvud på dagarna. Och när jag nu tänker tillbaka känner jag samma skräck som den här januarimorgonen när Katjusjan för första gången vräkte sina sjuttiotvå raketer över oss." (s.7).
-
Mario Rigoni Stern (1921-2008) belönades med flera litterära priser (Premio Campiello, Premio Bagutta och Italian Pen Prize bl a) och han var även på tal som italiensk nobelpriskandidat.
-
"Giacomos tid" kom ut år 2007 och finns fortfarande tillgänglig i "vanlig" bokhandel. "Berättelsen om Tönle" kom ut i svensk översättning år 1994 och handlar om en bergsbondes/smugglares liv under åren 1860 till 1918. "Mina träd" -1996. Samtliga dessa översättningar är utgivna på Carlssons förlag.
-
Så citerar jag några rader ur ett brev från Stalingrad (och det är skrivet av en tysk soldat) - det var ett snarlikt helvete som Stern marscherade genom år 1943.
-
"Du är själasörjare, far, och i sitt sista brev säger en människa blott det som är sanningen - eller det som hon tror vara sanningen. Jag har sökt Gud i varje granathål, i varje bombat hus, i varje gathörn, hos varenda kamrat när vi låg i våra skyddsgropar, och jag har sökt Honom i hans himmel. Gud visade sig inte när mitt hjärta ropade efter honom. Husen låg i ruiner, mina kamrater var lika tappra eller fega som jag, på jorden rådde hunger och död, från himlen föll bomber och eld, blott Gud fanns ingenstans, det är ohyggligt och att jag aldrig kan göra detta gott igen.Men om det ändå finns en Gud, så finns han hos er, i sångböckerna och bönerna, i prästernas och predikanternas gudliga talesätt, i klockklangen och rökelsedoften. Men i Stalingrad finns han icke."