Blandad kvinnohistoria

 På fotot konstnärinnan och porträttmålaren Katharine Carl. (1865-1938). Hon är säkert värd en biografi i sig. Om henne kan man läsa i Jung Changs mycket intressanta bok om änkekejsarinnan Cixi. Ms Karl fick uppdraget att måla ett flertal porträtt av denna karismatiska kvinna och lyckades   med att bli sedd som om inte "god vän" så i alla fall en aktad person vid det kinesiska hovet.

Cixi styrde Kina med järnhand och överlevde både man och barn. Maktens personer är sällan sympatiska- det ligger väl i sakens natur. Ändå tycker jag att Jung Chang har lyckats att mejsla fram människan bakom fasaden i den här biografin. Välskrivet och säkert med väl undersökt källmaterial. Boken känns mycket gedigen.

 Cixi i all sin prakt- förevigad av Katharine Carl.

Så till något helt annat- flärd- och två drottningar inom det området- Elizabeth Arden och Helena Rubinstein. De var ungefär samtida och lyckades även de styra imperier. Lindy Woodhead har fått fina vitsord för sin bok "War Paint".

Nyfiken på: Eileen Chang

 Eileen Chang (1920-1995).

Från Shanghai till Los Angeles och med många platser däremellan. Rotlös, egen och ensam. Det är den bild jag får av henne. Hennes böcker ska vara pessimistiska i tonen och handlar ofta om relationer (mellan män och kvinnor). Det här är ett författarskap som jag blir mycket nyfiken på - speciellt som det inte verkar vara särskilt uppmärksammat i Sverige.

Hos Penguin Modern Classics kan man hitta en hel del av Eileen Chang. Här kan man läsa mer om henne i en essä av Gregory McCormick.

Oborstad poesi och mycket, mycket mer....

Ett nytt nummer av tidskriften Karavan har dunsat ner i min brevlåda. Det handlar denna gång mestadels om Kina och kinesisk litteratur och jag har speciellt fastnat för två poeter med helt olika stil. Jag gillar dem båda!

Versailles (lånat foto)

Hu Dong (f. 1962)  beskrivs som " en av de mest egensinnigt ordtrollande poeter som trätt fram i Kina efter kulturrevolutionen." Han skriver så kallad "oborstad poesi" och hans mest kända dikt är "Jag vill ta en långsam båt till Paris", och just den dikten (från 1984) finns med i Karavan i översättning och tolkning av Björn Kjellgren.


"Jag vill ta en långsam båt till Paris
åka och hälsa på van Gogh hälsa på Baudelaire hälsa på Picasso".

Och vad ska man säga om en författare som beskriver Versailles som ett "kukpalats"? En riktig iakttagelse om än klart originell....

"Jag vill ta en långsam båt till Paris" är en märkvärdig, lång och helt förtrollande dikt som jag läser om och om igen. Stor tacksamhet riktar jag mot översättaren!

I helt annan stil skriver Qiao - (som skriver under pseudonym). Qiaos bakgrund och liv är lite av en gåta, som jag förstår av översättarens, Göran Sommardal, introduktion.

"En virvel rådde mig att i mitt nästa liv inkarneras som en vit regnskogsfjäril".

Qiaos dikter är vackra och filosofiska och de kan inte lämna någon oberörd. Jag skulle gärna vilja se en diktsamling i översättning..... hoppas kan man.

Men- läs nu själva i Karavan!

En mycket god berättare

är han- Daniele Varè och jag är mycket glad att hans "The Maker of Heavenly Trousers" kommit ut i ny förpackning. (Annars hade jag säkert aldrig hittat den).

Varè (1880- 1956) hade en italiensk far och en skotsk mor. Barndomen tillbringade han mestadels i England och  "The Maker of Heavenly Trousers" är skriven på engelska. (Den italienska översättningen kom först ett bra tag senare). Varè började sin diplomatiska karriär i Wien (1907) och år 1909 gifte han sig med Bettina (som var engelska). Året därpå flyttade paret till Kina och Peking tillsammans med hunden Tricksy (Varè var mycket förtjust i hundar). I Peking utrustades familjen med alla bekvämligheter vilket inkluderade full service av en hel stab av tjänare som stallpojkar, trädgårdsmästare och grindvakt etc. Två döttrar föddes och familjen utökades också med en ilsken sparv, en kyckling, en stor hund, flera ponnies och en tomatätande liten björn.

I början av 1930-talet tjänstgjorde Varè i Danmark men så fick Mussolini för sig att den diplomatiska kåren skulle bestå av "enbart unga fascister" och Varè tvingades gå i pension. Varè sa så här i sina memoarer (från 1949) : " I owe a debt of gratitude to Mussolini for having turned me out of the diplomatic service. I should have been miserable if I had to represent Italy abroad, during the Second World War or after it. Instead of which, by that time, I had succeeded in finding a little corner for myself in literature."

De sista åren av sitt liv tillbringade Varè i Italien och han dog i Rom år 1956. Hans romaner rönte stor uppskattning under framför allt 1930-talet och i USA turnerade han en hel del.

"The Maker of Heavenly Trousers" ger en bild av livet i Peking i början av förra seklet (1910-tal främst) och det är en berättelse om en ung diplomat som lär känna en ny värld. Titeln är tagen från en skylt som en skräddare försökte värva kunder med- skylten kom sedan att hamna utanför berättarens arbetsrum. Boken är så mycket... en vacker kärlekshistoria, en miljöbeskrivning, kulturkrockar,  utlänningar på "genomresa" och främst då ryssar som lever i en lite för spännande värld strax före och under revolutionen (1917). Vi får bland annat träffa Elisalex som varit älskarinna åt Rasputin och "Patushka" och "Matushka" som  skriker och bråkar och slår sina barn med hårborstar (och så har de en stor samling spindlar i spritfyllda glas).

Persongalleriet är således mycket rikt och mycket omväxlande- tråkigt har man sannerligen inte under läsningen även om det  finns flera sorgliga öden också. Döden är ständigt närvarande.

"De himmelska byxorna" är en mycket läsvärd roman om en gången tid- fylld av humor, skarp iakttagelseförmåga och inte minst medkänsla. Jag rekommenderar å det varmaste. (Den finns i svensk översättning- dock av äldre datum). (De fem dygdernas hus  (1936))

Daniele Varès Kina

Här en bok som fått mogna lite i mina hyllor. Nu var det dags och jag är halvvägs i en mycket välskriven och lite lagom vindlande berättelse som har Peking som arena. Tiden: början av 1900-talet (1910-tal). Författaren heter Daniele Varè och om honom finns det inte så där särdeles mycket information att hämta - men han levde mellan 1880 och 1956, var italiensk diplomat och tjänstgjorde i en del länder i Europa men framför allt i Kina- och det är därifrån stoffet till den här romanen har hämtats.

"Not a book for the reader seeking the usual form of novel" har en recensent skrivit. Jag vet inte jag om boken är så ovanlig men den är i alla fall vackert skriven och mycket lätt att följa med i- och väldigt trevlig att läsa. Dessutom finns den i svensk översättning- må vara av äldre datum: 1936 och då har den titeln "De fem dygdernas hus".

Utgivaren: Penguin Modern Classics (och bland de där moderna klassikerna finns det mycket fint att kika på, tycker i alla fall jag som fortsätter den underhållande läsningen av Varès bok.

Skimrande dagar av Han Suyin

"Skimrande dagar" är den titel boken fått på svenska- "A Many-Splendored Thing" är nog inte helt lätt att översätta- och det är så klart "Love" som är "a many-splendored thing". Nåväl, dagarna skimrar verkligen och det är en helt självbiografisk berättelse om en passion, en stor kärlek som aldrig hinner brinna ut- just därför finns den kvar som det där eviga skimret.

"Skimrande dagar" är alltså främst historien om kärleken mellan Han Suyin och Ian Morrison (som i boken kallas för Mark)- men allt sker mot bakgrund av ett Kina i stor omvälvning. (Handlingen tilldrar sig till största delen i Hong Kong, dock.) Det är år 1949 och kommunisterna har tagit makten i Kina- (Folkrepubliken utropades i oktober samma år). Hong Kong håller på att sprängas i sömmarna av alla flyktingar- många av dem västerlänningar.

Han Suyin arbetar som läkare och har kommit till staden med sin tioåriga dotter Mei. Så träffar hon Mark och hela hennes värld omkullkastas. Det är en mycket vackert skildrad kärlekshistoria och bara den gör boken mycket läsvärd men Han Suyin är också duktig på att skildra staden som sådan- och människorna i den. Hennes kommentarer och iakttagelser är ofta mycket bitska och "mitt i prick".

Här möter Han Suyin Mrs Adeline Palmer-Jones på ett cocktail-party:

"Jag funderar på att åka tillbaka till Kina".
Nu var skuggan avgjort mörkbrun. "Men alla de trevligaste människorna lämnar ju Kina", sa hon stelt. "Ni unga låter er gripas så helt av idealen. Håller ni med de röda?"
"Nej, jag är inte politiskt intresserad. Men det är mitt land, och det behöver alla sina läkare...."
"Jo, naturligtvis", svarade Adeline och följde sin egen tankegång.----- Ibland kan jag ändå inte låta bli att tycka att för tjugofem år sedan skulle vi ha gått mera effektivt till väga med en sådan här sak; skickat några kanonbåtar uppför floden och återställt fred och ordning. Vi har alltid skyddat handeln överallt i världen."

Det finns flera exempel på den totala bristen på kunskap och förståelse som många västerlänningar visar upp.(Ibland blir det riktigt underhållande att läsa även om skrattet egentligen fastnar i halsen).

Berättelsen är skriven i form av dagboksanteckningar månadsvis mellan mars 1949 och augusti 1950. Ian Morrison dog den 12 augusti 1950 i Korea- den jeep han färdades i sprängdes sönder av en landmina. Morrison var en av de första journalisterna som fick sätta livet till i Korea .Han ligger begravd på en kyrkogård i staden Daegu.

Jag tycker det är synd att "Skimrande dagar" har förpassats till magasinet och jag hoppas att den någon gång i framtiden ska komma ut i nytryck- det är den värd.

"Jag har drömt en dröm en underbar dröm: om livet och kärleken och döden, om skratt, och tårar, och gott och ont, och alla dessa ting som är jämlika under Himlen, som utplånar alla olikheter.
En underbar dröm, mina skimrande dagar."

En hyllvärmare

Det är inte rättvist. Yiyun Lis "The Vagrants" (svensk översättning "De hemlösa") skulle  jag givetvis ha läst för länge sedan och inte bara ställt åt sidan i "extra-hyllan" där allt oläst samlas. Nåväl, bättre sent än aldrig och jag är helt övertygad om att det här mötet (det första) med Yiyun Li kommer att bli mycket minnesvärt.

Sea of Ink (Hav av bläck) av Richard Weihe

Richard Weihe är en schweizisk författare- ännu inte översatt till svenska men väl till engelska. Jag har läst hans prisbelönade kortroman om den kinesiske konstnären och poeten Bada Shanren (1626-1705).

I 51 korta sketcher låter Weihe oss följa Shanren på hans långa resa genom livet. Shanren (som bytte namn många gånger) föddes i en brytningstid- han var ättling till den siste Ming-kejsaren som fick lämna över tronen till nästa dynasti- Qing. Det var oro och instabilitet i riket och många fick plikta med livet. (Shanren lyckades klara livhanken genom att hålla sig undan och ibland låtsas att han var sinnessjuk).

Att använda pensel och bläck kom att bli Shanrens passion. Lärotiden var lång och svår men till slut kom han att bli en av de stora konstnärerna i Kinas historia.

"Ink is water rendered visible, nothing more. The brush divides what is fluid from everything superfluous."

"But that's two chicks", his host said. "Yes", Bada replied " and ther's an eagle circling above them, but that you can only see in the chicks' expressions. The bird of prey will swoop down on them, but they can share their fear and rely on their mother. I crossed the threshold and left my homeland long ago, and my heart trembles along the length of the path. I share my fear with my pictures alone." (s. 60).

Det här är en mycket vacker och vemodig bok- fylld av levnadsvisdom. Bada Shanren levde ensam nästan hela sitt liv (jo, han var gift två gånger och hade en son men både första hustrun och den lille sonen dog och hustru nummer två blev han inte lycklig med.)

Ett extra plus i boken är  alla de fina illustrationerna som ofta får en förklarande text- med en historia kring hur just den tuschmålningen skapades och varför.

"That same day he painted another picture in his album. Below it he wrote the lines: Above Nanchang in the middle of autumn the moon stands alone. At midnight smoke rises from the censer in the form of a dragon. The dream vanishes in a dark cloud. The beautiful lady wears a long silk ribbon. The wind blows, but cannot catch it."

Jag kan inte fotografera av så att jag gör boken rättvisa- här har Shanren avporträtterat två spindlar som av ren händelse råkar befinna sig i närheten av varandra. De har ännu inte förstått att de är fångna i sina egna nät (för de har gjort var sitt). "All they noticed was that the centres of their webs were too close to each another. They would never reach the spot where their paths intersected."

"Sea of Ink" har getts ut av Peirene Press. (Ett förlag som jag kommer att hålla ögonen på).

Jorden runt på åtta böcker (eller kanske flera....)- nedslag i Kina

Lyran har bjudit in till en jorden-runt-resa. Under juli månad var resans mål Asien - och jag valde att läsa en bok av Haruki Murakami (Norwegian Wood). Asien är stort.... och Kina pockar på uppmärksamhet. I går kväll fick jag ett ryck och började leta efter "mitt Kina" i bokhyllorna. För tillfället läser jag "The Long March" av Sun Shuyun (boken syns längs fram i mitten på fotot). Sun Shuyun försöker i sin bok att slå hål på alla myter om den långa marschen-och hon "går med" i marschen själv - fast över 70 år senare. Hon hittar "ännu levande" män och kvinnor som deltog och pratar med dem. Det är en välskriven bok- Sun Shuyun närmar sig sina intervjuobjekt med stor respekt, objektivitet och medkänsla.

-

När jag läser "The Long March" väcks mitt intresse för klassikern "Röd stjärna över Kina" av Edgar Snow. Den finns i bokhyllan (men den var min pappas och jag har aldrig läst den... det skäms jag faktiskt lite för...

-

Soul Mountain av Gao Xingjian har jag "på gång"- den kräver tid ... språket är vackert... jag tycker om beskrivningarna av naturen... väldigt poetiskt.....boken passar en lyrikälskare ....

-

För ett antal år sedan lärde jag mig grunderna i akupunktur- (jag kan "sticka" - och klarar i alla fall av lite till husbehov). Från min akupunkturhylla hämtar jag Arnie Lades "Acupuncture- Images and Functions. Kineserna har mycket vackra namn på många akupunkturpunkter- och också mycket talande namn på mag-meridianen finns t ex "Stomach-36"- som kallas "Foot three miles"- belägen på benet- sticker man här orkar man gå extra långt! (men punkten har också andra funktioner).

-

Taoistiskt tänkande intresserar mig- liksom zenbuddhism. Mitt exemplar av "The book of Chuang Tzu" har jag läst ganska flitigt i. Den har jag på min "favorithylla" bredvid min säng. Teachings of Zen- i översättning av Thomas Cleary finns också där- men zen är komplicerat och ibland känns det övermäktigt för min västerlänska och (annars också för den delen) begränsade hjärna.

-

Historia så- Bamber Gascoignes bok om Kejsare, dynastier och konstskatter tillhörde också min pappa- den är både vackert illustrerad och lättläst för att vara facklitteratur.

-

Ola Wong har skrivit om det moderna Kina- nog så intressant!

-

"Rosy cheeks fade, twilight draws near

The cold light dims and dusk arrives

Forget your sorrows, calm your thoughts

And hear my song:"The Weary Road" (Bao Zhao, Northern Wei Dynasty)- hämtat från The little book of Chinese Proverbs.

-

Kina är ett stort land- det är gåtfullt och det är ett land som kommer att bli mäktigare för varje år som går. Vi gör klokt i att lära oss mera om dess folk, dess tänkande och dess historia.