lördag 1 september 2012

Ö-liv, hundar och fjärilar

Jag fastnade på det Växjöbaserade förlaget Artéas hemsida- och hittade tre titlar som väcker stor nyfikenhet och "läsbegär".

"Högläsning för hundar"- nog blir man som hundägare fascinerad av rubriken? Nej, jag läser inte högt för min hund däremot händer det att jag sjunger för honom ibland - inte för att han verkar så särdeles intresserad, men ändå...  "Med varm, underskruvad humor och i en filosofisk ton skildrar Tina Persson förhållandet mellan hund och människa. I detaljskarpa och poetiska iakttagelser får både hund och människa komma till tals på ett sätt som överraskar och ifrågasätter. Illustrerad med författarens egna teckningar." (Citatet är hämtat från bokens baksida).


Göteborg är en stad jag är mycket förälskad i- och utanför staden finns skärgården- både den norra och den södra. Rörö heter en ö som ligger norrut och ganska långt ute i havet dessutom. Jag har varit där på en dagstur och jag hade inte haft något emot att stanna kvar.... Bara cirka 300 själar bor här ute- och två tredjedelar av ön är naturreservat. Fågellivet är rikt och det finns också många sällsynta växter här. Rörö har figurerat i två stora olyckor - Ulvens förlisning i april 1945 och det svåra helikopterhaveriet i november 2003. Boken om Året på ön har jag antecknat som "måste läsa". Författaren heter  Bo Laestadius. I nära tjugo år bodde han på Rörö- jag föreställer mig att Bo Laestadius har mycket att berätta.


I början av året "hittade" jag den tyska konstnärinnan Maria Sibylla Merian- och skrev ett par rader om "fyndet"- här. Vilken kvinna! Vilka bilder! Och så en bok om hennes liv. På svenska dessutom. Det blir man ju glad för.

3 kommentarer:

Monika Häägg sa...

Sjunga för hunden tycker jag låter härligt. Läsa kanske man ska testa? Jag hade för länge sedan en hund som sjöng. Den bästa låten var Carl Antons "En vals med alla måsarna". När den spelades på radio sjöng han för full hals!

Anonym sa...

Takk for triveleg kommentar! Kjekt å sjå at ikkje du borte frå bloggsfæra. :) Eg gleder meg til å bli inspirert av deg igjen, eg og.

Ingrid sa...

Monika: En vals med alla måsarna är ju en mycket medryckande sång- jag förstår att din hund ville sjunga med! Min hund visar tyvärr inget som helst musikialiskt intresse :-) men jag sjunger vidare i alla fall.

Björg: Jag blev så glad att se att du har tagit upp ditt bloggande igen. Nu ser jag så fram emot dina inlägg!! (Det blir väl en del lyrik? Det hoppas jag på!) Tack Björg för dina vänliga ord- "i lige måde".