Bruges-la-Morte: en klassiker jag verkligen kan rekommendera

I Brügge vill man fortfarande inte riktigt kännas vid Georges Rodenbach (1855- 1898)- det enda minnesmärke som finns över honom är en anspråkslös väggplatta. I staden har man inte förlåtit honom för att han associerat Brügge med döden och dessutom gjort det på franska och inte på flamländska. Vill man se ett mera "substantiellt" minnesmärke får man i stället bege sig till staden Ghent.

Jag har läst "Bruges-la-Morte, en kort, intensiv roman på cirka 125 sidor. Äntligen finns den i ny engelsk utgåva utgiven av Dedalus förlag och översatt av Mike Mitchell och Will Stone. Alan Hollinghurst har skrivit ett utmärkt förord. Svensk översättning? Jo, det finns en.... från 1904 och den lär ju inte vara alltför lätt att få tag på. Tyvärr.

Hugues Viane är änkling sedan fem år och han har flyttat till Brügge för här kan han sörja sin hustru på sitt eget speciella sätt. Hugues är fast i sin sorg och hans liv är helt inrutat i olika "sorgemönster". Varje dag går han sina ensliga, svarta promenader genom Brügge- ett Brügge som omsluter honom i gråa, mörka toner och som fyller hans själ med sorgens kraft- och så får inget annat plats. Brügge är en stad med kanaler och trånga gator, med torn och tinnar och romanen är också illustrerad med många svartvita foton som det inte går att värja sig inför. De ger ett spöklikt skimmer åt orden som fyller sidorna.

På en av dessa ensamma vandringar upptäcker han en kvinna som är så lik hans avlidna hustru att de kunde varit dubbelgångare. Hugues blir besatt, han följer efter kvinnan- Jane- och till slut lyckas han också binda henne till sig och han skaffar henne till och med en liten lägenhet. Jane visar sig dock inte alls vara som hustrun- och allt får ett våldsamt slut där hustruns avklippta hårfläta (som Hugues bevarar som en relik insluten i glas) kommer att spela en avgörande roll.

"Bruges-la-Morte" må vara liten i omfånget men den är stor som roman. Rodenbachs brännglas är ställt in på sorg, ensamhet och isolering och skickligare kan det inte göras, berättas eller sägas. En oförglömlig läsupplevelse var detta och jag beklagar verkligen att den här boken inte har kommit ut i ny svensk översättning för det förtjänar den sannerligen.

För den som uppskattar Alan Hollinghursts författarskap (jag hör inte till den skaran) kan jag berätta att hans roman "The Folding Star" tagit sin inspiration från just Brüges-la-Morte. Omslaget är väl ett så gott bevis som något.