Jordens salt av Jozef Wittlin

(Bilden är lånad)

"I ären jordens salt, men om saltet mister sin sälta, varmed skall man då giva det sälta igen? Till intet annat duger det än till att kastas ut och trampas ned av människorna" (Matteus 5:13).

Jag har läst Jozef Wittlins anti-krigsroman från 1936- "Jordens salt" (Sól Ziemi) som kom i svensk översättning 1939. Boken var tänkt att bli första delen i en trilogi men trilogin blev aldrig fullbordad- "Jordens salt" är den enda bok (som jag har hittat) av Wittlin som blivit översatt till svenska.

Wittlin, som var född i Galizien (Podolien) 1896 var själv soldat i första världskriget. Han studerade i Wien och Lwow och var medlem i den så kallade Skamandergruppen.
Wittlin tvingades fly från Polen år 1939 och bosatte sig så småningom i USA. Han dog i New York år 1976. "Jordens salt" kom att bli hans mest kända och lästa verk.

"Jordens salt" handlar om första världskriget och om hur en värld faller sönder. I de vackra salarna i Wien sitter de höga herrarna och diskuterar och skriver under papper. Kejsaren vill att soldaterna ska ha eklöv i sina schakåer - och så ska de sjunga.
" Trettioåtta divisioner! Frans Josef smakar i fantasin på varenda division. Han gläder sig åt mångfalden och brokigheten och de bjärta färgerna hos dessa massor, som svurit honom trohet i liv och död."

Samtidigt vaknar en banvakt "i huzulernas avlägsna land"- plötsligt börjar det gå tåg dygnet runt och han förstår inte vad som håller på att hända. "Det är krig" får han veta. Huzulen, som den här romanen ska följa heter Peter Niewiadomski. Namnet är sorgligt i sig- "niewiadomy" betyder 'okänd' på polska och- Peters far tros ha varit en polack som har varit försvunnen sedan mycket länge nu. Peter är i fyrtioårsåldern, märkt av både medfödd syfilis och barndomens engelska sjuka. "Och så
kom det sig att Frankrike och England, som under så många årtionden kämpat mot varandra på historiens arena, till slut försonades i en huzulunges kropp. Peter hade krokiga ben ända till sina dagars slut"

Peter är analfabet men han har trots detta lyckats få ett hyfsat bra arbete vid järnvägen där i Galizien. Men... nu är det krig och kejsaren kallar- hög som låg- och då måste man lyda. Peter blir inkallad, mönstrad och befunnen stridsduglig. Allt som händer är obegripligt för honom - han bara dras med och förundras hela tiden och så blir han soldat i den kejserliga armén. Han transporteras till Budapest- en resa som är som en amerikafärd för både honom och hans olycksbröder.

"Jordens salt" är en mycket sorglig bok- inte för att den slutar sorgligt men för att den bär i sig hela detta krigs frö till undergång och helvete. Det är plågsamt att läsa om den snälle och oskyldige Peter som dras in i hela detta maskineri och förmodligen kommer att slaktas - som så många andra.

Wittlin känner med sina romanfigurer- och han skriver på ett sätt som tränger in i hjärtat på läsaren. Det som börjar i jubel och romantiskt virrvarr blir allt mera skräckfyllt- allt eftersom insikterna om vad detta krig egentligen är växer fram. Så här var det, tänker man- och Wittlin hade ju också sett allt med egna ögon.

"Återigen ljöd signalklockan. Peter sprang ut med sin lilla flagga och fällde för sista gången i sitt liv ned bommarna på linjen Lemberg-Czernowitz-Itzkany. Hans järnvägskarriär var slut".

"Jordens salt" finns bara på ett fåtal bibliotek idag. Det är en i det närmaste bortglömd bok. Så borde det inte vara. Det är en otroligt välskriven och vacker roman om både det sönderfallande habsburgska riket och om krigets meningslöshet. På cirka 300 sidor har Wittlin fångat och konserverat en hel tid och en hel värld. Den svenska översättningen är gjord av Göran Salander och boken är utgiven på Wahlström & Widstrand förlag.