torsdag 10 november 2011

And So Did I av Malachi Whitaker



The many men, so beautiful!

And they all dead did lie:

And a thousand thousand slimy things

Lived on; and so did I.


Från "The Rime of the Ancient Mariner" av Samuel Taylor Coleridge


Hon har tagit titeln därifrån, Malachi Whitaker (eller som hon egentligen hette Marjorie Olive Whitaker)

Jag skrev om Malachi Whitaker för några veckor sedan- jag hittade en novell av henne i "All världens berättare" (nr 8 1950). Det är nog det enda som blivit översatt till svenska av denna otroligt intressanta författarinna. Mycket bortglömd är hon idag men i slutet på 80-talet återupptäcktes hon och två böcker gavs ut på det engelska förlaget Paladin. Jag har tillbringat eftermiddagen med "And So Did I". (Mitt exemplar slumpades bort till ett skamligt lågt pris hos ett nätantikvariat).


Bokens omslag passar innehållet- och jag kan föreställa mig Malachi Whitaker just så (även om bilden så klart inte avporträtterar henne). "And So Did I" är en kombination av minnen/dagbok/filosofiska betraktelser- och skrivna i en tid (slutet av 30-talet) då oron började ge sig till känna- än en gång- i Europa. Malachi hade upplevt första världskriget och hennes man hade varit med i skyttegravshelvetet. De som var unga då tyckte att de förlorat de bästa åren av sina liv.


"And So Did I" är fylld av levnadsvisdom och trevliga berättelser från författarinnans liv och hembygd (Yorkshire). Humor har hon också - i allra högsta grad. Hon skriver om smått som stort- om sina båda barn (adopterade) och om maken Kay som också är hennes bäste vän. En del småfräcka vitsar får man också ta del av. Här ett exempel:


"It's about a clergyman who married, and who, after three months had passed asked his wife in a very roundabout and stammering way if she was pregnant. 'No, said the lady, very kindly and thoughtfully; No, I'm sure I'm not.' O dear, oh dear, stuttered the husband, wringing his hands, 'and do we have to go through all that dreadful business again?'


Hon läser Ouspensky och konstaterar krasst: "It is strange to know that Mr Ouspensky has crammed the research of twenty-one years into forty-five pages--- He tells you what the Fourth Dimension is. He says it is the Fourth Dimension. In forty-five pages. He is a clever man, but no nearer heaven than I am."


Hon skriver om resor, om hur hon och maken tvingades bo i ett tält under en tid i början av äktenskapet- men hon klagar inte- hon tycker bara att det har tillfört henne något intressant och spännande i livet. Hon lever för dagen och samlar inte på hög- pengar är till för att användas till trevliga saker (därför behöver man inte vara ansvarslös, tycker hon).


"For I do believe that everybody owns the equivalent of a garden; a place inside themselves that they know has something really good in it; something from which they can give. But the flowers have a habit of turning to the rankest weeds during the transfer."


Jag har läst med pennan i hand för det finns så mycken vishet i Malachi Whitakers berättelser- så mycket sunt förnuft - blandat med stor och passionerad kärlek till livet. Hela boken präglas av det som kallas för "Lebenskunst".


"And So Did I" räknar jag till en av årets bästa läsupplevelser. Nu har jag beställt novellsamlingen "The Crystal Fountain and Other Stories" också.


HÄR finns lite mera att läsa om författarinnan.

3 kommentarer:

Hanneles bokparadis sa...

verkar ju vara en kul bok

Läst, sett & hört sa...

Mycket tilltalande!

Ingrid sa...

Hannele: Det är en mycket läsvärd bok. Intressant författare- väldigt synd att hon blivit bortglömd.

Mrs C: Jag har beställt novellsamlingen - jag vill gärna läsa mer av den här författarinnan. Trist att hon inte verkar uppmärksammas så mycket ens i sitt hemland.