måndag 14 november 2011

Hemstaden

Det är inte ofta jag hittar något som intresserar mig på tidningarnas kultursidor dessa dagar men i morse stannade blicken till inför en liten spalt i högerkanten på sidan B5 i dagens Sydsvenska (tyvärr har recensionen inte kommit upp på nätbilagan ännu). Här skriver Åke Leijonhufvud om Bo Gentilis "berättelser från en uppväxt i Malmö"- "Lång väg att gå."

Här berättas det bland annat om Betty Cronquists hembageri/café (numera sedan ganska länge nedlagt) - bättre vetebröd än det man fick där fick man leta efter (det sa i alla fall min far som var expert på det området)- det var också trevligt att sitta där och ta en kopp kaffe (eller två) -miljön var totalt flärdfri och det var också stamlokus för scenskolans elever = gratis underhålling.

Jag ler snett när jag läser om Gentilis minnen från "Johannes samreal"... minnen jag delar och jo, jag känner igen beskrivningarna- de där trista trapporna ner till den ännu tristare skolbespisningen och så känslan av förspilld tid. Johanneskyrkans tornur vars visare måste vara de långsammast gående i hela världen... (Jag går fortfarande omvägar när jag ser den kyrkan- minnen av alltför många och trista morgonböner sitter som berget).

Malmö- min hemstad- och hatkärleken väcks till liv - jag ska absolut läsa Bo Gentilis bok.

2 kommentarer:

♥ Hanneles bokparadis sa...

mums, jag och min mor bakar jättegott vetebröd :)

Ingrid sa...

Hannele: Det är en stor konst att kunna baka gott vetebröd. Jag avundas dig (och din mamma!) (och de som får smaka också!!)