1914 av Jean Echenoz

Jean Echenoz är en fransk författare. och den korta romanen 1914 kom ut på originalspråket år 2012. Den engelska översättningen år från i år. På bara lite över 100 sidor lyckas Echenoz beskriva kriget- i all dess vidrighet och med alla de följder det får.

Det är en varm och solig augustidag år 1914 och Anthime har begett sig ut på en cykeltur. Platsen är någonstans i La Vendée (vid den franska atlantkusten). Anthime njuter av det vackra landskapet och han har stannat till för att vila sig när han hör alla traktens kyrkklockor ringa. Anthime förstår omedelbart vad detta innebär: mobilisering.

Snart sätts hela krigskarusellen i rullning- Anthime och hans bror Charles och tre andra vänner beger sig till Nantes och så går tåget med de nyutrustade soldaterna till Ardennerna där deras första elddop kommer att äga rum. De fem vännerna plågas med långa marscher (packningen väger en bra bit över 30 kilo), brist på mat (och dryck) och så börjar striderna. Militärmusikerna spelar medan kulorna yr. Det är ett groteskt spektakel.

"Meanwhile, as the band played its part in the engagement, the baritone sax was shot in the arm and the trombone fell gravely wounded; the group closed ranks and although their circle was reduced, kept playing without missing a note and then, when they began to reprise the measure in which" the bloody standard is rised," the flute and tenor sax fell down dead."

Av de fem kamraterna kommer bara två att återvända hem igen- och då inte i samma skick som när de begav sig ut i kriget.

Echenoz kallar kriget för "a sordid stinking opera" och fortsätter "And perhaps there's not much point either in comparing the war to an opera, especially since no one cares a lot about opera, even if war is operatically grandiose, exaggerated, excessive, full of longueurs, makes a great deal of noise and is often, in the end rather boring."

1914 är en koncentrerad och skarp bok. Mycket läsvärd och den stannar kvar långt efter det att man lagt den åt sidan. Ett alldeles speciellt extra plus är översättarens kommentarer (de sista sidorna) som ger alla förklaringar man behöver till vissa avsnitt i texten och mer därtill.

Den engelska översättningen är gjord av Linda Coverdale och boken har getts ut av The New Press.

Jag länkar till bloggen Tony's Bookworld för en mera utförlig recension av boken.

Jordens salt av Jozef Wittlin

(Bilden är lånad)

"I ären jordens salt, men om saltet mister sin sälta, varmed skall man då giva det sälta igen? Till intet annat duger det än till att kastas ut och trampas ned av människorna" (Matteus 5:13).

Jag har läst Jozef Wittlins anti-krigsroman från 1936- "Jordens salt" (Sól Ziemi) som kom i svensk översättning 1939. Boken var tänkt att bli första delen i en trilogi men trilogin blev aldrig fullbordad- "Jordens salt" är den enda bok (som jag har hittat) av Wittlin som blivit översatt till svenska.

Wittlin, som var född i Galizien (Podolien) 1896 var själv soldat i första världskriget. Han studerade i Wien och Lwow och var medlem i den så kallade Skamandergruppen.
Wittlin tvingades fly från Polen år 1939 och bosatte sig så småningom i USA. Han dog i New York år 1976. "Jordens salt" kom att bli hans mest kända och lästa verk.

"Jordens salt" handlar om första världskriget och om hur en värld faller sönder. I de vackra salarna i Wien sitter de höga herrarna och diskuterar och skriver under papper. Kejsaren vill att soldaterna ska ha eklöv i sina schakåer - och så ska de sjunga.
" Trettioåtta divisioner! Frans Josef smakar i fantasin på varenda division. Han gläder sig åt mångfalden och brokigheten och de bjärta färgerna hos dessa massor, som svurit honom trohet i liv och död."

Samtidigt vaknar en banvakt "i huzulernas avlägsna land"- plötsligt börjar det gå tåg dygnet runt och han förstår inte vad som håller på att hända. "Det är krig" får han veta. Huzulen, som den här romanen ska följa heter Peter Niewiadomski. Namnet är sorgligt i sig- "niewiadomy" betyder 'okänd' på polska och- Peters far tros ha varit en polack som har varit försvunnen sedan mycket länge nu. Peter är i fyrtioårsåldern, märkt av både medfödd syfilis och barndomens engelska sjuka. "Och så
kom det sig att Frankrike och England, som under så många årtionden kämpat mot varandra på historiens arena, till slut försonades i en huzulunges kropp. Peter hade krokiga ben ända till sina dagars slut"

Peter är analfabet men han har trots detta lyckats få ett hyfsat bra arbete vid järnvägen där i Galizien. Men... nu är det krig och kejsaren kallar- hög som låg- och då måste man lyda. Peter blir inkallad, mönstrad och befunnen stridsduglig. Allt som händer är obegripligt för honom - han bara dras med och förundras hela tiden och så blir han soldat i den kejserliga armén. Han transporteras till Budapest- en resa som är som en amerikafärd för både honom och hans olycksbröder.

"Jordens salt" är en mycket sorglig bok- inte för att den slutar sorgligt men för att den bär i sig hela detta krigs frö till undergång och helvete. Det är plågsamt att läsa om den snälle och oskyldige Peter som dras in i hela detta maskineri och förmodligen kommer att slaktas - som så många andra.

Wittlin känner med sina romanfigurer- och han skriver på ett sätt som tränger in i hjärtat på läsaren. Det som börjar i jubel och romantiskt virrvarr blir allt mera skräckfyllt- allt eftersom insikterna om vad detta krig egentligen är växer fram. Så här var det, tänker man- och Wittlin hade ju också sett allt med egna ögon.

"Återigen ljöd signalklockan. Peter sprang ut med sin lilla flagga och fällde för sista gången i sitt liv ned bommarna på linjen Lemberg-Czernowitz-Itzkany. Hans järnvägskarriär var slut".

"Jordens salt" finns bara på ett fåtal bibliotek idag. Det är en i det närmaste bortglömd bok. Så borde det inte vara. Det är en otroligt välskriven och vacker roman om både det sönderfallande habsburgska riket och om krigets meningslöshet. På cirka 300 sidor har Wittlin fångat och konserverat en hel tid och en hel värld. Den svenska översättningen är gjord av Göran Salander och boken är utgiven på Wahlström & Widstrand förlag.

Roland Leighton- en dikt

Hedauville
The sunshine on the long white road

That ribboned down the hill,

The velvet clematis that clung

Around your window-sill

Are waiting for you still.

Again the shadowed pool shall break

In dimples at your feet,

And when the thrush sings in your wood,

Unknowing you may meet

Another stranger, sweet.

And if he is not quite so old

As the boy you used to know,

And less proud, too, and worthier,

You may not let him go-

(And daisies are truer than passion-flowers)

It will be better so.

Roland Aubrey Leighton (1895- 1915)

Roland Leighton och Vera Brittain var förlovade och skulle gifta sig men Roland stupade på västfronten vid jultid 1915.

Vera Brittain- encore!

Vera Brittains självbiografi "Testament of Youth" läste jag för något år sedan- det är en verkligt gripande skildring om hur kriget stal så många unga män och om hur livet totalt förändrades för dem som fick leva kvar med förlusterna. Den där entusiasmen vid krigsutbrottet- den överromatiserade bilden av kriget och "king and country"- så väl beskrivet i Vera Brittains bok.

Till min stora glädje såg jag att boken en gång filmatiserats och nu finns den i nyutgåva på DVD (den har tydligen gått som serie en gång på 70-talet). Serien är textad (på engelska) annars hade jag inte köpt den (halvdöv som jag är :-). En lämplig kvällsunderhållning när regnet strilar ner utanför.

The war to end all wars

Siegfried Sassoon 1915

'They' av Siegfried Sassoon

The Bishop tells us: 'When the boys come back'

They will not be the same; for they'll have fought'

In a just cause: they lead the last attack'

On Anti-Christ; their comrades' blood has bought

'New right to breed an honourable race,

'They have challenged Death and dared him face to face.

''We're none of us the same!' the boys reply.'

For George lost both his legs; and Bill's stone blind;'

Poor Jim's shot through the lungs and like to die;'

And Bert's gone syphilitic: you'll not find'

A chap who's served that hasn't found some change.'

And the Bishop said: 'The ways of God are strange!'

Så många unga män kom aldrig tillbaka från skyttegravarna och så många fick sina liv fördärvade för alltid. Jag läser "Krigets dårar" av Pat Barker som handlar mest om författaren och poeten Siegfried Sassoon. Sassoon överlevde visserligen kriget men han blev helt desillusionerad. År 1917 sårades han svårt och under konvalescensen mognade hans pacifistiska inställning fram allt mer. Han kastade sin tapperhetsmedalj i havet. Han ansåg nu att kriget var helt orättfärdigt. Poeterna Isaac Rosenberg, Rupert Brooke och Wilfred Owen var bland dem som aldrig återvände.

På min önskelista

En bok som samlar dikt och prosa- mycket av det har aldrig tidigare blivit publicerat- av Vera Brittain. Det här är en sorgesång över alla de unga män som miste livet i första världskriget. Vera Brittain drabbades själv mycket hårt- både hennes själs älskade och hennes bror dog i detta hemska krig. Vera Brittain arbetade själv som sjuksköterska- både i Frankrike och i London och Malta under denna tid.
-
Vera Brittains bok kommer ut i november- på Virago förlag.