Resor i ett annat Europa

Jag läser den polske författaren Andrzej Stasiuks reseessäer från ett Europa som den vanlige resenären sällan ser. Stasiuk har farit på kors och tvärs i Slovakien, Rumänien, Ungern, Slovenien, Albanien, Moldavien och Ukraina. Hans vägar är inte vackra eller glamorösa- han besöker de gamla slitna platserna, de kanske något sunkiga landsortscaféerna - dit förändringens vindar inte ännu har nått helt.

Jag älskar hans sätt att se- han ser nämligen inte bara med ögonen utan också med själen. Han går djupt ner i de dunkla djupen och hans tankar är ofta melankoliska men högst realistiska och trots detta inte utan ett visst romantiskt skimmer.

"The soul dissolves in space like a drop in the sea".

"I would like to be buried in all those places where I've been before and I will be again."

Rășinari (foto: Joe Mabel)

"My country! At all cost I desired to connect with it- but there was nothing to connect with. Neither in its present nor in its past did I find anything genuine...." Emil Cioran

Emil Cioran (rumänsk filosof) föddes i Rășinari och Stasiuk ägnar ett kapitel åt både Cioran och hans hemort.  "The loneliness of a liberated mind is as great as the sky over Transylvania".

Idag kan man se en byst av Cioran framför det hus han föddes i- huset är målat blekt rosa och de två fönstren som vätter ut mot gatan är försedda med fönsterluckor. Filosofens ansiktdrag ser trötta och ledsna ut- han fick nog av världen till slut. Ciorans sista viloplats blev Montparnassekyrkogården i Paris- långt från "splendid Rășinari".

Vägen till Babadag kommer ut i svensk översättning inom kort. Ersatz förlag.

Jag svävar över Krakow

För några år sedan kom den tyska översättningen av Adam Zagajewskis  "I andras skönhet" och "Två städer" ut i en samlad volym med titeln "Ich schwebe über Krakau". År 1991 fanns "Två städer" i svensk översättning och nu, år 2015, kan man också läsa "I andras skönhet" på svenska. Det kan vi tacka översättaren Anders Bodegård för.

Jag har nu denna pinfärska översättning i min hand och läser långsamt och förhoppningsvis med eftertanke för Zagajewski är ingen författare man kan ha bråttom med. Adam Zagajewski är kanske annars mest känd för sin poesi. Hans dikter hör till mina "favoriter"- och jag har placerat hans "Antenner i regn" på mitt läsbord för nya nedslag.

Staden är öppen,
öppen är vinden och tvekan;
allt det som har hänt
väntar på dig, dina nederlag har inte glömt dig,
Nu är det sent,
tystnaden återvänder till tystnaden,
försök nu att somna.

Adam Zagajewski (lånat foto)

Så här skrev jag om den tyska översättningen. (november 2011).


Nu svävar alltså även jag över staden Krakow- läser med glädje, förundran och intresse Zagajewskis minnen och tankar. Språket är mycket poetiskt, vackert och minnen blandas med filosofiska betraktelser. Zagajewski återkommer ofta till sina två förlorade hemländer- och hur han söker efter ett tredje- verkligheten kan han inte återskapa och så väljer han poesin som mål för sitt sökande.

"Die Geist der Zeit meisselt unsere Gedanken und lacht über unsere Träume" (Tidsandan mejslar fram våra tankar och skrattar åt våra drömmar- min egen översättning). Det går att hitta så många sådana citat- citat att fundera över och meditera över.

Om sin födelsestad (det gamla Lemberg (Lvov) skriver han "staden på kullarna hade beströtts med med den sovjetiska anskrämlighetens aska". Han skriver om letandet efter förbjudna böcker i antikvariat och på bibliotek. Han skriver om mötet med en ung debattglad präst vid namn Karol Wojtyla- han lovprisar Jagiellonen-biblioteket- där tankarna väntade på sina kommande läsare -platsen där de tätt packade böckerna drömmer om läsarnas levande händer varje natt.

Zagajewski skriver om poesi och prosa- om hur prosan aldrig kommer att låta sig undanträngas av poesin men att poesin heller inte kommer att låta sig helt underkastas prosan. På nästan en hel sida redogör han också för vad framtiden kan komma att ge oss- och att vi inte ska vara slavar under historien- "Wir dürfen nicht glauben, dass es nicht auch anders hätte kommen können---" allt lagras ... som ull, tjocka ullfällar...-- "Wolle früherer Zeiten, Wolle der Menschen, die nie geboren wurden, Wolle derer, die früh verstorben sind, und jener deren Leben missglückt ist--. All denna ull samlas som en stor gyllene fäll och vi vet inte vad som är möjligt.

Thomas Nydahl har skrivit om "I andras skönhet" här.

På grund av hans storartade förtjänster som episk författare

Henryk Sienkiewicz (1905 års Nobelpristagare i litteratur)


Med hem från biblioteksmagasinet kom också en rejäl tegelsten "Quo Vadis" av Henryk Sienkiewicz. Nu har jag läst och fängslats av hans berättarkonst för berätta kan han sannerligen och även om han broderar lite väl mycket ibland så tycker jag att romanen är förtjänt av uppmärksamhet (och den har ju filmatiserats mer än en gång.

Handlingen tilldrar sig i Rom och det är under kejsar Neros tid. En liten men alltmera växande skara kristna håller sig gömda och försöker att sprida den nya tron. De förföljs och Neros hantlangare lyckas fånga in en stor hop av dem och dessa hamnar på den stora "avrättningsarenan"- romanen innehåller många mycket otäcka scener. En kärlekshistoria går som en röd tråd genom kapitlen (och gör berättelsen lite onödigt lång).Den person som jag tycker är den mest intressanta är den cyniske och rakryggade Petronius - den ende som vågar sätta sig upp mot kejsar Nero och säga honom rakt ut vad han tycker (vilket han givetvis får betala för i slutänden).

Aposteln Petrus har en framträdande roll och det är hans ord som gett titeln till boken. Petrus försöker fly undan Neros härjningar men på vägen ut ur Rom möter han Jesus och ropar "Quo vadis, Domine"? Då svarar Jesus "När du överger mitt folk, går jag till Rom för att ånyo korsfästas". Petrus återvänder så och lider martyrdöden.

Polen har en svår och dyster historia- klämt mellan två stormakter och så småningom delat till noll och intet på kartan. Under senare delen av 1800-talet var Polen en lydstat under den ryske tsaren och den sista lilla biten av självständighet hade förlorats efter 1863 års uppror mot ryssarna.

Lika känd som Quo vadis ( i alla fall i hemlandet, Polen) är en trilogi med motiv från Polens historia under 1600-talet. Med eld och svärd, Syndafloden och Den lille riddaren (trilogin kom ut mellan 1886 och 1888) och det är ett mycket omfattande verk med över 200 kapitel i allt. Den första delen "Med eld och svärd" betraktas idag av en del litteraturkännare som ett bortglömt mästerverk.

Idealgestalter och  romantiserad skildring- men det får man kanske "sila" med historien som bakgrund. Jag har i alla fall beställt just "Med eld och svärd" för den vill jag inte ha oläst.

Källa: Helmer Lång "De litterära Nobelprisen 1901-1983" Bra böcker förlag 1984.

Pawel Huelle och de kasjubiska legenderna

I morse läste jag en helt sagolik (i dubbel bemärkelse) novell av den polske författaren Pawel Huelle. Tack och lov har flera av hans böcker blivit översatta till engelska (och även till tyska) och det är bara att beklaga att det ännu inte verkar finnas mer än en enda bok på svenska av den här författaren.

Kasjubien? Var ligger det, undrade jag och så fick jag läsa på. Kasjubien har en mycket rik historia och det ligger inklämt mellan polskt och tyskt inflytande för att uttrycka det enkelt. Här har man kommit i vägen för mycket krig och elände men ändå lyckats bibehålla sin alldeles egen särart och eget språk har man också. Kasjubien ligger som synes alldeles väster om Gdansk vid östersjökusten och sträcker sig cirka tre mil i bredd och åtta mil långt ner till floden Brda.

"De utgör den sista resten av de slaviska pomrarna – ”pomorjane” (kustinvånarna) - som levde längs södra östersjökusten, innan de gradvis trängdes bort genom den tyska östkoloniseringen. Ursprungligen var hela kuststräckan mellan floderna Wisla i öster och Persante (Parseta) i väster kasjubiska landamären. Här i det så kallade Pomerellen hade kasjuberna sina egna furstar. Det äldsta skriftliga beviset för deras existens härstammar från 1238, när påven Gregorius IX betecknar den i Stettin residerande fursten Boguslaw som ”hertigen av Kasjubien”. Själva tog sig furstarna titeln ”slavernas hertig och hertig av Kasjubien” (Källa: Kasjuberna - våra södra grannar av Ingmar Karlsson).

Cold Sea Stories (2012 är den engelska översättningen från) innehåller tio noveller och har ett förklarande efterord med författarintervju. Jag har speciellt fastnat för den korta, intensiva novellen "Depka and Rzepka". Det handlar om julfirande och problemet med att skaffa fisk. Författaren raljerar över hur konstigt det är att nu, när man har så lång kustlinje, det ändå är så gott som stört omöjligt att köpa fisk (inte ens i hamnarna). Förr i tiden (läs före kriget) kunde man trots kort kustlinje få tag på fisk långt inne i landet.

 Mor och far vill ha fisk (och gärna annat också) på julbordet så sonen skickas iväg till Hel (i Kasjubien) för att se vad som kan åstadkommas. Det är 70-tal och varubristen är ganska plågsam. Inköpslistan är kort och koncis "köp vad som finns".

I Hel träffar vår inköpare Mr Depa och Mr Rzepka. Så tar berättandet fart - det handlar först om ett mystiskt eldklot som kolliderar med både fiskebåtar och ubåtar.....

"Sometimes- no one knew exactly why at this rather than any other moment- an orange ball appeared on the water, especially in the vicinity of the old German torpedo launch platform."

Man berättar och dricker starkvaror- äter rökt torsk och så öppnar sig en helt ny värld för författaren - en värld som är gammal men så levande. Han har blivit fångad i den kasjubiska skatten av legender.

På bara fem sidor lyckas Huelle beskriva Kasjubien och förklara det på ett alldeles speciellt sätt.

Och ja... han kom hem med torsk, piggvar och färsk och läcker sill. Julen blev oförglömlig det året.

På svenska finns:

Vem var David Weiser av Pawel Huelle

Översättare: Anders Bodegård

    ISBN 91-7608-655-0 (inb)

Stockholm : Bromberg, 1995

Svenska 261, [1] s.

En recension av "Cold Sea Stories" i The Independent kan man läsa HÄR.

Tyska eller franska?

Jag vill läsa "Bönderna" av den polske nobelpristagaren (1924) Wladyslaw Reymont. Det kniper med både engelsk och svensk översättning (jo, det finns en svensk upplaga- en gammal en och den är i fyra delar- det är inte så hanterbart om man vill/måste fjärråna från biblioteket). Återstår tysk eller fransk version. Jag funderar och lägger pannan i djupa veck för det här gäller nära 1000 sidor....

Språket är en ren skönhetsupplevelse:

"The whole world was now plunging into the deep stillness of repose. The village lights were going out one by one, like eyes that are closed by slumber. The moon rolled up its high blue-black sky, sown over with starry twinkling, and rose higher and higher, flew like a bird that wings its way athwart the void on silver pinions. The scattered clouds slept, huddled up into balls of soft white down". (Utdraget hittade jag i "Travellers Literary Companion, Eastern & Central Europe)

En tysk översättning från (en av delarna) "Våren" låter så här: "Es war Morgengrauen im Frühling. Der Apriltag erhob sich träge von seinem Lager aus Dunkelheit und Nebeln, wie ein Stallknecht, der, von der Arbeit erschöpft, schlafen gegangen war und, ohne ganz ausgeruht zu haben, bei Tagesbruch wider aufspringen muss, um zum Pflug zu greifen und den Acker zu bestellen. Es tagte."

(Utdraget hämtat från "Meine polnische Bibliothek- Literatur aus neun Jahrhunderten" av Karl Dedecius).

En hyllvärmare under attack

I november förra året skrev jag lite om den polske författaren Boleslaw Prus. Hans roman "The Doll" har jag haft i hyllorna ett tag- den är ganska tjock (tegelstensformat- 700 sidor). Nu har jag kommit in i handlingen och svårläst verkar det inte vara. Jag har nu förflyttat mig till slutet av 1800-talet tidsmässigt och rumsmässigt befinner jag mig i Warszawa. Det är allt bra synd att de här gamla böckerna inte får mera uppmärksamhet.....

I väntan på Berit

och med förhoppningen att hon inte ska härja alltför mycket- läser jag om Andrzej Stasiuks resor i "ett annat Europa". "On the Road to Babadag".

Babadag som det såg ut i slutet av 1800-talet. Idag hör staden till Rumänien men fram till 1800-talets mitt/slut var Babadag turkiskt.

En exilens diktare

Han hade ett hårt, tragiskt liv- den polske poeten Aleksander Wat. Född år 1900 (dessutom den 1 maj) genomlevde han diktaturernas Europa och han fick djupa sår i själen. Sår som aldrig läkte. Flykt undan nazisterna- sänd till sovjetiska fångläger- skild från sin familj- förföljd i sitt hemland- död i exil i Frankrike.

Wat var en brådmogen ung man som tidigt läste mycket avancerad litteratur. Hans syster berättade efter hans död att "han alltid hade en bok i handen- från morgon till kväll".

Wats första diktsamling hade den mycket originella titeln "JAG från ena sidan och JAG från andra sidan av min mopsliknande järnkamin" och kom ut 1919. Sedan dröjde det hela 38 år innan han kunde få en diktsamling publicerad igen. "Dikter" (1957) sålde slut så gott som genast.

Han längtade hem från Frankrike- hela tiden. Han kände sig isolerad, olycklig- i Polen glömdes han långsamt bort.

I "Bokslut" har Peter Handberg samlat och översatt några av Wats vackraste, starkaste dikter. Aris Fioretos säger (i DN) " Den som slår upp pärmarna ska skåda ett sällsamt under: en askfärgad regnbåge." Själv läser jag och förundras över ordens skönhet och bilderna som radar upp sig på min näthinna. Ja, det är gripande, det är skört som livet självt.

Här några rader ur dikten "Hem"

"I den masuriska sanden
skulle jag sitta tillsammans med dig en stund
och betrakta furorna
jag skulle vissla en duett med en koltrast,
en koltrast från orten. På polska."

Peter Handberg har skrivit ett fantastiskt fylligt och lärorikt förord också- och Modernista förlag har gett ut. Tack för det, säger jag och jag tänker lägga den här bokskatten på mitt nattduksbord.

Bolesław Prus

Bolesław Prus (egentligen Aleksander Głowacki) har inte fått någon av sina böcker översatta till svenska (som det ser ut). Ännu en av de ledande polska författarna som "göms undan".... Jag läser att Prus som femtonåring rymde från skolan och kastade sig in i januariupproret (1863). Han blev svårt sårad och sedan satt i fängelse. Alla dessa umbäranden orsakade honom svår torgskräck och åtföljande panikattacker för resten av livet.

Prus är känd för bl a "The Doll"- och den tänker jag försöka läsa. Boken är översatt till inte mindre än sjutton språk och den har också filmatiserats (flera gånger om).

Det ser onekligen ut som om jag skulle stanna kvar i Polen ett tag.

En inblick i Polens historia

Den här tavlan finns till beskådande på Nationalmuséet i Krakow. Den har titeln "Polen" och är målad av Jan Matejko. Det hela är mycket symboliskt och den vackra kvinnan i centrum av bilden föreställer Polen som slås i bojor. Tavlan är gjord till minne av 1863 års uppror mot den ryska övermakten- det så kallade "Januariupproret". Upproret misslyckades- och tusentals polacker förlorade livet och många av dem som överlevde förvisades sedan till Sibirien.

Jag känner dåligt till Polens historia men det finns mycket att läsa HÄR.

Jag har läst ut min första bok (det kommer att bli fler) av den polske nationalskalden Stefan Zeromski- "Den trogna floden". Romanens fokus är just januariupproret och det lidande som befolkningen utsattes för. Berättelsen handlar om krig och kärlek och det är oerhört spännande och sorgligt. Josef Odrowaz är en ung ädling som blivit svårt sårad i ett slag- när vi möter honom är han döende och släpar sig fram mot en by i fjärran- när han tror att räddningen är inom räckhåll upptäcker han floden " En hånande djävulsande hade slungat floden i hans väg och hetsade honom till en vanvettig dans, framåt, tillbaka, utan ände utan mål. I en bukt, där floden vidgade sig och stranden var mindre brant, gled den sårade långsamt ner i vattnet och försökte vada. Han kände en förunderlig lindring. De mörka vågorna färgades röda av hans blod, kylde och tvådde varsamt hans brännande sår, kysste dem likt en mor med smekande läppar och lindrade smärtan i dem."

Floden hjälper honom och han når räddningen som dock inte är självklar. I byn finns ett hus som just nu bara bebos av den trogne tjänaren Stefan och den unga, vackra Salomea. Hela tiden måste man vara på vakt- ryssarna spionerar och gör husrannsakningar. Josef är mycket svårt sårad och måste gömmas undan.

Zeromski skildrar med stor psykologisk insikt hur det måste ha känts att vara i klorna på en hänsynslös övermakt- hur det känns att leva i ett samhälle fyllt av angiveri och skoningslöst våld- den totala rättslösheten.

Floden flyter fram... ständigt i rörelse.... ständigt verkande i det fördolda... floden är de utsattas vän.

"Den trogna floden" är en mycket vacker och otäck roman på samma gång- och den är mycket lärorik.

Från magasinets gömmor

Med verklig andakt ska jag ta mig an den här nära hundra år gamla volymen. Utvald av Fredrik Böök, minsann, och mycket läst och sliten. Det finns faktiskt lånestämplar från 1991 bak i boken.

Om böcker kunde tala.....

Det polska muséet i Rapperswyl i Schweiz. Här tjänstgjorde Zeromski som bibliotekarie under flera år.

Stefan Zeromski (1864-1925) räknas som en av Polens stora författare - han blev tidigt föräldralös och tvingades avbryta sina studier och ge sig ut att arbeta som lärare på polska landsbygden. Sedan följde en tjänst som bibliotekarie i Rapperswyl och därefter en liknande tjänst vid Zamoskybiblioteket i Warszawa. År 1905 blev han inblandad i en politisk rättegång och han tvingades i exil (Frankrike och Italien). Han återvände till Polen år 1914.

Romanen "Den trogna floden" skrevs år 1913 och "återspeglar både den patriotiska stämning som rådde under januariresningen 1863-64, och den fördomsfullhet, som då ännu rådde inom det polska samhället mellan högadeln och de borgerliga. "Den trogna floden" anses inte vara hans största verk men " genom sin enkla stil och lyriska värme är den en lämplig inledande bekantskap med denne författare".

En jämförelse görs också mellan nobelpristagaren Reymont och Zeromski. " Reymont är den impressionistiske berätaren med lidelsefullt temperament, Zeromski, den psykologiske beskrivaren , som går djupare i sin analys och är starkare i stämningen, med djupare lyrisk underton och dragning åt det mystiska."

(Informationen tagen från en essä av Alfred Jensen).

Mitt väl lästa exemplar kommer från Fosie bibliotek (ursprungligen alltså)- och boken är försedd med en påklistrad lapp "Regler för boklån". (Sju regler i allt)- Regel nummer 2 lyder:

"Varje lånare är berättigad att på en gång hava 2 böcker till låns, varav dock minst en bör vara icke skönlitterär."

Detta väcker minnen hos mig. När jag en gång i forntiden började låna böcker på Malmö stadsbibliotek (huvudbiblioteket) fanns det en liknande regel om just skönlitteratur. Man fick bara låna tre böcker och de fick inte alla vara skönlitteratur- något sådant- ungefär. Jag kommer mycket väl i håg en stackars läsglad tös som hade plockat på sig hela FEM böcker och så var de alla skönlitterära. Hon blev rejält utskälld "du har ju bara lånat skönlitteratur!!!". Allt var inte bättre förr......

Med blicken riktad österut

Andrzej Stasiuk (foto: Michał Kobyliński)

Andrzej Stasiuk är en av Polens mera kända författare av idag. Han är mest berömd för sina reseskildringar och essäer. På svenska finns två böcker "Nio" och "Världen bortom Dukla"- (numera bara tillgängliga på bibliotek och antikvariat).

Glädjande nog börjar det komma flera översättningar- främst till tyska men också till engelska. Stasiuks "On the Road to Babadag: Travels in the Other Europe" har ganska nyligen kommit i engelsk version. Boken beskrivs som en slavisk "On the Road" i form av en lång resa från Östersjöns kust ända ner till Albanien. Resande för Stasiuk är inte en fråga om planering- det handlar helt om reflekterande, funderande och mediterande. Han bryr sig inte om målet- han sägers "screw where we're headed, I'm interested only in where we came from".

Vi skriver 2011- hur länge ska det dröja innan vi får se fler av Stasiuks böcker i svensk tappning? Under tiden tänker jag läsa på engelska.

Fokus Polen

Jag parallell-läser Norman Davies "Heart of Europe"- The Past In Poland's Present och Kazimierz Brandys dagböcker från 1978-1981.

I Davies bok lär jag mig bland annat att just mellankrigsperioden (då Polen blivit en självständig stat ) var en mycket kulturellt produktiv tid. Polen exploderade i kreativitet under de tjugo år det hela varade. Filosofi, matematik, konst, litteratur... listan kan göras lång.

Stefan Zeromski- porträtt målat av Eligiusz Niewiadomski

Författare som nobelpristagaren Wladyslaw Reymont och nobelprisnominerade Stefan Zeromski levde och verkade en bit in på 20-talet. Stefan Zeromski är en bortglömd författare här i Sverige idag- det kan jag ganska snabbt konstatera när jag "flaxar runt" på nätet. På 20-talet var han dock populär och flera av hans verk blev översatta till svenska. Nu har jag beställt (fjärrlån) hans "Den trogna floden" (1921) .Jag hade nog hellre velat läsa "Eld och aska" som har handlingen förlagd till Napoleontiden men den består av två volymer om över 300 sidor vardera- det kändes inte som om jag skulle hinna med ....

För att citera Davies: "The inter-war years saw Poland take its place as part of the Western world, only to be brutally separated from its Western friends by force. "

En annan författare som nämns av Davies är Witold Gombrowicz- under år 2012 gör förlaget Modernista en stor satsning på utgivning av en del av hans böcker (i billiga pocketutgåvor)- det är bara att passa på tillfället.

Jordens salt av Jozef Wittlin

(Bilden är lånad)

"I ären jordens salt, men om saltet mister sin sälta, varmed skall man då giva det sälta igen? Till intet annat duger det än till att kastas ut och trampas ned av människorna" (Matteus 5:13).

Jag har läst Jozef Wittlins anti-krigsroman från 1936- "Jordens salt" (Sól Ziemi) som kom i svensk översättning 1939. Boken var tänkt att bli första delen i en trilogi men trilogin blev aldrig fullbordad- "Jordens salt" är den enda bok (som jag har hittat) av Wittlin som blivit översatt till svenska.

Wittlin, som var född i Galizien (Podolien) 1896 var själv soldat i första världskriget. Han studerade i Wien och Lwow och var medlem i den så kallade Skamandergruppen.
Wittlin tvingades fly från Polen år 1939 och bosatte sig så småningom i USA. Han dog i New York år 1976. "Jordens salt" kom att bli hans mest kända och lästa verk.

"Jordens salt" handlar om första världskriget och om hur en värld faller sönder. I de vackra salarna i Wien sitter de höga herrarna och diskuterar och skriver under papper. Kejsaren vill att soldaterna ska ha eklöv i sina schakåer - och så ska de sjunga.
" Trettioåtta divisioner! Frans Josef smakar i fantasin på varenda division. Han gläder sig åt mångfalden och brokigheten och de bjärta färgerna hos dessa massor, som svurit honom trohet i liv och död."

Samtidigt vaknar en banvakt "i huzulernas avlägsna land"- plötsligt börjar det gå tåg dygnet runt och han förstår inte vad som håller på att hända. "Det är krig" får han veta. Huzulen, som den här romanen ska följa heter Peter Niewiadomski. Namnet är sorgligt i sig- "niewiadomy" betyder 'okänd' på polska och- Peters far tros ha varit en polack som har varit försvunnen sedan mycket länge nu. Peter är i fyrtioårsåldern, märkt av både medfödd syfilis och barndomens engelska sjuka. "Och så
kom det sig att Frankrike och England, som under så många årtionden kämpat mot varandra på historiens arena, till slut försonades i en huzulunges kropp. Peter hade krokiga ben ända till sina dagars slut"

Peter är analfabet men han har trots detta lyckats få ett hyfsat bra arbete vid järnvägen där i Galizien. Men... nu är det krig och kejsaren kallar- hög som låg- och då måste man lyda. Peter blir inkallad, mönstrad och befunnen stridsduglig. Allt som händer är obegripligt för honom - han bara dras med och förundras hela tiden och så blir han soldat i den kejserliga armén. Han transporteras till Budapest- en resa som är som en amerikafärd för både honom och hans olycksbröder.

"Jordens salt" är en mycket sorglig bok- inte för att den slutar sorgligt men för att den bär i sig hela detta krigs frö till undergång och helvete. Det är plågsamt att läsa om den snälle och oskyldige Peter som dras in i hela detta maskineri och förmodligen kommer att slaktas - som så många andra.

Wittlin känner med sina romanfigurer- och han skriver på ett sätt som tränger in i hjärtat på läsaren. Det som börjar i jubel och romantiskt virrvarr blir allt mera skräckfyllt- allt eftersom insikterna om vad detta krig egentligen är växer fram. Så här var det, tänker man- och Wittlin hade ju också sett allt med egna ögon.

"Återigen ljöd signalklockan. Peter sprang ut med sin lilla flagga och fällde för sista gången i sitt liv ned bommarna på linjen Lemberg-Czernowitz-Itzkany. Hans järnvägskarriär var slut".

"Jordens salt" finns bara på ett fåtal bibliotek idag. Det är en i det närmaste bortglömd bok. Så borde det inte vara. Det är en otroligt välskriven och vacker roman om både det sönderfallande habsburgska riket och om krigets meningslöshet. På cirka 300 sidor har Wittlin fångat och konserverat en hel tid och en hel värld. Den svenska översättningen är gjord av Göran Salander och boken är utgiven på Wahlström & Widstrand förlag.

Jag svävar över Krakow

Vad gör man när det är stört omöjligt att få tag på Zagajewskis essäsamlingar i svensk översättning (de finns så klart att fjärrlåna från biblioteket men vare sig Bokbörsen eller nätantikvariaten har något att erbjuda)? Jo, då återstår inget annat än att skaffa sig boken på annat språk. Jag vågade mig på en tysk översättning och det ångrar jag inte ett ögonblick för tyskan är inte besvärlig alls och även om jag så klart hade föredragit en svensk översättning är jag mycket nöjd med mitt inköp.( I den här boken inkluderas också "Zwei Städte".)

Nu svävar alltså även jag över staden Krakow- läser med glädje, förundran och intresse Zagajewskis minnen och tankar. Språket är mycket poetiskt, vackert och minnen blandas med filosofiska betraktelser. Zagajewski återkommer ofta till sina två förlorade hemländer- och hur han söker efter ett tredje- verkligheten kan han inte återskapa och så väljer han poesin som mål för sitt sökande.

"Die Geist der Zeit meisselt unsere Gedanken und lacht über unsere Träume" (Tidsandan mejslar fram våra tankar och skrattar åt våra drömmar- min egen översättning). Det går att hitta så många sådana citat- citat att fundera över och meditera över.

Om sin födelsestad (det gamla Lemberg (Lvov) skriver han "staden på kullarna hade beströtts med med den sovjetiska anskrämlighetens aska". Han skriver om letandet efter förbjudna böcker i antikvariat och på bibliotek. Han skriver om mötet med en ung debattglad präst vid namn Karol Wojtyla- han lovprisar Jagiellonen-biblioteket- där tankarna väntade på sina kommande läsare -platsen där de tätt packade böckerna drömmer om läsarnas levande händer varje natt.

Zagajewski skriver om poesi och prosa- om hur prosan aldrig kommer att låta sig undanträngas av poesin men att poesin heller inte kommer att låta sig helt underkastas prosan. På nästan en hel sida redogör han också för vad framtiden kan komma att ge oss- och att vi inte ska vara slavar under historien- "Wir dürfen nicht glauben, dass es nicht auch anders hätte kommen können---" allt lagras ... som ull, tjocka ullfällar...-- "Wolle früherer Zeiten, Wolle der Menschen, die nie geboren wurden, Wolle derer, die früh verstorben sind, und jener deren Leben missglückt ist--. All denna ull samlas som en stor gyllene fäll och vi vet inte vad som är möjligt.

Jag har ännu hälften av boken kvar- och läser långsamt. Det känns som om jag hittat en evig följeslagare.

Två av Zagajewskis essäsamlingar har översatts till svenska. "Solidaritet och ensamhet" (1988) och "Två städer" 1991. Översättningarna är gjorda av Anders Bodegård. Norstedts förlag.

Visst finns Polen

Marta Kijowska har skrivit en mycket intressant bok om polsk litteratur och i slutet av sin essäsamling sammanfattar hon och lämnar tre sidor av bok- och författarrekommendationer. Här återger jag några av dem. Adam Zagajewskis "Ich schwebe über Krakau" (som är en slags självbiografi) finns tyvärr inte översatt till svenska- den skulle jag i så fall köpa direkt!

Tadeusz Borowski har skrivit om sina upplevelser i koncentrationslägret Auschwitz och boken finns översatt till svenska: "Väkommen till gaskamrarna , mina damer och herrar"- dock måste man låna på bibliotek eller köpa antikvariskt.

" Den vackra fru Seidenman" av Andrzej Szezypiorski kom i svensk översättning år 1990.

"Madame" av Antoni Libera finns också i svensk översättning (från 2001).

Den här boken behöver väl ingen närmare presentation- den finns att få i pocketutgåva dessutom. Ett fynd, måsta man nog säga.

Stefan Chwin har översatts till svenska men jag tror inte att just den här romanen är en av de utvalda.

Alla dessa romaner får alltså speciellt goda vitsord av Marta Kijowska. Vill man lära sig mer om polsk historia, kultur och mentalitet är detta en god början, säger hon. Jag ska kanske tillägga att Kijowska räknar upp säkert nära 30-talet romaner.... Glädjande nog verkar det som om det finns en hel del polskt översatt till svenska- men det finns mestadels lagrat på bibliotekens magasin (eller på antikvariat).

Antenner i regn - Adam Zagajewski

"Antenner i regn" innehåller dikter ur Adam Zagajewskis tre senaste diktsamlingar: Powrót (Återkomst), Anteny (Antennerna) och Niewidzialna reka (En osynlig hand). Zagajewski är ännu en poet vars namn ofta nämns när nobelpriset i litteratur kommer på tal. Äntligen gjorde jag slag i saken och köpte "Antennerna"- det ångar jag verkligen inte. Oerhört fin lyrik och dikter som man läser långsamt och med eftertanke. Så här funderar Zagajewski kring ämnet "Att skriva dikt":







Att skriva dikt är en duell

där ingen segrare finns- på ena sidan

reser sig en skugga, massiv som en bergskedja

beskådad av en fjäril, på den andra

skymtar bara ögonblick av klarhet,

bilder och tankar likt tändstickor som blossar upp

den natten då vintern föds i smärta.

Det är skyttegravskrig, chifferat telegram,

långvarig vaka, tålamod.







- från "Antenner i regn" av Adam Zagajewski dikter översatta av Anders Bodegård. (Norstedts förlag)

Władysław Reymont- nobelpristagare från Polen

Hela tre sidor ägnar Helmer Lång (De litterära nobelprisen) åt denne författare från Polen- född 1867 och död 1925. Reymont anses vara en av Polens främsta prosaister och år 1924 tilldelades han nobelpriset i litteratur "... för hans stora nationalepos "Bönderna". "Bönderna" är uppdelad på fyra band och de finns översatta till svenska (fast översättningen är gjord på 20-talet). Det som får mig att bli extra intresserad är att Vilhelm Moberg hade Reymont som en stor inspirationskälla. Moberg sa bland annat om "Bönderna" : " en sådan mäktig bok skulle jag vilja skriva". Eftersom Mobergs utvandrarepos säkert är det litterära verk jag läst om flest gånger skulle det vara mycket intressant att se om det går att hitta gemensamma nämnare. Jag har beställt del 1 av "Bönderna" nu (fjärrlån) och är mycket nyfiken.
-
Reymont växte upp i Lodz och verkar ha varit något av en orolig ande- han arbetade som bonddräng, åkte runt med resande teatersällskap och försörjde sig också som kontorist vid järnvägen samtidigt som han skrev noveller som han lyckades få publicerade.
-
Vilhelm Moberg säger vidare: "Reymont har nått det högsta målet för en berättare: att skapa en egen värld med levande människor som stannar kvar hos läsaren".
-
Nu väntar jag med spänning på första delen i eposet "Bönderna".

Olga Tokarczuk: om testosteronrelaterad autism

Femtio sidor in i romanen "Styr din plog över de dödas ben" och... jag är fast. Här ett citat - så förstår ni kanske själva:

-

"Det finns människor, oftast män, som är extremt svårpratade. Jag har min egen Teori om varför. Många män i en viss ålder drabbas av testosteronrelaterad autism, med symptom som långsam atrofiering av den sociala intelligensen och den mellanmänskliga kommunikationsförmågan, varvid även förmågan att klä tankar i ord tycks ta skada. Den Människa som drabbats av en sådan Åkomma blir tystlåten och förefaller försjunken i tankar. Intresset för olika Redskap och maskinverktyg tar överhanden. Ett intresse för Andra världskriget vaknar till liv liksom för biografier skrivna av känt folk, oftast politiker och kriminella. Förmågan till skönlitterär läsning tillbakabildas nästan helt; testosteronrelaterad autism skadar förmågan att leva sig in i andras psyken." (sid 31-32).

-

Styr din plog över de dödas ben är utgiven av Ariel förlag. Läs mera om förlaget här.