Tema-trio Halloween (eller skräck)

Lyrans tema-trio den här veckan har rubriken "Halloween" vilket väl innebär skräck i alla dess former.

Först ut för mig blir en gammal klassiker i deckargenren: Maria Langs "Tragedi på lantkyrkogård". Mitt exemplar är slitet och ordentligt läst- flera gånger om. Debuten för mig var en sommar på 60-talet då jag tvingades i säng på grund av vattenkoppor. Inte roligt när alla andra var nere på stranden. Trösten blev denna deckare av Maria Lang- hon var ytterligt populär under det här årtiondet- jag minns att det nästan aldrig gick att få tag på hennes böcker på biblioteket. "Tragedi på lantkyrkogård" är verkligen otäck och otäckt spännande. Den passar utmärkt att läsa  i slutet av oktober.

Som nummer två väljer jag en annan klassiker "Apelsin med urverk" (A Clockwork Orange) en studie i ondska av den numera nästan helt bortglömde författaren Anthony Burgess. Anthony Burgess är en av mina favoritförfattare och jag förälskade mig en gång speciellt i hans "The End of the World News" (som handlar om jordens undergång- en lite annorlunda dystopi i tre skilda delar).

Slutligen - inte kan man nämna skräck utan att ha med Edgar Allan Poe. Jag väljer hans novell "The Tell-Tale Heart. Den skulle jag inte vilja läsa en mörk kväll när vinden viner utanför. Den kan annars konsumeras i sin helhet via nätet HÄR.  Hrrr.

Skimrande dagar av Han Suyin

"Skimrande dagar" är den titel boken fått på svenska- "A Many-Splendored Thing" är nog inte helt lätt att översätta- och det är så klart "Love" som är "a many-splendored thing". Nåväl, dagarna skimrar verkligen och det är en helt självbiografisk berättelse om en passion, en stor kärlek som aldrig hinner brinna ut- just därför finns den kvar som det där eviga skimret.

"Skimrande dagar" är alltså främst historien om kärleken mellan Han Suyin och Ian Morrison (som i boken kallas för Mark)- men allt sker mot bakgrund av ett Kina i stor omvälvning. (Handlingen tilldrar sig till största delen i Hong Kong, dock.) Det är år 1949 och kommunisterna har tagit makten i Kina- (Folkrepubliken utropades i oktober samma år). Hong Kong håller på att sprängas i sömmarna av alla flyktingar- många av dem västerlänningar.

Han Suyin arbetar som läkare och har kommit till staden med sin tioåriga dotter Mei. Så träffar hon Mark och hela hennes värld omkullkastas. Det är en mycket vackert skildrad kärlekshistoria och bara den gör boken mycket läsvärd men Han Suyin är också duktig på att skildra staden som sådan- och människorna i den. Hennes kommentarer och iakttagelser är ofta mycket bitska och "mitt i prick".

Här möter Han Suyin Mrs Adeline Palmer-Jones på ett cocktail-party:

"Jag funderar på att åka tillbaka till Kina".
Nu var skuggan avgjort mörkbrun. "Men alla de trevligaste människorna lämnar ju Kina", sa hon stelt. "Ni unga låter er gripas så helt av idealen. Håller ni med de röda?"
"Nej, jag är inte politiskt intresserad. Men det är mitt land, och det behöver alla sina läkare...."
"Jo, naturligtvis", svarade Adeline och följde sin egen tankegång.----- Ibland kan jag ändå inte låta bli att tycka att för tjugofem år sedan skulle vi ha gått mera effektivt till väga med en sådan här sak; skickat några kanonbåtar uppför floden och återställt fred och ordning. Vi har alltid skyddat handeln överallt i världen."

Det finns flera exempel på den totala bristen på kunskap och förståelse som många västerlänningar visar upp.(Ibland blir det riktigt underhållande att läsa även om skrattet egentligen fastnar i halsen).

Berättelsen är skriven i form av dagboksanteckningar månadsvis mellan mars 1949 och augusti 1950. Ian Morrison dog den 12 augusti 1950 i Korea- den jeep han färdades i sprängdes sönder av en landmina. Morrison var en av de första journalisterna som fick sätta livet till i Korea .Han ligger begravd på en kyrkogård i staden Daegu.

Jag tycker det är synd att "Skimrande dagar" har förpassats till magasinet och jag hoppas att den någon gång i framtiden ska komma ut i nytryck- det är den värd.

"Jag har drömt en dröm en underbar dröm: om livet och kärleken och döden, om skratt, och tårar, och gott och ont, och alla dessa ting som är jämlika under Himlen, som utplånar alla olikheter.
En underbar dröm, mina skimrande dagar."

Dansk utmaning

Många av Klaus Rifbjergs böcker har blivit översattta till svenska men långt ifrån alla (han är en mycket produktiv författare). Jag lyckades få tag på den så kallade "Esbern-trilogin" (Esbern- Hovedlös- Rod) - böckerna kom ut mellan 2005 och 2008 (Gyldendals förlag).

Romanerna är en resa genom Danmarks historia och genom ett liv- Kim Dahlman-Winthers- Köpenhamn under 1930-talet blandas med spanska inbördeskriget (där Kims far stupar) och så kommer"besaettelsen" . Vi tas med ända fram till vår egen tid. Cirka tusen sidor väntar mig.

Shanghai i fokus

Jag har aldrig varit i Shanghai (och inte i Kina alls för den delen). Tydligen kan smogen ligga tät över staden om man får tro det här fotot (som är lånat).

Hos Bokberget  (översättaren Anna Gustafsson Chens blogg) tipsades jag om den här romanen av Wang Anyi (f.1954). Nu har jag boken i min hand och har så smått börjat läsa. Tyvärr finns det ännu ingen svensk översättning men jag hoppas att det blir ändring på det för maken till vackert språk får man leta efter och handlingen är säkert minst lika fängslande.

"Looked down upon from the highest point in the city, Shanghai's longtang- her vast neighborhoods inside closed alleys- are a magnificent sight. The longtang are the backdrop of this city. Streets and buildings emerge around them in a series of dots and lines, like the subtle brushstrokes that bring life to the empty expanses of white paper in a traditional Chinese landscape painting. As the day turns into night and the city lights up, these dots and lines begin to glimmer. However, underneath the glitter lies an immense blanket of darkness- these are the longtang of Shanghai." (Inledningsorden till romanen).

Kära biblioteksmagasin

Hade jag varit poet hade jag skrivit ett ode "ode till ett biblioteksmagasin" och dedicerat det till glömda böcker, slitna böcker, gamla böcker, inte fullt så gamla böcker, udda böcker, ganska vanliga böcker- böcker som kanske står i begrepp att slutligen gallras ut och så till böcker som kanske alltid kommer att sparas. Allt tillsammans på hyllorna.

Idag hittade jag dessa två dyrgripar och visst är de slitna och visst ser de så där lagom patinerade ut.... men de bär spår av läsglädje och läslycka och det är med viss andakt jag bär hem dem.

Till och med stämpeln bär vittne om gångna tider och ve den som idag skulle våga skriva på det här sättet "Skanör MED Falsterbo. Falsterbo vill inte vara MED, Falsterbo vill vara helt fritt och självständigt, så det så. (Förr såg vägskyltarna också ut just så här och det väckte mycket ont blod bland Falsterboiterna). Själv blir jag lätt nostalgisk inför stämpeln och minns det gamla biblioteket här nere (i Skanör- så det så) som var inrymt i den före detta Fiskarstugan (det var inte stort....).

Han Suyins bästsäljande roman (som även blivit till film, en väldigt romantisk sådan, tror jag) har haft många låntagare- och säkert har boken räddats undan förgängelsen för den sakens skull.

Rebecca Wests "En soldat kommer hem" hittade jag av en ren sinkadus- och minsann är den inte utgiven på Trevi förlag och dessutom är den en "Fontänklassiker". Jajamensan !

Jag ska snart försjunka i de här romanerna- en i taget och tas tillbaka till gamla tider..... Tack kära bibliotek för att ni har sparat de här fina böckerna. Jag kan känna historiens vingslag genom sidorna....

En glömd kinesisk författarinna

Han Suyin (Elizabeth Comber) (f.1917) har varit mycket flitig genom åren både som författare och som läkare.

Hon föddes som Rosalie Elisabeth Kuanghu Chow i Xinyang i Henan-provinsen - dotter till en belgisk mor och en kinesisk far. Hon bestämde sig tidigt för att bli läkare - hon blev djupt tagen av allt lidande och fattigdom hon såg i sin omgivning.

Han Suyin (som alltså är ett "nom de plume") fick se mycket av världen och hon reste i Sibirien och i Europa för att återvända till Kina år 1938 där hon gifte sig med en officer i Chiang Kai Cheks armé. Under det kinesisk-japanska kriget arbetade hon som barnmorska i det inre av Kina. Maken stupade sedan (1947) i det kinesiska inbördeskriget.

År 1949 förälskade hon sig i och gifte sig med den australiensiske krigskorrespondenten Ian Morrison- han miste livet i Koreakriget bara ett år senare. Under den här tiden bodde Han Suyin i Hong Kong. Make nummer tre blev Leon F. Comber som var brittisk officer i nuvarande Malaysia.

Under tiden hade Han Suyin börjat skriva på den roman som skulle komma att bli hennes allra mest kända och mest lästa: A Many-Splendoured Thing (Skimrande dagar). Boken kom ut 1952 och den svenska översättningen är från 1954. Berättelsen har klart självbiografiska inslag.

Jag har just nu börjat läsa första delen (det finns fem delar totalt) i hennes självbiograrfi (som även är en odyssée genom Kinas historia) "The Crippled Tree". "The Crippled Tree" (Det förkrympta trädet) täcker åren 1885-1928 och Bertrand Russell sa så här om just den här delen: " During the many hours I spent reading it, I learned more about China than I did in a whole year spent in that country."

Det står mycket skrivet om Han Suyin på engelska här på "nätet" men vill man hitta något på svenska, ja, då går man nog bet. Däremot gömmer bibliotekens magasin (och kanske finns det fortfarande en del av Suyins böcker på hyllorna) åtskilligt läsvärt för den som är intresserad av att bekanta sig med den här författarinnan. Jag tycker verkligen inte att hon förtjänar att hålla till i glömskans mörker. På mitt eget bibliotek finns i alla fall "Skimrande dagar" på magasinet. Den ska snart få komma ut och lufta sig, det lovar jag.

Fontänklassiker- någon som minns?

Flicka med katt i björkskog (Paula Modersohn-Becker)

Jag använder mig av en målning av den tyska konstnärinnan Paula Modersohn-Becker för att illustrera de här inlägget.

Det fanns en gång ett bokförlag som hette Trevi. Detta förlag levde under 20 år och startades av Adam Helms och Solveig Nellinge. Man specialiserade sig på kvinnliga författare och man gav ut böcker av bland andra Edna O'Brien, Margaret Drabble och Doris Lessing (och flera därtill). Under 1980-talets första år lanserade man en serie som fick namnet "Fontänklassiker". Det verkar dock som om serien blev ganska kortlivad men flera riktigt intressanta utgivningar har jag hittat :

Camilla Collett: Amtmannens dotter (Camilla Collett var en norsk författarinna)

George Gissing: Udda kvinnor (George Gissing 1857-1903, naturalistisk engelsk författare).

Paula Modersohn-Becker: Brev och Dagboksblad 1876-1907 (Paula Modersohn-Becker dog i sviterna av en mycket svår förlossing- bara 31 år gammal).

Virginia Woolf: Flush- Historien om en hund

Olive Schreiner: Farmen i Afrika

Antonia White: Frost i maj (och flera andra titlar). Antonia White's böcker kan man hitta i nya utgåvor hos Virago Modern Classics.

Och Trevi då... vad hände med Trevi? Jo, det blev uppköpt av Bonniers år 1991.

En sydafrikansk författare och feminist: Olive Schreiner

Olive Schreiner (1855-1920) växte upp i Wittebergen i Basutoland, Sydafrika. Hennes var far missionär och av tysk familj modern var från England. Hennes barndom var svår- hon led av astma och hemmet var fattigt. Ett par av syskonen dog som mycket små.

Hon flyttade så hemifrån och tog anställning som guvernant- mödosamt sparade hon ihop den summa pengar hon behövde för att resa till England. Under den här tiden hade Olive Schreiner också börjat skriva - först en självbiografisk roman "Undine" (men den kom inte ut förrän efter författarens död).

År 1879 kom hon igång med det verk som skulle bli hennes mest omtyckta och mest lästa: "The Story of an African Farm". Även denna bok är självbiografisk - och den sålde mycket väl när den först kom ut. Schreiner återvände till Sydafrika år 1889 där hon snabbt blev aktiv motståndare till Cecil Rhodes. År 1894 gifte hon sig med politikern och strutsfarmaren Samuel Cron Cronwright och paret bosatte sig i Kimberley. En dotter föddes året därpå- men hon dog tragiskt nog nästan omedelbart efter födseln. Den stora sorgen fick Schreiner att mobilisera all sin kraft och hon kom att ägna sig helt och fullt åt kvinnorättsrörelsen i Sydafrika. År 1911 kom hennes "Women and Labour" ut.

Karoo vid Cradock (foto:Morné van Rooyen)

Olive Schreiner gick bort år 1920 och enligt hennes önskan blev hon begravd på en karoo i Cradock.

Källa: Lives of the Novelists av John Sutherland.

Farmen i Afrika : roman / Olive Schreiner ; övers.: Gurli Hertzmann-Ericson

Schreiner, Olive, 1855-1920 (författare)

Alternativt namn: Iron, Ralph, 1855-1920

Hertzmann-Ericson, Gurli (översättare)

  

ISBN 91-7160-549-5

[Ny utg.]

Stockholm : Trevi, 1981

Svenska 316, [3] s.

Serie: Fontänklassiker, 99-0203943-X

Maria Antonietta Torriani, Italo Calvino och Centopagine

Jag har precis läst ut en kort roman (under 100 sidor) av den italienska författarinnan Maria Antonietta Torriani-Torelli (1840-1920) (nom de plume: Marchesa Colombi). (På engelska har romanen titeln "A Small-Town Marriage").

Maria Antonietta föddes i Novara, en stad som hon lämnade vid 30 års ålder för att flytta till Milano där hon började arbeta som journalist och romanförfattare (hon har skrivit en mängd böcker). Ett tag var hon gift med Eugenio Torelli-Viollier (grundare av tidningen Corriere della sera). Idag är hon i stort sett bortglömd. Tack vare Italo Calvino och Natalia Ginzburg har hon fått en liten renässans.

År 1973 och på rekommendation från Natalia Ginzburg bestämde sig Calvino för att välja Torrianis kortroman "Un matrimonio in provincia" (A Small-Town Marriage) som en av det årets utgåvor i serien "Centopagine" - som mellan 1971 och 1985 publicerade nära 80 korta romaner (under 100 sidor, därav namnet).

Så här sa Calvino: "What distinguishes her is her concrete, down-to-earth prose and the subtle underlying irony in which she couches this theme, "that self-reflexive irony that is the essence of humour".

Mera om romanen vid ett senare tillfälle och ta gärna en titt på Wikipediasidan (som jag länkat till ovan) med alla 100-sidorsromanerna- den är visserligen skriven på italienska (som jag inte behärskar men något kan man ju förstå trots allt. Tillräckligt kanske för att tyda titlarna).

Till ett annat land : "Another Country" av Karel Schoeman

Ibland får man tag på en bok som rör vid hjärtat på ett alldeles speciellt sätt. Det händer inte så ofta - men ibland hittar jag just en sådan roman. Nu har jag läst ut Karel Schoemans "Another Country" och den har etsat sig fast i själen på mig.

"Ett annat land" är titeln i svensk översättning (min egen) och den är tvetydig. Vi hamnar i Bloemfontein någon gång under 1870-talet. Blomfontein var då huvudstad i den boerstyrda Oranjefristaten .

Versluis är en förmögen holländare och han har precis anlänt hit efter en lång och mödosam resa dels till sjöss dels via häst och vagn. (Järnvägen har ännu inte gjort sitt intåg i Bloemfontein). Resan har tagit så hårt på hans krafter att han är nära döden- Versluis lider nämligen av TBC och han har rest till Sydafrika i hopp att kurera sjukdomen. Den torra och höga luften har rykte om sig att bota de bröstsjuka.

Versluis tillfrisknar men han är enstörig till sin läggning och söker helst upp ensamheten på sitt rum- först på ett hotell och sedan på ett mindre pensionat. Helt ensam tillåts han dock inte vara och han dras in i ett visst sällskapsliv (motvilligt) och så får vi en inblick i stadens kärna. Här bor inte bara boerättlingar utan även tyskar och engelsmän.  Man hör kolonialismens trumvirvlar i bakgrunden- den tyska kontingenten är mycket noga med att fira kejsarens födelsedag och man talar om Tysklands enande. Versluis blir bjuden till den livliga och vänliga familjen Hirsch och så stiftar han bekantskap med pastor Scheffler. Scheffler kommer att få en allt större betydelse för Versluis och han söker sig långsamt och tvekande till den unge prästen.

"The Veld"- de stora öppna och gräs/buskbevuxna områdena som omger bland annat Bloemfontein. Fotot är lånat.

"We brought civilisation to this place; our houses and churches; our furniture and books and fashions from Europe: unasked we brought it all here and dumped it as if Africa were some kind of a trash-heap, and we came to live our lives here in accordance with patterns that we or our parents brought from elsewhere. We live off memories and surround ourselves with phantoms, and as for Africa itself, we see it only at a distance from behind  the lace curtains that we have hung in front of the windows of our living rooms." (så säger pastor Scheffler och Versluis lyssnar och känner att han "never before had been so alone with another person as he was now".

Versluis ser ut över Velden och reflekterar: " Emptiness, Versluis thought, a low horizon at the very edge of the landscape, beyond which one discovered only the low line of another horizon. He would never return to the Netherlands, he knew with unsettling clarity. He would never again see the coastline of a trusted land or the roofs and chimney of a familiar city rising above the horizon."

Insikten om att han ändå ska dö inom kort kommer efter en svår vaknatt hos en landsman som dör i Versluis armar (också av TBC). Så går dagarna obönhörligt och det där landskapet långt borta i horisonten rycker närmare- men rädslan för livets slut har ersatts av en känsla av försoning och frid. Versluis går sin väg- mot ett annat land:

"The emptiness absorbed you and silence embraced you, no longer as alien wastes to be regarded umcomprehendingly from a distance; the unknown land grew familiar and the person passing through could no longer even remember that he had once intended to travel further. Half-way along the route you discovered with some surprise that the journey had been completed, the destination already reached."

Vive la France!

Vill man läsa mera av den sydafrikanske författaren Karel Schoeman får det bli på franska (om man inte behärskar afrikaans förstås). I Frankrike har man sett till att översätta fem av de tolv romanerna som Schoeman skrivit. Här två av översättningarna.

Levande svensk litteratur

"Levande svensk litteratur" är en serie (24) böcker som gavs ut av Albert Bonniers förlag under 1930-talet. Urvalet har gjorts av Sten Selander och Sigurd Westberg har kommenterat. Författarna presenteras i bokstavsordning och man går "från äldsta tider till våra dagar".

Igår fick jag anledning att leta i de här böckerna- jag följer nämligen med på Petra Rhodins resa i Anna Lenah Elgströms fotspår. Den resan kan ni alla följa på bloggen Ord och jord.  Anna Lenah Elgström vet jag skam till sägandes inte alls mycket om- men hon har fått ett kapitel i "Levande svensk litteratur" och det tar jag tacksamt emot.

En bortglömd författarinna som det inte syns så många spår av på biblioteken idag. Det har gallrats kraftfullt. Väldigt synd, tycker jag som har beställt en bok i Elgströms "Elsa-serie". Jag beställde också en akademisk avhandling av Sofi Qvarnström "Motståndets berättelser : Elin Wägner, Anna Lenah Elgström, Marika Stiernstedt och första världskriget". Hoppas att jag inte behöver vänta alltför länge på de här dyrgriparna.

P.S.
Även "Rävjägarn" har skrivit om Anna Lenah Elgströms författarskap.

Karoo

Young Hodge the Drummer never knew -
Fresh from his Wessex home -
The meaning of the broad Karoo,
The Bush, the dusty loam,
And why uprose to nightly view
Strange stars amid the gloam.

(från "The Dead Drummer" av Thomas Hardy)

Jag befinner mig fortfarande i Sydafrika och just nu på "the Karoo" (en så kallad halvöken).

En osynlig Nobelpriskandidat

Bloemfontein vid förra sekelskiftet

Det tycker i alla fall den franska journalisten Claire Devarrieux som hade Karel Schoeman som favorit för det "stora priset" för någon vecka sedan.

Karel Schoeman (f. 1939) är en sydafrikansk författare och han skriver på afrikaans. Det förklarar säkert varför han inte är mera känd och/eller mera läst. Visserligen har han skrivit några böcker på engelska med de är facklitterära (historia).

Nära tjugo romaner har han skrivit och han är en av de mest prisbelönade sydafrikanska författarna. Här en diger lista som jag hämtat från engelska Wikipedia:

1970 Hertzog Prize for By Fakkellig, n Lug Vol Helder Wolke & Spiraal

1972 CNA Prize for Na die Geliefde Land

1983 Recht Malan Prize (for non-fiction) for Vrystaatse Erfenis

1984 Old Mutual Prize for n Ander Land

1985 W.A. Hofmyer Prize for n Ander Land

1986 Hertzog Prize for n Ander Land

1988 Helgaard Steyn Prize for n Ander Land

1990 SABC Prize for Best Television Drama for Op die Grens

1991 Old Mutual Prize for Afskeid en Vertrek

1994 CNA Prize for Hierdie Lewe

1995 Hertzog Prize for Hierdie Lewe

1997 M-Net Book Award for Verkenning

1997 Stals Prize for Cultural History from the South African Academy for Arts & Science

1998 Recht Malan Prize (for non-fiction) for Dogter van Sion

1999 State President Award: Order for Excellent Service

2000 D.Litt (honoris causa), University of Cape Town

2002 Recht Malan Prize (for non-fiction) for Armosyn van die Kaap

2003 Recht Malan Prize (for non-fiction) for Die Laaste Afrikaanse Boek

2004 D.Litt(honoris causa), University of the Free State

2006 Prix Amphi for La Saison des Adieux (Afskeid en Vertrek)

2006 The South African Literature Award for his complete oeuvre

2009 Prix du Meilleur Livre Étranger for Cette Vie (Hierdie Lewe)

Schoemans romaner handlar ofta om ensamma människor, främlingskap.Just nu är jag på god väg att läsa ut hans "Another Country" (1991) och i engelsk översättning år 1994 (utgiven på Picador förlag).

Mest känd är Schoemans annars för romanen "Promised Land" från 1978 som även har filmatiserats.
.

Magasinsfynd

Så var jag därinne igen och rotade runt- på bibliotekets magasin, som numera är öppet för alla och envar. Här döljs de verkliga skatterna och titta bara vad jag hittade: Willy Kyrklunds "Till Tabbas". Den stod under Noa för det är inte en skönlitterär bok utan mera en reseskildring. (Iran). Jag har smygtittat och konstaterar att här blir man sannerligen allmänbildad. Redan första meningen gör att jag får rusa (nåja) till närmsta lexikon.

" Kaukasus, Lermontovs Kaukasus, nakna berg med snöglänsande toppar, fårflott och stolthet, skottet som ekar längs dalen, mustascherna och kinzjalen, snabb den vilda Terek flyter.... och blodets ström från hjärtat blir hastigt sval."

Kinzjaler (även kallade "Asian daggers". (Lånat foto).

Den vilda floden Terek- här flyter den genom Georgien. (lånat foto).

Nicole Avrils biografi över den mytomspunna kejsarinnan Elisabet - eller Sissi- är förmodligen  lite mera lättläst - men icke desto mindre säkert lärorik och jag fastnade för författarens tillägnan- Nicole Avril har skrivit boken till minnet av morfadern:

"Till Francois Ambert- min morfar, död den 20 augusti 1914 vid tjugofyra års ålder- därför att änkehertig Frans Ferdinand, en man som han inte kände, blev mördad i Sarajevo, en stad som han inte kände till, och därigenom gav upphov till ett krig i vilket morfar skulle bli ett av de första offren." Avrils bok är från 1993 och den svenska översättningen kom år 1996.

Nicole Avril är mycket produktiv men inte särskilt många av hennes böcker har blivit översatta. Jag har hittat den här- på danska.( Dora Maar var en av Picassos musor.)

Tematrio kroppsdelar

Sent omsider kommer också jag sättandes med en tematrio. Den här veckan är Lyrans ämne "kroppsdelar". Mina bidrag kommer från lyrikens värld. (Annars hade jag tänkt att "krydda" lite med Leif Panduros debutroman "Aj, min guldtand" (fast då blir det förstås en lös kroppsdel).

1. Wisława Szymborskas poesi tycker jag mycket om och här ett exempel på en verkligt talande dikt från diktsamlingen "Nära ögat" . Den svenska översättningen av Anders Bodegård är från 1996 och det är FIB:s Lyrikklubb som har gett ut.

Fyra på morgonen

Timmen mellan natt och dag.
Timmen mellan mage och rygg.
Timmen för dem som är trettio.

Timmen som städas undan förrän hanen gal.
Timmen då jorden icke känner oss.
Timmen då det blåser från släckta stjärnebloss.
Timmen blir-inget-kvar-efter-oss-i-vår-dal.

Timmen tom
Intig och stum.
Alla timmars botten.

Ingen mår bra klockan fyra på morgonen.
Mår myrorna bra klockan fyra på morgonen
är de bara att gratulera. Vi väntar på klockan fem,
om nu livet skall gå vidare.

(Kan det sägas bättre? (min kommentar).


2.  Pär Lagerkvists diktsamling "Hjärtats sånger" innehåller många vackra ord.

----
Lägg rosor i min tomma hand,
lägg rosor från ett annat land
som jag ej känt, som ej var mitt,
giv mig som lån vad ej är mitt,

att jag får giva det åt dem
som jag har älskat, alla dem,
och rik och lycklig tro att jag
har levat mitt bland er en dag.

3.  I Hjalmar Gullbergs  "Ögon, läppar" finns bland annat den kända dikten om Falsterbonäset (Jag bor vid ett rastställe)- jag väljer en annan dikt som också har sitt ursrpung på den här udden.

Inte som vanligt

Följa den yttersta remsan av sand,
inte som vanligt sida vid sida,
hand i hand.
Bara en måne ser skuggorna glida

efter varandra tätt.
Ändlösa utkant där våg och dyning
hävdar mot stranden sin äganderätt,
havsbrus ända till gryning.

Ingenmansland och två par skor,
avtryck som spolas bort i våta
sanden, och månen gul och stor
över de tigandes gåta.

Ett barns memoarer- "The Life of Hunger" av Amélie Nothomb

Skada, skada att den här boken inte översatts till svenska för den är en uppvisning i en mycket originell typ av berättarkonst. Som sagt- de här minnena retar sinnena.

Hur överlever man sin barndom? Den frågan är ständigt aktuell och efter att ha följt med på den här resan genom tid och rum undrar jag inte på att Amélie Nothomb har ett behov att skriva av sig. Efter ett kort nedslag på ögruppen Nya Hebriderna (numera Vanuatu) hamnar vi i Japan för här tillbringade författaren sina första år.  Allt är rena idyllen med en snäll och omhuldande barnflicka (Nishio-san) ända tills Amélie börjar i japansk kindergarten och skrivs in i "maskrosklassen" . På med uniform med liten basker och skolväska som komplement och så ska barnet vara redo för att bli drillat. Här ljuder visslorna och barnen ska alla lära sig sjunga (allsång). Vad gör då ett påhittigt litet barn? Jo, det rymmer från skolan och "klättrar över väggen". (Ett tilltag som det givetvis inte går att fortsätta med i längden). De övriga barnen hämnas på sitt sätt genom att trycka upp stackars Amélie i ett hörn och slita av henne alla kläderna för att se om hon är lika vit över hela kroppen.

Så rycks familjen upp med rötterna för pappans nya postering blir i Peking. Här är det inte roligt alls- och stapeldieten är olika former av stekt vitkål. De fyras gäng styr och ställer och atmosfären är tryckt. Den lilla flickan längtar tillbaks till Japan.

" I was a national of the state of Never. The inhabitants of Never have no hope. Their language is nostalgia. Their currency is passing time: they are incapable of setting any of it aside, and their lives slide towards a gulf called death, which is their country's capital."

Nästa stopp New York och här öppnar sig himmelriket för Amélie och hennes syster (även om det inte alltid verkar ha varit så lätt att vara från Belgien. I USA har man som bekant mycket dåligt reda på världens geografi.) Detta relativa "välstånd" varar inte så länge- det blir ett nytt uppbrott och nu är destinationen Bangladesh. En fasansfull tid väntar de båda barnen och de tillbringar sin mesta tid inomhus- läsandes den ena romanen efter den andra.

Alla dessa uppbrott och alla upplevelser (många väldigt obehagliga) bäddar för en mycket svår tonårstid. När romanen slutar har en cirkel slutits och jag har blivit en läsupplevelse rikare. Den här boken kan jag inte göra rättvisa åt med mina rader så jag länkar till en recension av Michèle Roberts i The Guardian.

En lite annorlunda diktantologi

Carol Ann Duffy (f. 1955) är brittisk "poet laureate" sedan 2009. Hon har en stor produktion bakom sig (och säkert också framför sig)- här är en trevlig antologi som hon sammanställt.

Carol Ann Duffy kontaktade femtio av de bästa samtida poeterna (hennes eget val) och bad dem välja dels en egen dikt dels en av en poet från en annan tidsålder. Ämnet : mode eller kläder/klädedräkt. I "Out of Fashion" (Faber & Faber 2004) redovisas dessa dikter.

"A poem, if you like, is the attire of feeling: the literary form where words seem tailor-made for memory or desire. Good poems, have their origins in intensely lived days or nights, yet continue to exist independently of these beginnings. Birth, work, love and death are, in themselves, messy events; but poetry is the place where they all scrub-up well." (Från bokens förord).

Jag fastnar för den rumänska poeten Nina Cassian f. 1924 (numera bosatt i USA) och  hennes dikt

Dance

Dressed in blue, I could
turn in the wind,
insert myself gently
into immediate matter.

Dressed in green, I could
provoke a disaster
that would never have happened
dressed in alabaster.

Dressed in red, I could
trace a diagonal
from one shore to the other- well done!-
to help pass a diaphonous army.

Dressed in yellow, I could slide
to death's side
- and so on.

Flera av Nina Cassians dikter har översatts till svenska. Diktsamlingen "Kontinuum"  till exempel(2011) har getts ut av bokförlaget Tranan.

Nina Cassians eget val:

A Coat av William Butler Yeats

I made my song a coat
Covered with embroideries
Out of old mythologies
From heel to throat;
But the fools caught it,
Wore it in the world's eyes
As though they'd wrought it.
Song, let them take it
For there's more enterprise
In walking naked.

Spritzigt

Jo, det känns som jag fått cocacola i näsan när jag följer med i  Amélie Nothombs "The Life of Hunger"- och jag kan tala om att man vaknar till liv rejält under berättelsens gång. Jag är djupt imponerad av Nothombs stil. Uppfriskande och fylld av tänkvärda sentenser är romanen, som är självbiografisk.

Amélie Nothomb är en belgisk författarinna (f. 1967) som skriver på franska- och hon är produktiv som få. Väldigt många av hennes böcker har blivit översatta till andra språk (dock inte mer än två till svenska. Suck.)

Amélie är diplomatdotter och hon tillbringade sin barndom i flera länder: Japan (där hon är född), Kina, USA och Bangladesh. Hon har mycket att förtälja och allt är sannerligen inte en dans på rosor om nu någon trodde det.

Jag återkommer till den här romanen, en roman jag verkligen ger "cum laude" !

Sida vid sida: hur det gick till slut

Tv-serien ("Sida vid sida" eller "Shoulder to Shoulder") om suffragettrörelsen i England och främst då om Emmeline Pankhurst och hennes döttrar Christabel och Sylvia visades i mitten på 70-talet (även på svensk TV). Den skulle jag gärna se i repris.

Pankhurst-kvinnorna tar upp en hel del sidor i Adam Hochschilds "Aldrig mera krig" och tyvärr blev slutet inte så bra för de här damerna. Emmeline dog 1928 och då hade hon förskjutit två av sina tre döttrar. Bara Christabel hade funnit nåd inför hennes ögon men vid kistan fanns även Sylvia med sin sexmånader gamle son (född utom äktenskapet vilket fått Emmeline att gråta floder och att ge upp all offentlig verksamhet).

Christabel slutade sina dagar i USA - och helt besatt av "Kristus andra ankomst". Hon dog i Santa Monica år 1958.

Den tredje systern, Adela, förvisades (av Emmeline) till Australien redan år 1914 och hon återkom aldrig mera till England. Adela var en av grundarna till Australiens kommunistiska parti men sedan gjorde hon en total helomvändning åt höger och under andra världskriget sympatiserade hon med fascisterna. (Hennes två hundar hette Benito och Adolf.) Adela gick ur tiden 1961.

Sylvia var den enda av döttrarna som höll fast vid sina gamla ideal.  Hon dog i Etiopien år 1960.

Tre systrar- tre kontinenter och tre skilda världar- så blev det till slut.

Jag har läst ut Adam Hochschilds bok "Aldrig mera krig- lojalitet och motstånd 1914-1918". Det är en mäktig uppgift att ta sig an alla dessa strömningar och alla dessa personer som var motståndare till kriget på ett eller annat sätt. Ibland tycker jag att det blir rörigt och jag hade önskat mig en annan kapitelindelning än den rent kronologiska. Jag tycker inte att det fungerar riktigt för "flytet" i berättelsen. Översättningen är jag heller inte så lycklig över- den är väldigt stel och den gör läsningen tämligen arbetsam. För den som vill och kan: läs på engelska!

Den gröna fen

Poeternas dryck par préférence- absint- även kallad "den gröna fen" och här förevigad av den franske konstnären Albert Maignan (1845-1908)

och av

Viktor Oliva (1861-1928)

Alkoholstark och grön (men den blev vitaktig efter utspädning).

"After the first glass you see things as you wish they were.
After the second, you see things as they are not.
Finally you see things as they really are,
and that is the most horrible thing in the world."

(Dessa rader tillskrivs Oscar Wilde).

En annan känd absintdrinkare var vår egen August Strindberg:

Solnedgång på havet

Jag ligger på kabelgattet
rökande "Fem blå bröder"
och tänker på intet.

Havet är grönt,
så dunkelt absintgrönt;
det är bittert som chlormagnesium
och saltare än chlornatrium;
det är kyskt som jodkalium;
och glömska, glömska
av stora synder och stora sorger
det ger endast havet,
och absint!

O du gröna absinthav,
o du stilla absintglömska,
döva mina sinnen
och låt mig somna i ro,
som förr jag somnade
över en artikel i
Revue des deux Mondes!

Sverige ligger som en rök,
som röken av en maduro-havanna,
och solen sitter däröver
som en halvsläckt cigarr,
men runt kring horisonten
stå brotten så röda
som bengaliska eldar
och lysa på eländet.

Här kan man läsa och lära det mesta om denna gröna och farliga dryck.

"That bloody woman"!

Emily Hobhouse 1860-1926

Emily Hobhouse var en kvinna med starka ideal och hon var mycket modig. Hon är mest känd för sina insatser under Boerkriget (1899-1902). Om Emily kan man läsa i Adam Hochschilds bok "Aldrig mera krig-lojalitet och motstånd 1914-1918".

I "Aldrig mera krig" möter vi en del av de personer och personligheter som vågade gå mot strömmen- de som ifrågasatte "rådande ordning"- pacifister, suffragetter,  och många andra. Jag har inte läst ut boken ännu men är på god väg.

Emily Hobhouse var prästdotter från Cornwall och hon tvingades under många år ta hand om sin sjuklige far (fadern var änkling)- först efter hans död var Emily fri att göra "som hon ville". Nu härjade Boerkriget och Emily bokade plats på en ångbåt för att resa ner med en hjälpsändning. Väl på plats i Sydafrika fick hon reda på att det fanns koncentrationsläger. Brittiska koncentrationsläger- där framför allt boerkvinnor och deras barn stängdes in och tvingades leva under gräsliga förhållanden.

" Maten var fruktansvärd, dricksvattnet kom från en förorenad flod och upp till ett dussin människor trängde ihop sig i varje tält, sjuka och friska om vartannat. -- Medan hon intervjuade en kvinna kom en  pufform slingrande in i tältet. När alla andra flydde försökte Hobhouse, som inte skrämdes mer av en giftorm än av en vicekung, att döda den med en parasoll."

Emily Hobhouse skrev hem om missförhållandena och många av dessa brev finns att läsa i en sammanställning gjord av Rykie van Reenen.

Det Hobhouse såg och upplevde gjorde henne rasande arg. Hon skällde ut de brittiska officerarna efter noter och krävde mjölk, vattenkokare, sjuksköterskor, kläder, mediciner och tvål. En hel del brev skickades till tidningar och tidskrifter i England och så spred sig uppgifterna om de hemska förhållandena. Inte undra på att makthavarna oroades och Lord Kitchener kallade Emily för "That bloody woman" och Joseph Chamberlain (kolonialminister) fräste till att Emily Hobhouse inte var något annat än "en hysterisk nucka".

HÄR kan man läsa mera om Emily Hobhouse och jag varnar för otäcka bilder.

Jag kommer säkert att få anledning att komma tillbaka till Adam Hochschilds intressanta bok (som jag måste läsa ganska skyndsamt eftersom det är en lånebok).

Tyskspråkigt!

Annette Kolb (1870-1967) avporträtterad av Günter Rittner.

Igår tipsade Bokmoster om ett tyskt förlag som specialiserar sig på kvinnliga författare- sådana som skrivit böcker som på sin tid varit omvälvande (ur många synpunkter sett).

Det  känns absolut som om detta vore något för mig och jag kunde så klart inte motstå frestelsen. Jag hoppas snart bli lycklig ägare till Annette Kolbs debutroman (från 1913) "Das Exemplar" (för den belönades hon med Theodor Fontane-priset samma år.)

Annette Kolb var pacifist och hon stred för sina ideal. Redan under första världskriget retade hon upp makthavarna och hon gick i exil i Schweiz. Givetvis brändes hennes böcker på de stora bokbålen år 1933  Annette Kolb var då bosatt i Frankrike-  1941 tvingades hon iväg till USA. Annette Kolb var politiskt aktiv långt upp i åren (hon blev nära 100 år gammal). En beundransvärd dam, säkerligen. Nu ser jag fram emot att läsa "Das Exemplar".

Stjärnorna bleknar av Karl Bjarnhof

Det handlar om att mista synen och det handlar om en ung pojke som växer upp i en mycket oförstående och ofta grym miljö. Karl Bjarnhof blev blind vid 20 års ålder- detta är en självbiografisk roman om en svår tid i hans liv.

"Stjärnorna bleknar" kom ut år 1957 och har sedan dess översatts till över 12 språk. Det förstår man när man läser för det är en mycket vacker, sorglig men samtidig hoppfull berättelse.

Vejle, en liten stad på Jylland, är den plats där Bjarnhof tillbringade sina första år. Liten stad- lågt i taket och ingen förstår den lille pojken som börjar få svårt att urskilja världens konturer. I hemmet, som är fattigt, och med två föräldrar som inte trivs tillsammans kan man inte ta till sig pojkens problem och man slår ifrån sig. "Det blir nog bra". Barnen på gården är grymma och elaka som barn ofta är- öknamnen haglar och pojken får inte vara med i lekarna. I skolan tycker lärarna att han är lat och han pratar (för att fråga vad som står på svarta tavlan)- här får pojken dessutom stryk av en särskilt oförstående matematiklärare. Ortens läkare tror att pojken "gör sig till" och så skickas han hem igen utan åtgärd. När en specialist i Köpenhamn till slut anlitas är det för sent- synen går inte att rädda trots operation.

En av de få människor som pojken kan ty sig till och känna sig älskad av är systern, Kirstine.

" Trods alt var det lykkens tid. Den kom susende ned over os, lykken, med alle vinde. Fra nord og syd og öst og vest blaeste det med lun lykke. En dag kom min söster susende. Hun kom på cykel ned ad Horsens landvej med et vejr i kjolen og et vejr i håret. Hun havde en veninde med og var fremmed og genert, da det kom til stykket. Men hun havde sine brune öjen og bare arme med smilehuller i albuerne. Det havde jeg ikke husket.- Min söster havde smilehuller i albuerne. Men vi stod og vidste ikke, hvad vi skulle sige til hinanden."

Räddningen i pojkens tillvaro blir musiken- och föräldrarna gör så småningom vad de kan för att hjälpa till- man köper först en gitarr, sedan en fiol och så småningom också ett piano. En kantorsutbildning kanske kan bli vägen till en möjlig försörjning så småningom.

Boken handlar inte bara om den unge Bjarnhof- den handlar också om livet utanför- om grannarna- om farmor som kommer farande från Småland för "nu ska hon dö". Den handlar om stackars utvecklingsstörde Anders som bara vill leka häst och som går omkring med röda tömmar i bakfickan- tömmar som sedan kommer att användas på ett så tragiskt sätt. Den handlar om flickorna på "L. Podes hjem for blinde kvinder".

"Stjärnorna bleknar" är en roman som har ständig aktualitet och den borde inte få vara bortglömd. Idag hittar man boken enbart på antikvariat och på några få biblioteksmagasin som likt ostron måste "bändas upp" för att man ska få tag på pärlan.

"Skovene i syd og skovene i nord stod og var lysebrune af knopskael, som skulle briste i morgon eller i övermorgen. Inden en uge ville hvert trae stå grönt.- Solguld i vandet og forude og solguld hen over de brune knoppende skove. Og vi havde stadig bredderne så naer, at jeg kunde se huse nu og da. Og en stump grön eng nu og da. Og igen et hus. Og nye skove- skove jeg aldrig havde gået i og måske aldrig skulle komme til at gå i. Men omsider drog de sig tilbage, bredderne. Först den ene, så den anden. De åbnede sig endelig som et par arme, der havde holdt mig fast, holdt mig fangen. De åbnede sig og gav mig fri.
- Ja, så i Jesu navn, sagde min mor. - Jeg synes allerede det bliver köligt....
Mågerne fulgte os på vej- og ternerne.
De hvide terner."

En framtidens romanförfattare

Rana Dasgupta (foto: Vassia Atanassova)

John Sutherlands mäktiga krönika över nära 300 engelskspråkiga författare avslutas med Rana Dasgupta (f.1971). Sutherland är mycket noga med att förklara att han avslutar boken med Dasgupta bara av en enda anledning - nämligen den att han (Dasgupta) utgör ett intressant exempel på det man kan kalla för framtidens författare.

Rana Dasgupta beskrivs som en "brittisk-indisk" författare men han föddes i Canterbury och växte upp i Cambridge och fick sin första akademiska examen från Balliol College i Oxford. Numera bor han dock i New Dehli.

Rana Dasguptas första roman (från 2005, och den finns inte översatt till svenska) är något av en modern Canterbury Tales. Tretton passagerare på väg till Tokyo "fastnar" i en snöstorm på en okänd flygplats. De börjar berätta historier för varandra för att få tiden att gå- det hela har en surrealistisk prägel, läser jag. Boken är dock mera än själva berättelserna- den är också en reflektion över berättandet som sådant och så här säger Dasgupta:

" I think that story telling is rather rare in our culture- it's disappearing. We don't meet people who tell stories anymore."--- So I wanted to say, okay, here are 13 middle class modern travelers, who decide to tell stories, and they can.

Dasguptas andra roman "Solo" kom ut 2009 och den kan man hitta i norsk översättning (men inte i svensk). Som synes tilldelades boken "Commonwealth Writers' Prize för 2010.

"Solo" har handlingen förlagd till Bulgarien och huvudpersonen är en man vid namn Ulrich som är 100 år gammal. Ulrich minns och drömmer- och jag måste i ärlighetens namn säga att jag inte tror att den här romanen är särskilt lättläst.

Sutherland föredrar "Tokyo Cancelled" som lektyr och han skriver så här om Dasguptas författarskap:

"Dasgupta is a fragmented man whose fiction seeks, desperately and ingeniously, for cohesion. A man, one might say, without biographical base. These one fears, are the novelists of the twenty-first century, as the authour of The Waste Land was the poet of the twentieth. But where does Dasgupta go from here? Lots of places, one expects- resting nowhere."

The Guardian First Book Award

Det finns som sagt väldigt många litterära priser. Ett av dem är "The Guardian First Book Award" som delades ut ffg 1965 (till Clive Barry för "Crumb Borne").

"It is rewarded to the best new literary talent, whether working in the field of fiction or non-fiction, and across all genres."

Priset uppgår till £10.000 och i november meddelas den korta listan- priset delas sedan ut i december. Här är den långa listan för år 2012.

Fiction

The China Factory by Mary Costello (Stinging Fly Press)
Absolution by Patrick Flanery (Atlantic)
The Art of Fielding by Chad Harbach (Fourth Estate)
Tony Hogan Bought Me an Ice-cream Float Before He Stole My Ma by Kerry Hudson (Chatto & Windus)
The Yellow Birdsby Kevin Powers (Sceptre)
The Lifeboat by Charlotte Rogan (Virago) "Den luttrade bibliotekarien" har redan hunnit läsa "The Lifeboat" och hon har skrivit om den HÄR.

Non-fiction

Behind the Beautiful Foreversby Katherine Boo (Portobello)
Quiet: The Power of Introverts in a World that Can't Stop Talking by Susan Cain (Viking)
The Origins of Sex by Faramerz Dabhoiwala (Allen Lane)
Sandstorm: Libya in the Time of Revolution by Lindsey Hilsum (Faber)

Readers' choice

Pelt by Sarah Jackson (Bloodaxe)

Två gamla och en ny

Åh, vad jag tycker om "mitt" bibliotek. Nu har det varit öppet i nästan en månad (efter drygt ett år av renovering). Magasinet är tillgängligt för envar och givetvis kan jag inte hålla tassarna borta från hyllorna därinne. Jättestort är det inte - men nog räcker det till ett tag i alla fall. Idag fick de här två följa med mig hem. Fredrika Bremers "Hemmen i den nya världen" har jag länge velat läsa- men det kommer att ta sin lilla tid för verket är uppdelat i en hel del volymer- första delen kan väl vara lämpligt att starta med...

Boken om Budapest är skriven i början av 90-talet och så bra att den har sparats. Den ser nämligen ut att innehålla en hel del mycket lärorikt.

Yiyun Li fick "The Guardian First Book Award" för den här novellsamlingen. Jag har precis läst ut hennes "The Vagrants" (De hemlösa) och den tyckte jag mycket om. Nu ser jag fram emot novellerna. Tack till Torbjörn för tipset!

Stjärnorna bleknar

"Stjärnorna bleknar" är den vackra och lite sorgsna titeln på en självbiografisk roman av den danske författaren Karl Bjarnhof (1898-1980).

Karl Bjarnhof växte upp under fattiga förhållanden och i ett hem som var mycket oharmoniskt. Som  ung drabbades han av grå starr och vid 20 års ålder var han nästan helt blind. Trots detta svåra handikapp blev Bjarnhof både författare och musiker (han var bl a organist i Köge).

Bjarnhof (tillsammans med den gode vännen Christian Elling) tog initiativet till bildandet av den Danska Akademien år 1960 och han var dess ständige sekreterare under de första åtta åren.

På mitt läsbord just nu har jag just "Stjernerne blegner" (Gyldendals förlag, 1957) och jag läser med andakt. Den här boken har för övrigt översatts till flera språk (svenska, engelska...).

Här de titlar som finns i svensk översättning av Bjarnhof:

Stjärnorna bleknar 1957

Det goda ljuset 1958

Den korta dagen är ändå lång 1960

Jorim är mitt namn 1962

Historien om Sascha 1963

Denna sista sommar 1968

Den här längtar jag efter att läsa....

Jag hittade till Anna Gustafsson Chens blogg Bokberget där hon idag tipsar om fem mycket läsvärda (oumbärliga) kinesiska böcker. Just Chi Zijians roman har ännu inte kommit ut i engelsk översättning (och någon svensk dito finns inte heller) men i januari nästa år... då så....

"The Last Quarter of the Moon" har handlingen förlagd till evenkernas land- i gränstrakterna mellan Kina och Ryssland. Evenkerna är ett nomadfolk som lever under bistra förhållanden.

Evenkisk schamandräkt (lånat foto).

Jag tänker lite grann på Kurosawas film "Vägvisaren" och tror att "The Last Quarter of the Moon" kommer att bli en mycket fin läsupplevelse.

En toalett som säger bääää

Ja, jag vet- detta är en bokblogg men ibland går det liksom inte att låta bli att halka iväg från ämnet. Idag fick jag en ganska tjock och glassig broschyr/tidskrift i brevlådan. Det ska invigas ännu ett nytt stort köpcentrum- denna gång i Hyllie strax utanför Malmö. Jättestort kommer det att bli och med en massa finesser (takträdgård bland annat). Lianerna som krälar sig upp bland trapphusen är specialgrodda och specialimporterade och måste skötas à la special också. (Kostar säkert skjortan).  Formatet är alltså "spektakulärt". Ett boktips bjuds man på i den här tjusiga tidskriften- "Kickstart- i form på 4 veckor" av Charlotte Perelli. (Tack, jag krattar tonvis med barr så här års och har både cykel och hund- så åter igen tack, men nej tack).

Så till det som verkligen fick mig att haja till och jag citerar "Även ett toalettbesök kan bli en upplevelse på Emporia. En toalett i varje toalettrum är utrustad med ett djurljud. Så fort dörren till den hemliga dörrtoaletten är stängd och låst överraskas besökaren av ett litet Bäää, Muuu eller Grrrr. Kan du hitta vilken?"

Undrar om de där toaletterna kostar något att använda ? Hur som helst så har jag svårt att hålla mig för skratt och min fantasi sätts onekligen i rörelse. (Jag tänker inte gå in på några detaljer och ja, jag erkänner villigt att jag har ett mycket enkelt sinne för humor).

En stor läsinspirationskälla och den första amerikanska "bästsäljaren"

Förra året fick jag en extra fin julklapp "Lives of the Novelists" av John Sutherland. Det här är ett mastodontverk på 800 sidor (och lite till) och det måste ha tagit lång tid att skriva den här boken. Den kunde också ha fått titeln "Från John Bunyan till Rana Dasgupta" för det är en genomgång av 294 engelskspråkiga författare (i kronologisk ordning). Det speciella med Sutherlands sammanställning är att han även tar med de lite udda skribenterna- och att han blandar friskt- det är inte alltid de allra "främsta" som tar plats här (och det är just det som är intressant). I slutet av varje författarbiografi får man lästips (både på biografier och så på den roman som Sutherland anser vara den mest läsvärda (av olika anledningar) av författaren i fråga. Det är både lärorikt och spännande.

Författare nummer 13 i antologin är Susanna Haswelll Rowson (1762-1824). "Instructress to the young and thoughtless of the fair sex" .

Susanna fick en dålig start i livet för hennes mor dog så gott som genast efter Susannas födelse och fadern ,som var anställd i flottan, skickades (med familjen- han hade gift om sig) till Massachusetts. Året var 1767 och det jäste där borta på andra sidan Atlanten- dessutom var det oturligt nog så att Lieutenant Haswell sysslade med skatteindrivning vilket skulle komma att stå honom dyrt. Han fick tillbringa ett par år i fängelse under frihetskriget men så småningom kunde han och hans familj återvända till England. Susanna fick mer eller mindre klara sig själv och så särskilt mycket skolgång blev det inte tid till- men hon läste själv och hon fick givetvis erfara mer av världen än många andra på den tiden.

Susanna fick sin första roman "Victoria" publicerad år 1786 och så följde några romaner till fram till genombrottet som hon fick med "Charlotte Temple: A Tale of Truth" år 1791. Susanna var numera gift med William Rowson som man inte vet mycket om mer än att: han innehade en järnaffär (den gick inte alls bra), han spelade trumpet och han söp (rejält). Det var Susanna som fick stå för försörjningen och paret flyttade så småningom till USA och det var där "Charlotte Temple" blev en riktig storsäljare. År 1815 hade boken sålts i över 50 000 exemplar vilket måste ha varit något av ett jordskred på den tiden. "Charlotte Temple" kan därför kallas för den första amerikanska bestsellern. Det dröjde ända till 1852 innan det skrällde till så där ordentligt på bokmarknaden i USA igen- då var det förstås "Onkel Toms stuga" av Harriet Beecher Stowe som slog alla tidigare försäljningssiffror.

Handlingen i "Charlotte Temple" är fylld av olycklig kärlek, bedrägliga karlar, falska lärararinnor och ond bråd död. "Pregnant, unmarried, abandoned, crazed and wandering the snowy streets of New York"----

Susannas sista år blev inte lyckliga- maken fortsatte sitt supande och klarade av att vara otrogen också. Hon dog i Boston 1824. Då hade hon skrivit tio romaner, sex teaterstycken, två diktsamlingar och sex "goda råd-böcker" till unga kvinnor.