Från "Camera degli Sposi"- eller "Camera picta" (det målade rummet)- av renässanskonstnären Andrea Mantegna (1431-1506).
Andrea Mantegna var hovmålare hos markgreven Ludovico II Gonzaga i Mantua (och det krävdes en hel del övertalning från markgrevens sida för att locka Mantegna till sig. ) Mantegna var sysselsatt med att färdigställa det så kallade "Camera degli Sposi" under nära tio år och rummet är fyllt av fresker. Den som ses ovan avbildar familjen Gonzaga med Barbara av Brandenburg (som var hustru till Ludovico) i mitten.
Taket är hisnande vackert....
Jag har läst Marie Ferrantis roman om Barbara av Brandenburg - "The Princess of Mantua". Man ska ha fullständigt klart för sig att detta är fiktion och författaren förklarar sig så här "All of this is a game, a kind of 'novel' whose characters I have depicted in the milieu of fifteenth-century Italy."
Vad man vet är att Barbara blev bortgift redan som tio-åring och att hon troligen var mycket välkommen i sin nya familj. Maken, Ludovico Gonzaga, var äldste son till Francesco Gonzaga och hans hustru Paola Malatesta. Så långt fakta och sedan börjar äventyret. Marie Ferranti låter oss ta del av Barbaras liv- som det kan ha tett sig - och den Barbara vi möter är en stark och okuvlig kvinna med mycket skinn på näsan. Hon är både sympatisk och djupt osympatisk- Ferranti lyckas väl med att göra henne ytterst levande för oss. (Det är ett mycket smart drag att använda sig av en påhittad brevväxling mellan Barbara och en kusin, Maria av Hohenzollern).
Jag tycker om den här boken och Ferranti är verkligen en gudabenådad berättare.
"The death of Ludovico Gonzaga was the first of the great misfortunes to afflict Barbara of Brandenburg. The second was the hatred she nursed for her daughter Paola. The third, the murder of Antonio Malatesta. The last the death of Maria of Hohenzollern."
Barbara födde minst tio barn och Marie Ferranti låter henne drabbas av ett outsläckligt hat mot dottern Paola (som dessutom förses med puckelrygg). Den stackars Paola fick ett förfärligt öde och här får vi erfara Barbaras allra värsta sidor.
Romanen ger också goda inblickar i en tid som jag verkligen vill lära mer om- och "The Princess of Mantua" är förutom en mycket fin berättelse även en stor inspirationskälla för vidare läsning om renässansen och Mantuas historia.
"La Princesse de Mantoue" kom ut år 2002 och belönades samma år med "Grand Prix du Roman de l'Academie Francaise". Jag har läst den engelska översättningen som är från 2005, utgiven av Hesperus Press Ltd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar