Ingrid Nyström-Nerman (1917-1999) är en bortglömd författarinna idag. Det är inte lätt att hitta information om henne på nätet men desto gladare är jag då för min När Var Hur och "Röster i Värmland" (En stor tacksamhetens tanke går till bokförlaget "En bok för alla" som gett liv åt så många intressanta författare genom åren).
Ingrid Nyström- Nerman var född i Kristinehamn och hon var journalist, tecknare och så arbetade hon vid stadsbiblioteket i Kristinehamn. Lyriken var hennes genre (och det är väl därför hon inte är ihågkommen idag- lyriken blir oftast styvmoderligt behandlad). Här är de utgivna diktsamlingarna:
Så här skrev Gunnar Ekelöf i BLM (om diktsamlingen Kamé)
"Utan tvivel måste Ingrid Nyström redan med denna sin andra diktsamling räknas bland våra främsta skaldinnor, i varje fall står hon i jämbredd med Ebba Lindqvist; har hon ännu inte nått fram till denna senares strama form så tycks hon i gengäld äga ett rikare register".
Olof Lagercrantz hörde också till de recensenter som uttryckte sig i mycket positiva ordalag.
I När Var Hur beskrivs Ingrid Nyström-Nermans diktning som "kvinnligt mjuk och intensiv kärlekslyrik, ofta med elegiska tongångar." Från Röster i Värmland hämtar jag följande lilla dikt som väl dock mera hör till naturlyriken. Dikten stod att läsa Svenska Dagbladet den 18 mars 1956.
Sädesärlan
Sädesärlan
trippar vippigt på sina smala ben
fram och tillbaka
mellan vattnet och stranden
broderar ytterligt spinkigt
en liten söm av steg
mellan två element.
Hennes avmätt beskäftiga utflykt
hinner aldrig övertyga känslan om
att något skulle vara upphävt
hennes hastiga dopp hinner aldrig
genomtränga oss
som ett förvandlat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar