Tack vare Project Runeberg

 

kan man läsa flera noveller från samlingen "Fiskare" alldeles gratis på nätet. Jag lyckades hitta mitt exemplar lite lagom undangömt på bibliotekets numera öppna magasin. Boken är sliten och trasig- den här han man lånat ut många gånger- och med tryckår 1927 har den uppnått en mycket aktningsvärd ålder (originalupplagan är dock från 1907).

 

Jag har blivit mycket förtjust i Ludvig Nordströms sätt att berätta- han påminner mig om Strindberg, Piraten och Hjalmar Bergman- i en salig blandning, fast naturligtvis är han mest sig själv. Nordström lärde sig känna väl till Ångermanlandsfiskarnas hårda villkor för han arbetade med och bland dem under en tid. Det han skriver känns så äkta och han lyckas fånga de här människornas själ och hjärta. Det skulle vara mycket trevligt att få se en ny utgåva av de här fina novellerna....

 

I band 16 av Levande svensk litteratur får Nordström hela femtio sidor- och han beskrivs som en "spontan, genuin epiker". Det skriver jag under på.

 

I en annan novell (från en annan samling) med titeln "Femte söndagen" beskrivs bland annat "magmätningen i Prästhamn."

 

"I en lång rad stodo de, alldeles nakna, längs sandstranden: Stenbit- Smerling- Nordhammare- Wallanger- Saltgren- Unaeus- Kullstadius- Envaldius - Pihl. De synade, vem som hade den största magen, och som Pihl ännu inte fullgjort sin värnplikt och alltså inte hade rätt att äga mage, var han den som skulle döma.----- Och detta äro de män som bilda staten! Detta! tänkte Benjamin Zellberg med den ungdomliga idealitetens gränslösa förakt för verklighet och ringa förståelse av de mänskliga formerna. Det var emellertid åtta stora, skinande oklanderliga magar. Det var sådana magar , som alltmer försvinna, sen de ärelösa kommit till makten. De gömmas nu i den barmhärtiga mullen eller släpas skamset på bakgator, där de röda näsorna, de rinnande ögonen och de dinglande benen ännu finnas kvar och minnet av förgångna, gladare dagar alltjämt föresvävar några lallande gubbars syn! Men på den tid, som här skildras, skeno och välvde de sig ännu öppet i solen."

Levande svensk litteratur : 4

Gertrud Lilja 1887- 1984

Det går så snabbt att bli bortglömd som författare. Gertrud Lilja som rönte så stora framgångar med sina böcker under framför allt 30- och 40-talet har idag blivit så gott som totalt okänd.

I "Levande svensk litteratur" finns hon med -( och här är kvinnorna annars i stor minoritet), representerad genom två noveller  "En uppfinnare" och "Två små pojkar".

Gertrud Liljas debut kom år 1924 med novellsamlingen "Den besvärliga gåvan" och den fick genast stor uppmärksamhet. Jag citerar från Levande svensk litteratur " Hon är sällsynt initierad i ensamma individers belägenhet, lyhörd för de falska tonfallet och en skarpsynt iakttagare av det bornerade, det löjliga och oäkta i människornas värld. Också i ett större litterärt format kommer hennes gedigna egenskaper som psykolog och moralist till sin rätt. Hennes romaner är fast komponerade, och hennes klara och oförvillade realistiska blick, hennes flärdlösa stil och varma medkänsla gör dem till prov på god och vederhäftig berättarkonst."

En del av Gertrud Liljas böcker blev också översatta till t ex tyska och det finns faktiskt en doktorsavhandling från 2003: Att förhålla sig till moderniteten : en studie i Gertrud Liljas författarskap av  Maria Nilson (Lunds Universitet).

Det göms en hel del av denna säkerligen mycket oförtjänt bortglömda författarinna på bibliotekens magasin. Själv kommer jag att beställa några titlar så småningom.

Levande svensk litteratur: 3

(Sanning & konsekvens- Marika Stiernstedt, Ludvig Nordström och de biografiska berättelserna av Lisbet Larsson, 2001. Norstedts förlag- just nu på mitt läsbord.)


Marika Stiernstedt (1875- 1954) är kanske inte helt bortglömd som författare men nära på vill jag påstå.

På sin tid var hon både stridbar och produktiv- en mäktig röst för kvinnors rättigheter och kvinnors lika villkor. Marika Stiernstedt var även medlem av samfundet De nio sedan 1918 och ordförande i Sveriges Författarförening under flera år.

Författardebuten kom redan på 1890-talet och under pseudonym (Mark Stern)- de första romanerna väckte hon dock inte så stor uppmärksamhet med. Det var kanske först med ungdomsboken "Ullabella" som hon slog igenom på riktigt. "Ullabella" hade jag för övrigt i min egen bokhylla under många år och jag minns den som en mycket välskriven berättelse.

Marika Stiernstedts produktion tar också upp ämnen som folkmordet på armenierna (Armeniernas fruktansvärda läge, 1917) och den tyska nazismen.

Jag citerar "Levande svensk litteratur": "Hon skildrar framför allt nutida kvinnor i en ofta hämmad och ytlig social miljö och visar därvid prov på fin intuition.---- Marika Stiernstedts bästa verk är präglade av ovanlig kultur, hjärtats och stilens. En klok måttfullhet, en förnäm balans är kännetecken på hennes författarskap, som förutom romaner och noveller också omfattar målande reseskildringar, dramatik och memoarverk."

På min vill-läsa-lista över verk av Marika Stiernstedt har jag "Fröken Liwin" (som handlar om ogifta mödrars villkor och behandling under början av förra seklet), "Attentat i Paris" 1942 (som jag kan avhämta på mitt bibliotek i dag) och självbiografin "Kring ett äktenskap" (1953).

Rävjägarn har skrivit en hel del om Marika Stiernstedt på sin blogg.

Levande svensk litteratur:2

Karin Boye (1900-1941) hör verkligen inte till de okända författarnas skara och givetvis får hon också stort utrymme i "Levande svensk litteratur". När raderna där om henne skrevs var ju Karin Boye ännu i livet och hon stod på sin författarkarriärs höjdpunkt.

"Att acceptera livet sådant det är, är att föra krig mot dagdrömmeriet, som är en flykt mot verkligheten. Sådant är i korthet ledmotivet i den fortlöpande dialog, som utgör Karin Boyes av psykoanalysens lära starkt influerade, i språkligt avseende utomordentligt sobra prosaverk."

Klarhetsbehov och sanningslidelse är två andra ord som återkommer i beskrivningen av Karin Boyes författarskap (som inte bara bestod av lyrik utan även av prosa/romaner).

Om henne har det också diktats- mest känd är kanske Hjalmar Gullbergs "Död amazon" men jag har hittat ännu en mycket stark dikt om denna så älskade poet. Det är norska Inger Hagerup som skrivit dessa vackra rader till minne av Karin Boye.

Karin Boye

Veninne, vi skal alle dö en dag.
Deg har jeg aldri kjent. Men du er her.
Jeg föler deg. Jeg ser deg i kupeen.
Her lyttet du til togets hammerslag
urolig, spent, en flamme under sneen.

Uppsala-sletten lå med nakne traer.
Og kanske nordlys. Stjerner så du falle.
Du var den aller ensomste av alle.

Veninne, vi skal alle dö en gang,
men noe lever alltid, drömmen, glöden.
Den röde, röde smerten i din sang
har gjort ditt hjerte sterkere enn döden.

Levande svensk litteratur: Berit Spong

Levande svensk litteratur är en serie böcker (24 stycken) utgivna under 1930-talet och urvalet av författare är gjort av Sten Selander. Utredigering och kommentarer står Sigurd Westberg för. Förlaget: Albert Bonnier.

Det är som vanligt männen som mest fyller sidorna i de här volymerna men 22 kvinnliga författare har jag letat fram och jag tänker skriva om en del av dem. Det blir lite som en julkalender- men varje dag kanske inte hinner få sitt speciella inlägg.

Om Berit Spong visste jag i princip ingenting alls men hon får ganska stort utrymme i volym XIX.

Berit Spong (1895- 1970) var från Östergötland och hon arbetade som läroverkslärare. Den litterära debuten kom år 1924 med diktsamlingen "Högsal och örtagård"  och sedan följde flera diktsamlingar, essäer, noveller och romaner- ofta har hon hämtat inspirationen från sin hembygd i trakterna kring Motala. Berit Spong tilldelades Övralidspriset år 1947 och Örebro stads kulturpris år 1965.

"Hennes stil är av mjukt behag och sober klarhet"- och den har också liknats vid Selma Lagerlöfs.


Till den andra

Glömd står
jag i dansens mitt,
sen du steg in.
Mitt hår
har han glömt för ditt,
min fot för din.

Men hör,
du, som segeryr
bär nu min krans:
Tid strör
med vart år, som flyr,
stoft på din glans.

En dag,
när er sommar gått
och mörk blir skyn,
står jag,
som jag fordom stått
inför hans syn.

Snart ler
från en fjärran trakt
hans vår igen.
Tid ger
den blott större makt,
och jag är den.

Ljuv, kär
blir den dryck, man mist
med osläckt törst.
Det är
dock att segra sist
att älskas först.

Ur "Högsal och Örtagård", 1924

En recension av Berit Spongs roman "Nävervisan" kan man läsa HÄR. och HÄR en länk till en vacker dikt med titeln "Som lavendeln" .

Levande svensk litteratur

"Levande svensk litteratur" är en serie (24) böcker som gavs ut av Albert Bonniers förlag under 1930-talet. Urvalet har gjorts av Sten Selander och Sigurd Westberg har kommenterat. Författarna presenteras i bokstavsordning och man går "från äldsta tider till våra dagar".

Igår fick jag anledning att leta i de här böckerna- jag följer nämligen med på Petra Rhodins resa i Anna Lenah Elgströms fotspår. Den resan kan ni alla följa på bloggen Ord och jord.  Anna Lenah Elgström vet jag skam till sägandes inte alls mycket om- men hon har fått ett kapitel i "Levande svensk litteratur" och det tar jag tacksamt emot.

En bortglömd författarinna som det inte syns så många spår av på biblioteken idag. Det har gallrats kraftfullt. Väldigt synd, tycker jag som har beställt en bok i Elgströms "Elsa-serie". Jag beställde också en akademisk avhandling av Sofi Qvarnström "Motståndets berättelser : Elin Wägner, Anna Lenah Elgström, Marika Stiernstedt och första världskriget". Hoppas att jag inte behöver vänta alltför länge på de här dyrgriparna.

P.S.
Även "Rävjägarn" har skrivit om Anna Lenah Elgströms författarskap.

Levande svensk litteratur- Christina (Anna) Banér

Ganska oväntat dyker hon upp i min bok- under bokstaven B- (så klart)- Christina (eller som hon troligen hette -Anna Banér. Hon föddes 1585 på familjegodset Djursholm- hennes far var riksrådet Gustaf Axelsson Banér och hennes mor Christina Sture.

Christina (Anna) representeras av ett brev som skrevs till en yngre syster (Märta) för att berätta hur det gick till när fadern Gustaf Banér gick döden till mötes i Linköping år 1600. Brevet antas vara skrivet år 1618 och Märta hade fram till dess blivit förskonad från alla detaljer kring faderns avrättning i Linköpings blodbad.

Det är ett långt och hjärtskärande brev : "När allt detta var förrättat, bjöd han min arma moder godnatt, tog henne i famn, och skedde det med sådana ynkliga ord och klagan, som jag icke kan minnas rätta ordaformen på. Men alla de i rummet voro gräto däröver, både vänner och fiender."--- "Och så gingo de ifrån oss med helbrägda lemmar, och sågos aldrig mer i detta livet. Och följde dem ett stort ogudaktigt följe, och så slogs slottsporten strax till."

Sten Selander kommenterar att det här brevet har tillskrivits Sigrid Banér (ytterligare en syster) men det anser han inte kunna hålla streck, för Sigrid var bara åtta år gammal då fadern avrättades och kan i rimlighetens namn inte då haft tillräckligt med iakttagelseförmåga för att författa ett sådant brev.

Själv tycker jag det är mycket fint att det här brevet fått ingå i den levande litteraturen.

En inspirationskälla

"Levande svensk litteratur" är en serie i flera band som gavs ut på 30-talet. Första bandet är från 1936 och som synes går man i bokstavsordning. Urvalet är gjort av Sten Selander (han satt på stol nummer 6 i Svenska Akademien).

De här böckerna håller än, skulle jag vilja påstå. Här finns det mesta av klassisk svensk litteratur i fin sortering. I den första delen är det kvinnorna som intresserar mig mest. Alfhild Agrell inleder serien och det tycker jag är mycket passande. I min hylla har jag redan hennes "Räddad" som getts ut av Rosenlarv förlag (och det är en pocketutgåva till förmånligt pris- väl värd att läsas och begrundas. Tekoppen har skrivit en mycket fin recension- läs den HÄR!

Från Atrium förlag kommer denna utgåva av Agrells enda roman-"Guds drömmar". Jag har inte läst den men det blir jag mycket intresserad av att göra.

Ibland önskar jag att dygnet hade mera än 24 timmar.....