Sat ud av Erik Henningsen (1892). Tavlan kan man se på Statens Museum for Kunst i Köpenhamn.
Jovisst är det en bok att bli lyrisk över- Lisbeth Smedegaard Andersens "Det begyndte med Jomfru Sörensen- kvindeskaebener gennem 200 år". Under ett år får vi följa författarinnan och det är det sista året i hennes åldriga mors liv. Så låter både mor och dotter minnena komma fram och samtidigt skildrar Lisbeth Smedegaard Andersen en stor bit av Danmarks historia. Främst då kvinnornas dito.
Boken är fylld av vackra illustrationer och foton- och hänvisningar till både konst och litteratur. Ovan en målning av Erik Henningsen som specialiserade sig på realistiska bilder av den fattigdom som fanns överallt. "
Sat ud" kunde ha varit en bild från min egen familj- min morfars mor övergavs av sin man. Ensam med fem minderåriga barn for hon till Köpenhamn för att försöka klara livhanken. Många gånger blev hon vräkt för att hon inte mäktade med hyran. Säkert stod hon också så där i snön med trött blick och slitna kläder.
Ett mera romantiskt skimmer vilar det över L A Rings vackra landskap.
"Efter kaffen sad vi lidt og snakkede. Samtalen gik nemt i stå, men da jeg fortalte, at jeg var ved at genlaese Henrik Pontoppidans bog De dödes rige, blev hon intresseret. Den havde hun selv laest flere gange og kunne huske handlingen, og det satte hende i godt humör."
"De dödes rige" är en lång roman (i två delar). Jag har inte läst den men blir givetvis mycket intresserad. Tyvärr är det inte alldeles enkelt att få tag på den här boken. Någon svensk översättning har jag inte hittat och de danska exemplar som finns verkar antingen att vara slut på förlaget eller så är det ont om dem på biblioteken. Letandet fortsätter.