Ut med blondinerna! av Olle Hedberg

Vem läser Olle Hedbergs böcker idag? Kanske inte så många? Ändå var han en oerhört produktiv författare och kom ut med en bok per år mellan 1930 och 1972 (han dog 1974). I mina hyllor finns spår av honom- det är förstås arvegods. Olle Hedberg satt på stol nummer 6 i Svenska akademien och han efterträddes av Per-Olof Sundman (Nu sitter Birgitta Trotzig där)

-

"Ut med blondinerna!" (1939) är en kort roman på bara lite över 100 sidor- det är en häftig satir mot nazismen. Tyvärr (måste jag väl säga) har boken fortsatt stor aktualitet. Hotande ofrihet och ytterst verklig ofrihet finns lite varstans och man ska inte slå sig till ro och tro att allt är så mycket bättre idag.

-

Hedbergs berättelse utspelar sig i det fiktiva landet Salinien där de mörkhåriga leder och styr samhället. Blondiner förföljs och liknas vid svin. "Svin är också blonda. Blonda och blåögda".

-

Huvudpersonen Nicolas Smitt är en helt "vanlig" människa- en av många som inte reagerar och inte tänker så mycket på samhället och de problem som finns. Han undviker att ta ställning och han smyger sig undan när saker och ting "hettar till". När två små barn blir hånade och förödmjukade funderar han dock lite mera- men... så går han sin väg ...

" Envar har fullt sjå här på jorden att försvara sina egna positioner, att själv försvara sig mot angrepp. Skulle man sätta sin existens på spel var gång, man tyckte det luktade orättvisa och vrånghet, ja, då vore man sannerligen inte mycket värd. Och hur skulle det gå, om alla ingrepo till allas hjälp? Det är klart att det skulle bli en ryslig förvirring. Samhället skulle störta samman. Det vore Ragnarök."

-

Diktatorn kallas för "Lillefar" och honom är man rädd för och honom bugar överheten för : "De offrade åt Lillefar för att få behålla sina liv.... ursäkta, sina löner."

-

Så till slut händer något som får Nicolas att ta ställning- han möter en gammal blondin på en mörk smal träbro- Nicolas utnyttjar sin "företrädesrätt" och den gamle går självmant ner i vattnet för att undvika konfrontation. "Det var självklart att Nicolas Smitt inte skulle gå åt sidan för ett blondinsvin."-- Oförskämd och skrytsam ska man vara inte bara mot blondiner utan över huvud taget, det är Det XX:e århundradets mythos".

-

Men... Nicolas grips av väldiga samvetskval- han ber blondinen om ursäkt men möts av ursinne.

" Ni plågar mig från morron till kväll, men jag har förstås ingen anledning till klagan, inte?" --- men Gud ska straffa er för allt det onda ni gjort. Gud ska straffa er. Han kommer att straffa er!"

-

" I Nemesis Divina skriver Linné: " De plundrade ha vapen kvar. De appellera till Gud".

-

Så jämförs blondinförföljelserna med 1600-talets häxförförljeler " ett vansinne, som härjade epidemiskt över hela den "civiliserade världen".

-

Hur det går för Nicolas Smitt tänker jag inte avslöja. Jag tycker att Hedbergs bok förtjänar en läs-renässans. Den är odödlig.

-

"Det går som en viskning mellan världens fyra hörn: Det finns ingen heder och ära. Det är bara ett talesätt, någonting man säger till små barn liksom man skrämmer dem med sotarn. Ha-ha-ha! Man är viril och realpolitiker. Om vi äro skeppsbrutna och sitta i en räddningsbåt, så skola vi slå oss ihop några stycken och slå ihjäl de ensamma och äta upp dem. Vi kunna nog skaffa oss en präst, som ber Gud välsigna maten!"

-

Vilgot Sjöman har skrivit en biografi om Olle Hedberg "Drömtydaren" (från 1992)