"The past is a foreign country: they do things differently there." Tala om en mäktig inledning- och det här är en mäktig bok. Den kom ut 1953, filmades 1970 (med bl a Julie Christie i en av huvudrollerna)- och ja- den finns i svensk översättning (Sonja Bergvall) och har då fått titeln "Gudarnas budbärare" .
Leo Colston, som nu är en äldre man, har hittat en gammal dagbok (den egna) från sommaren 1900. Det var den sommar då han fyllde 13 år och den kom att innebära det definitiva slutet på hans barndom- och oskuld. Leo öppnar tvekande boken och börjar läsa. Så tas vi med till det förflutna, till det främmande landet.
År 1900 regerade fortfarande drotting Victoria, det utkämpades ett krig- Boerkriget- och sommaren var osedvanligt varm. Leo har bjudits till sin klasskamrat Marcus Maudsley för att tillbringa några sommarlovsveckor hos honom och hans familj på Brandham- familjen Maudsley är "bättre bemedlad" och det kommer lite som en chock för Leo att upptäcka hur stora skillnaderna mellan hans och Marcus förhållanden är. Leo känner sig obekväm, osäker och "ovärdig".
Marcus blir sjuk och Leo hänvisas till sitt eget sällskap. Marcus syster Marian som Leo är smått förälskad är inte sen att utnyttja Leo som "budbärare"- "en liten Merkurius". Marian är förlovad med viscount Hugh Trimingham men är passionerat förälskad i Ted Burgess, en arrendator, som bor strax intill. Leo får nu det ena uppdraget efter det andra att springa med "lappar" mellan de båda. Han blir en "go-between" i detta farliga spel men i han är ung och troskyldig och gör som han blir ombedd. Kärleken mellan Ted Burgess och Marian Maudsley är givetvis dödsdömd och i slutet av dagboken anar Leo att något mycket mörkt och obehagligt är på väg att inträffa.
Allt slutar i stor tragedi och vad värre är- Leo får permanenta psykologiska ärr för resten av livet- han försöker radera bort hela sommmaren 1900 från minnet (och det lyckas han ganska bra med ända fram till dess att han hittar dagboken). Den äldre Leo är en man som aldrig har kunnat skapa nära relationer och som är en mycket ensam själ. Han återvänder så en sista gång till Brandham- och så får vi "facit"- och det ska jag inte avslöja här. (Marian är dock fortfarande i livet).
"The Go-Between" är en intensiv roman- författaren använder sig av naturen för att illustrera känslor och skeenden. Nattskattan är en vacker växt men den är giftig och farlig- kanske symboliserar den Marian... sommaren är het, outhärdligt het.. det är en sådan hetta som oundvikligen leder till någon form av urladdning.
In the heat, the commonest objects changed their nature. Walls, trees, the very ground one trod on, instead of being cool were warm to the touch: and the sense of touch is the most transfiguring of all the senses . . . In the heat the senses, the mind, the heart, the body, all told a different tale. One felt another person, one was another person."
För mig var hela boken magisk läsning, varje sida en njutning. Språket, syftningarna, människoporträtten... allt, allt- gör att jag vet att "The Go-Between" kommer att sättas in i hyllan på en mycket speciell plats. Den förtjänar att bli översatt igen. Missa inte detta mästerverk! Läs, säger jag, läs!
Nattskatta- en giftig och farlig växt.
2 kommentarer:
Tack för din recension. Läste den 1982. Nog dags för omläsning!!
Patrik: "The Go-Between" kommer jag själv att läsa om- jag tror att det är en sådan bok som det går att hitta något nytt i vid varje läsning. För mig blev den en av sommarens läshöjdpunkter. (Den och boken om Krilon-gruppen.)
Skicka en kommentar