Cymru am byth

(Wales för alltid) och här ovan den walesiska flaggan. Det är mycket fin, tycker jag.

Jag har läst ut första delen (Flesh and Blood) i Emyr Humphreys serie om sju "Land of the Living". Det var en spännande upptäckt och boken väckte verkligen mitt intresse för att lära mig mera om Wales. För mig har Wales varit en transportsträcka (tyvärr)- och jag har aldrig riktigt haft tid att se så mycket av allt det vackra och unika som finns till beskådande.

Under en stor del av 70-talet flackade jag runt i Europa och mycket av det flackandet gick genom Wales (upp till Anglesey och postbåten i Holyhead (den gick över Irländska sjön till Dun Laoghaire).

"Flesh and Blood" börjar runt förra sekelskiftet. Lilla föräldralösa Amy är på väg till sitt nya hem tillsammans med sin moster och ingifte morbror. I den här första delen av de sju är det Amy Parry som är huvudpersonen och vi får följa hennes utveckling till en mycket självständig ung kvinna- med skinn på näsan. Hemmet är fattigt och Amy får tidigt hjälpa till i hushållet- fosterfadern är vad min farmor skulle ha kallat för en "krabbe" eller "schatte" - det är hans fru Esther som får stå för försörjningen och för all marktjänst också. Porträttet av Esther tycker jag är en av de större behållningarna med den här boken. Det är en känslig kvinna som ändå har tillräckligt med sunt förnuft och styrka för att inse att utbildning är den enda vägen ut ur fattigdomen. Amy måste få förkovra sig (och Amy har läshuvud).

Klyftorna mellan rik och fattig är enorma och Humphreys illustrerar dem mycket väl- man känner ilskan och vanmakten flöda från sidorna.

I Wales växer förtrytelsen mot det engelska styret och man börjar protestera - på alla sätt man kan. Flaggan med den röda draken hissas på flera ställen. Jag hoppas och tror att de kommande delarna av det här stora eposet ska handla mycket om Wales moderna historia också.

I slutet av berättelsen är Amy på väg till universitetet. Jag hoppas att det ska gå bra för henne- jag har redan beställt bok nummer två "Best of Friends" och den ser jag verkligen fram emot.