Eko av Anna Achmatova

Längesen stängt för mig är det förgångna.
Kan det säga mig något som förr?
Och vad finns där nu? Blodiga plankor,
en igenmurad, orubblig dörr
och ett eko, som inte kan tiga,
fast jag ber det. Är jag då för svag?
Ekot tiger ej och ej de minnen,
som jag bär i hjärtat än i dag.
1960
(tolkat av Gustav Karlsson)