Från Boris till Anna och från Anna till Boris

 De var mycket goda vänner- Boris Pasternak (1890-1960) och Anna Achmatova (1889-1966)

Jag har letat fram "Från Derzjavin till Brodsky- rysk dikt i urval och tolkning av Hans Björkegren och Lars Erik Blomqvist" (Bonniers förlag 1989).

Så här skriver Boris Pasternak i sin dikt "Till Anna Achmatova" (1928) och jag citerar de två sista verserna:

Så ser jag din gestalt och din vision.
Den inspireras inte av den saltstod,
den fruktan för att se tillbaka som
du i rim för fem år sedan fastslog.

Den utgår just från dina första böcker
så mättade av fina prosakorn.
Den finns i allt, får verklighetens puls
att slå och leder gnistorna av ord.

(Tolkat av Hans Björkegren).

Från "Poeten (Boris Pasternak) av Anna Achmatova (1936) och igen de två sista verserna:

För att han liknat röken vid Laokoon,
besjungit tisteln på en kyrkogård
och fyllt vår värld med sina nya klanger
i spegelstrofers sköna nya rymd

har han belönats med en evig barndom
och himlakroppars rika klarsynthet
och hela jorden fick han därmed ärva.
Med alla mänskor har han delat den.

En tövädrets poet

Det har han kallats för Andrej Voznesenskij (1933-2010). Flera av hans dikter finns översatta till svenska men de översättningarna har några år på nacken. Voznesenskijs mentor var ingen mindre än Boris Pasternak.




Pasternaks grav. Foto:Thomas Hedden

"Above,the forests loose
Their leaves, but out of sight
In soil fivefold roots
Are twisting, tough and tight."

(Sistar raderna från en dikt vid Pasternaks grav och i översättning av Robert Conquest).

Voznesenskij hotades flera gånger med utvisning av Nikita Chrustjev men han lyckades klara sin poetiska livhank.  Under sin livstid fick han motta flera utmärkelser och han ansågs vara "a living classic".

Jag hittade ett par dikter av Voznesenskij i engelsk översättning och här de sista raderna från "Russian-American Romance"

Behind your lies and behind my lies
there is pain and love for our Motherlands.

I wish in your land and mine some day
we'd put all idiots out of the way.

Stalins hämnd i versform

Tankarna som formade den här dikten kostade Solzhenitsyn åtta år i Gulag. Han skrev nämligen ner en del av dem i brev som kom i orätta händer. År 1945 var Alexander Solzhenitsyn kapten i röda armén och i januari kom ordern om invasion av Ost-Preussen.

"Open up, you alien country!
Wide open let your gates be thrown!---

Load!- Ready! Three rounds!- Fire!---

Into Europe now! - Attack!

Det här långa poemet skonar inte sina läsare- författaren skildrar hela det inferno som kriget för med sig- allt. Bränderna med döende, vrålande djur som är instängda i sina bås, människor som rått skjuts ner, kvinnor som våldtas, plundringen, degraderingen av allt det som ska kallas mänskligt. Stalin har begärt hämnd- öga för öga och tand för tand. Ordern ska utföras- och det gör den. Inte ens barnet i sin vagga skonas (för han kommer ju att bli stor en gång).

A girl's been turned into a woman,
A woman turned into a corpse.
It's all come down to simple phrases:
Do not forget! Do not forgive!
Blood for blood! A tooth for a tooth!
The mother begs, "Töte mich, Soldat!"

Det är som om man var mitt i häxkitteln och det är mycket tung läsning.

"Now the light flares. Burning sugar:
It flames with violet-colored fire!
Over the earth it seems to simmer.
A trembling blaze, a lilac shimmer."

Dikten är femtio sidor lång och den är skriven med så kallad "runometer" ett fyrfotat trokéiskt versmått (jag har slagit upp- för jag är mycket dålig på versmått). Det ger raderna en mycket mäktig klang.

Kritiken i New York Times var inte särskilt nådig: "a clumsy and disjointed 1400 line narrative which can be called poetry only because it is written in meter and rhyme. Sent to any publishing house of émigré Russian journal bearing any name but Solzhenitsyn's, it would be rejected .

Detta till trots blev jag djupt gripen av skildringen. Jag ångrar inte ett ögonblick att jag skaffat boken och tänker läsa dikten igen (och igen).

Eko av Anna Achmatova

Längesen stängt för mig är det förgångna.
Kan det säga mig något som förr?
Och vad finns där nu? Blodiga plankor,
en igenmurad, orubblig dörr
och ett eko, som inte kan tiga,
fast jag ber det. Är jag då för svag?
Ekot tiger ej och ej de minnen,
som jag bär i hjärtat än i dag.
1960
(tolkat av Gustav Karlsson)

En estradpoet

Underlig kombination (på fotot)- men mannen till höger är den ryske poeten och författaren Jevgenij Jevtushenko. Han var något av en idol i det gamla Sovjetunionen- hans diktuppläsningar drog massvis av människor. Jag förstår varför- för cirka 20 år sedan såg och lyssnade jag på honom i en skolaula i Göteborg- (tolkad till svenska av Peter Stormare.)
-
Jevtushenko var passionerad, intensiv och helt underbar... jag gick som på moln i flera dagar och fortfarande- så många år efteråt -sitter hans uppläsning av speciellt "Babij Jar" och "Älskade, sov" kvar i själen på mig. Peter Stormare kunde inte stanna kvar till slutet på föreställningen -Jevtushenkos kommentar: "Så skönt att han gick- nu kan jag läsa mina dikter på mitt eget huliganistiska sätt" .
-
Dikten "Älskade, sov ("Ljubimaja spi" har jag inte kunnat hitta- vare sig bland min egen lyrik eller på nätet- men Babij Jar tänker jag ta med några strofer ur.
-
Vid Babij Jar finns ingen minnessten.
Den sluttar brant som kyrkogårdens kulle.
Jag känner skräck.
Jag är i dag med ens
så gammal som hebréerfolket.
Det är som vore jag en jude själv.
Jag vandrar genom forntidens Egypten.
Jag dör, fastnaglad vid ett kors
och jag bär ännu spår av spikarna.
------
Må internationalen ljuda
som en glad fanfar
när jordens siste judehatare lagts i sin grav.
I mina ådror flyter icke judiskt blod.
Men de, som avskyr judar, hatar mig
och därför är jag en verklig ryss.
(tolkning: Hans Björkegren) Från boken "Unga ryska poeter utgiven av Wahlström och Widstrand, 1963)