är mycket gott. Det kan jag tacka min mamma för. Hon berättade så mycket om landet och hur hon upplevde det en gång för länge sedan nu.
Mamma var intresserad av språk- och på den tiden (30-talet) var tyskan det absolut viktigaste språket i svenska skolor (det lärdes ut först- engelska kom först på andra plats). Tyska blev det språk som mamma satsade helt och fullt på- och som ung flicka fick hon möjlighet att arbeta i tyskspråkiga Schweiz en sommar. Hon hamnade i Interlaken som ligger i kantonen Bern- där fick hon jobb på ett pensionat hos en Fräulein Depp. Det var nog inget direkt roligt arbete ( det var mest servering och så fick mamma riva till toapapper av gamla tidningar) och i början var det besvärligt med tyskan. I Schweiz talar man som bekant "switzerdütsch"- det tog nog ett tag innan allt satt på plats.
Utflykterna var däremot fina och naturen otroligt, hisnande vacker. Mamma åkte upp på "Die Jungfrau" (det är över 4 000 meter högt och mamma fick näsblod). Interlaken var redan då en betydande turistort.
Jag älskade att höra mamma berätta om sina strapatser. Själv kom jag till Schweiz för första gången i april 1972- lustigt nog till samma kanton (Bern)- men jag vara bara på genomresa och hann inte se så mycket- men de blommande alperna glömmer jag aldrig- bergssluttningarna var helt täckta av blommor....
Jo, jag har en viss nostalgisk känsla för det där alpkringrända landet......
Utsikten helt nära av Maja Tinnervall
52 minuter sedan
5 kommentarer:
Jag har varit i Schweiz en enda gång, i Schaffhausen i norra delen av landet, på gränsen till Tyskland och hade det bra på alla sätt men var rysligt besviken över att det inte syntes en enda alp. Önskar gärna fara dit igen.
jag har varit där på hösten, mysigt, köpte tågluffarkort och åkte runt, åt ostfondue och annat, fin choklad.
Mimmimarie: Jag hoppas att du tar en ny tripp till Schweiz så att du får uppleva alperna!
Hannele: Tågluffning var ett härligt sätt att resa- så fritt.
Min mamma var aldrig i Schweiz. Det har jag varit som hastigast. Men - jag älskade att höra mamma berätta om sin uppväxt och ungdom i Småland. Det var väldigt exotiskt.
Mrs C: Det är så viktigt med den muntliga berättelsen- historierna från livet som det var förr. Jag ångrar själv att jag inte skrev ner allt som sades- men vi får vara glada för det vi kan minnas och återge.
Skicka en kommentar