Patrick McGuinness har skrivit om året då järnridån krackelerade (om nu en ridå kan krackelera) och diktaturerna ramlade ihop som korthus. I "The Last Hundred Days" handlar det om Rumänien.
Titeln är "de sista hundra dagarna" men egentligen spänner handlingen över nästan ett år. En ung lärare anländer till Bukarest- han har fått arbete vid universitetet. Han dras genast in i ett virrvarr av oförutsedda händelser och intriger. Med hjälp av sina två mentorer- Leo - som också är universitetslärare (men framför allt svartabörshaj) och den åldrigeTrofim (en gång med i kretsen kring Stalin) som skriver sina memoarer - ja, han skriver två versioner : en som är officiell och en som ska smugglas ut till väst- lär sig den namnlöse huvudpersonen snabbt att inget är som det synes vara och man kan inte lite på någon.
Bukarest är en förödd stad och gamla byggnader skövlas och rivs ner för att bygga monument och bunkeraktiga hus. Inte ens kyrkogårdarnas frid respekteras- regimen roffar åt sig gravstenarna för att "försköna" de där betongklumparna som uppförts som någon slags altare åt den politiska korruptionen. Bukarest beskrivs på en sida som "a deserted fun-fair". Inte underligt att Leo skriver en bok med titeln "City of lost walks".
"Totalitarian boredom is different. It's a state of expectation already heavy with its own disappointment, the event and its anticipation braided together in a continuous loop of tension and anti-climax" .
Alla verkar ange alla- Securitate finns överallt. Har man pengar och varor kan man muta sig till det mesta.
"The Last Hundred Days" ger en otäck tillbakablick på ett samhälle som var totalt korrumperat och där större delen av befolkningen tvingades utstå fruktansvärda lidanden alltmedan den styrande klicken roffade åt sig och levde gott. Boken kan också läsas lite som en spionthriller (utan spion)- men framför allt är den en mycket nyttig och spännande historielektion. Jag hoppas att "The Last Hundred Days" kommer med på den "korta listan" av Man Booker-priset som offentliggörs nu på tisdag. Det har den sannerligen gjort sig förtjänt av.
"Madness is the space between the fantasy world and the real one, where you find yourself cut off from both. There is no way back from that". (sagt av Leo, sid 95).
2 kommentarer:
Hm, känner ett visst intresse för sammetsrevolutionen i nuläget.......
Har i alla fall lärt mig det namnet som jag faktiskt inte hört förut! Har jag inte hängt med eller är det sällan nämnt eller vad?????
Violen: Jag hade heller aldrig hört talas om uttrycket förut. Jag kan heller inte påstå att jag följde med med något enormt intresse den gång det begav sig- men just Rumäniens öde har jag lagt på minnet lite mera. En av de allra värsta diktaturerna bakom järnridån. Jag skulle gärna vilja läsa mer om just Rumänien och flera rumänska författare också.
Skicka en kommentar