Fotot är lånat från Wikipedia
Den skulle jag gärna vilja åka med. Jag läser om den i Günter Grass "Mitt århundrade"- Hängbanan i Wuppertal invigdes år 1901. Den sträcker sig över 13,3 kilometer och förbinder de två stadsdelarna Oberbarmen och Vohwinkel. Vagnarna hänger 12 meter över floden Wupper och varje tåg rymmer 48 sittande och 130 stående passagerare och kan framföras i 60 kilometer i timmen.
Det här systemet är konstruerat av den tyske ingenjören Eugen Langen och det anses vara en av världens säkraste former av kollektivtrafik. (Detta till trots hände en svår olycka år 1999- den var dock beroende på rent slarv- man hade glömt kvar verktyg på spåren.) På femtiotalet forslade man en elefant - Tuffi-med banan- (stackars djur) och hon blev så rädd att hon sparkade sönder glaset i vagnen och hon hoppade sedan ner i floden. (Vilken idiotisk idé att forsla ett så stort djur på detta vis).
Jag forsätter att läsa "Mitt århundrade" med stort intresse.
7 kommentarer:
Den åkte jag några gånger när min mamma bodde i Wuppertal. Schebebahn eller liknande hette den väl. Det gick ganska makligt. Lite gungade det under fötterna. Kan tänka mig att elefanten Tutti med fruttin blev rädd.
Äsch, Tuffi var ju namnet på den skraja elefantstackarn.
Ah, du läser Grass bok nu! Ja visst innehåller den en del intressanta saker, även om det är mycket som jag inte alls hade en aning om eller bryr mig om för den delen. Men för dig som har "känningar" måste ju mycket slå an en sträng......
Fast jag tyckte ju också att den var läsvärd.
Kul att du gillade mitt tips annars är det ju oftast tvärtom! :-)
När min tyske fritidsgranne för några år sedan berättade om Tuffi trodde jag att han drev med mig. Var tvungen att slå upp på google innan jag blev övertygad.
Märker nu att jag läst banan fel. Såg framför mig hur Tuffi åkte med en banan i snabeln *rodnar* Banan var visst färdmedlet
Ingrid: jag blir riktigt avundsjuk på dig som åkt med den här hängande "spårvagnen"- kan tänka mig att det gungade en del. Stackars Tuffi. (Hon förtjänade massor av bananer efter det äventyret (om hon nu klarade sig helbrägda undan det).
Violen: Jag är så tacksam för ditt boktips- en så intressant bok. Jag läser och lär och blir nyfiken. Jag gillar Grass sätt att skriva historia.(och en del är förstås högst fiktivt men det gör det hela än mer spännande). Den här boken ska jag ta mig god tid med. Än en gång tack, Violen!
Mimmimarie: Jag förstår att du inte kunde tro dina öron- jag kanske kan hitta en bild på henne... vi får se.
undar om min kompis bor kvar i Wuppertal, om hon fortfarande är gift...
Skicka en kommentar