Om själarnas odödlighet

Morgondimma i bergen- av Caspar David Friedrich (1808)

"La mort est à la fois fin et commencement, séparation et rapport intime à soi" Novalis
(Döden är på en gång slutet och början- skilsmässa och intim samhörighet).

Frédéric Brun fick ett av Goncourtpriserna för sin lilla kortroman/biografi/essay "Perla" år 2007. Jag kan inte se att den här fina boken blivit översatt till något annat språk. Ledsamt nog, måste jag tillägga. Jag fick "Perla" i brevlådan i går och öppnade nyfiket- sedan var jag fast. Frédéric Brun skriver om sin mor (Perla) som just har dött- samtidigt väntar han och hans fru det första barnet- död och födelse varvas i tankarna och Brun mediterar över moderns liv, hennes öde.

Perla hade sina rötter i Krakow i Polen men kom till Paris och ung flicka- så kom kriget. Hon arresterades i juli 1944 (Perla var judinna) och deporterades till koncentrationslägret Auschwitz. Mengele pekade med handen åt vänster- vilket betydde att Perla fick tillfällig respit- hon lyckades överleva helvetet men blev för evigt märkt av sina upplevelser och ville inte tala om dem. Frédéric får själv försöka forska ut vad som hände och han reser också till Auschwitz för att kunna förstå.

I berättelsen blandas tankar om livet och döden- och funderingar kring hur tyskarna kunde låta detta hemska ske- hur kunde Tyskland, hemland för Novalis och Hölderlin även hysa/acceptera bödlar som Mengele och alla de andra nazistiska krigsförbrytarna?

Brun frågar sig var alla de miljarder själar som föregått oss finns nu- och han känner att han inom sig bär en bit av sin mors själ- kanske ger det ett litet svar på frågan? Vi bär ju våra döda med oss- alltid. På så sätt kan de i någon mån leva vidare. Han återkommer till Novalis och Hölderlin och deras letande efter "världssjälen". "För den som älskar är döden en bröllopsnatt" (Novalis).

"La disparation d'un parent est une souffrance personelle. Une partie de notre âme s'est envolée, une autre reste ici-bas, fragmentée, impénétrable." (sid 88)

"Perla" är en av de vackraste böcker jag läst- och en av de mest tänkvärda.

Här länken till Wikipediasidan där man kan se mängder av Caspar David Friedrichs undersköna målningar.

Och nu blir det lite franskt.....

Goncourtpriset har flera kategorier och en av dem är "Goncourt du premier roman" - alltså en författares första roman. I år gick priset till Michel Rostain med "Le Fils"- om en fars ovillkorliga kärlek till sin son. Det kommer att krävas ett lexikon om jag ska kunna tillgodogöra mig boken på rätt sätt- men det är bara att jobba på. Franskan ser trots allt inte alltför svår ut.

Romanen om Jayne Mansfield kunde jag inte motstå- hon fascinerar mig den kvinnan- kanske myten ännu mera förstås... det ska bli intressant att se hur Simon Liberati attackerar ämnet.

Den korta biografin/essän om "Perla" har jag redan läst ut. Mer om den i morgon. På cirka 90 sidor tecknar Frédéric Brun ett kärleksfyllt och vackert porträtt av sin mor- kvinnan som överlevde Auschwitz. Jag kunde helt enkelt inte sluta läsa - språket är poetiskt och tankarna är många- en stor läsupplevelse. Tänk så synd att ingen har velat översätta denna lilla stora bok till svenska. Ytterst beklagligt- nu går väldigt många miste om ett mästerverk. "Perla" tilldelades "Goncourt du premier roman år 2007."

Goncourts första-romanen-pris

Goncourtpriset är stort- och det finns flera kategorier. "Prix Goncourt du Premier Roman" är en av dem. Jag har roat mig med att kika på författarna som vann mellan 2000 och fram till i år. Jag tänkte att det eventuellt kunde vara så att det fanns svenska översättningar. Det fanns det inte vad jag kunde se. (Vad hade jag väntat mig). Jo, förresten Salim Bachi, som fick priset år 2001 för "Le chien d'Ulysse" har fått en bok utgiven på Tranans förlag i år - "Döda dem alla" (jo, det handlar om "September 11" och boken kom ut på originalspråket år 2006. )

Soazig Aarons roman om förintelsen "Le non de Klara" har blivit översatt till engelska- den blev prisbelönad 2002.

Heidi Kaddour (pris 2006) fick sin roman "Waltenberg" översatt- också till engelska liksom 2004 års vinnare, Francoise Dorner med "La fille du rang derrière".

Jag konstaterar att det gäller att vara språkkunnig om man vill hänga med i världslitteraturen.

Hos Bokstödet kan ni hitta länken till årets Goncourt-pris-kandidater.