Om jag hade varit med i en bokcirkel hade detta varit "min" bok. Jag har tillbringat ett par mycket underhållande och tänkvärda timmar tillsammans med "Snegurochka" (som boken heter i sin sagoform på originalspråket, ryska).Eowyn Ivey bor i och skriver från Alaska och "The Snow Child" har hela sin handling förlagd dit också. Det var det som lockade mig på ett alldeles speciellt sätt när jag läste om boken. Författarinnan har alltså valt en gammal rysk folksaga som mall för sin berättelse och det har hon gjort bra. Vi hamnar direkt i 1920-talets Alaska och får möta Jack och Mabel som är ett barnlöst medelålders par som flytt sin tillvaro i det relativt trygga Pennsylvania för en mycket osäkert och hårt liv mitt i Alaskas vildmarker- (fast grannar har de förstås). Jack och Mabel är djupt fästa vid varandra- på ett lite udda och speciellt sätt kanske. De sörjer båda sin barnlöshet och vi får veta att de mist en liten baby som föddes för tidigt.
Så en dag när snön faller känner de sig upplivade, ystra och de gör en liten flicka av snö utanför huset.
Några dagar senare kommer Faina- in i deras liv- en liten flicka- som från ingenstans. Mabel tror att hon är ett levande snöbarn men Jack känner till sanningen.
Så kommer historien att kretsa kring detta barn- denna flicka som är en dotter av det vilda och otämjda, ett naturbarn som måste ha sin frihet. Kan något få Faina att stanna? Ja, det prövas och resultatet ser man i slutet av romanen.
Jag tycker mycket om den här boken för den beskriver dels det hårda livet i Alaska dels berättar den om kärlek och förluster- om livets hårda villkor och om hur man måste lära sig att bita ihop, stå ut för att överleva. Det är både saga och verklighet i en mycket fin blandning- och personporträtten är tecknade med ömhet och kärlek.
Jag kan varmt rekommendera "Snöbarnet" (som jag hoppas kommer i svensk översättning).
Eowyn Ivey har en alldeles egen blogg också- den länkar jag till HÄR.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar