söndag 19 januari 2020

Vår tids störste poet

Vladislav Chodasevitj (1886-1939) med hustrun Nina Berberova.

” Vår tids störste poet”, så skriver Maxim Grigoriev i en understreckare som publicerades i SvD i november förra året. Det handlar om Vladislav Chodasevitj, symbolist och tillhörig den så kallade ryska silveråldern. Det var som lyriker han gjorde sitt namn först och främst. Så kom revolutionen och hela det ryska samhället kastades omkull. Chodasevitj gick i exil år 1922 och kom via slingriga vägar så småningom till Paris. Där väntade svåra umbäranden och fattigdom. Allt liv kramades ur honom och han dog på ett parisiskt sjukhus, plågad och utmärglad. Han var då bara lite över femtio år  gammal och nu slöt sig glömskans mörker kring honom. På senare år har dock ljuset sakta börjat sippra fram över hans livsverk och nya utgåvor publiceras i det gamla hemlandet.


Rykande färsk från förlaget ( Columbia University Press) är ” Necropolis” som är en blandning av memoar och essaysamling. I boken blickar Chodasevitj tillbaka på sitt liv och sina möten med den tidens stora ryska författare.  Jag har boken på mitt läsbord, ett välkommet tillskott till min förhoppningsvis växande ryska samling. Behöver jag säga att det vore välkommet med en svensk översättning?