Jag talar om Italo Svevo (eller Ettore Schmitz som han egentligen hette). Han föddes och växte upp i Trieste och han fick två romaner publicerade under 1890-talet "A Life" och "As a Man Grows Older" (den senare romanen finns i svensk översättning från 1950-talet och har då titeln "Farväl till ungdomen".) Båda böckerna ignorerades i stort sett och Svevo började syssla med annat.Tack och lov träffade han på en ung man som han anställt för att lära bättre engelska. Denne herre ville gärna titta lite närmare på Svevos produktioner - och när han väl läst blev omdömet "cum laude". Den unge läraren hette James Joyce och med hans hjälp trycktes nu "Zenos bekännelser" (och den går att få tag på via nätbokhandeln). Boken blev höjd till skyarna och översattes till flera språk.
Tyvärr råkade Svevo ut för en svår bilolycka år 1928- och den tog hans liv. Då hade han precis avslutat "The Tale of the Good Old Man and of the Lovely Young Girl".
Här en bild (lånad) på första-utgåvan av "As a Man Grows Older" ( Senilita)från 1892. Jag har precis läst ut den här romanen i engelsk översättning (utgiven av New York Review of Books - Classics). Jo, jag tyckte väldigt mycket om den och ska försöka ta mig samman till att skriva ner ett mera utförligt omdöme.
.JPG)
3 kommentarer:
Hej Ingrid, tittar lite runt för inspiration och hamnade i din blogg. jag gillar också gamla böcker och författare. När man läser dessa böcker tänker man ofta hur det var den tiden författaren levde. Hur såg världen ut? Jag älskar också biografier. Hur var det egentligen med alla dessa "hall of fame" personer - hur lyckliga var de egentligen i sina kända liv? Än så länge har jag inte hittat någon, som jag skulle vilja byta liv med, utan trivs utmärkt som "Svensson Svensson" i mitt lilla okända liv ;O)
Ha det så bra!
Skall titta in flera omgångar!
Hej Nina, tack för din kommentar. Jag är mycket svag för gamla böcker- det finns en hel värld (många världar) att utforska. Att vara känd och stå i rampljuset är inte något jag eftertraktar heller. Det blåser på toppen, brukar det ju heta och ingenting är gratis här i livet- man får alltid betala på något sätt och priset blir ofta alldeles för högt.
Så sant. För ett tag sedan hade jag som mål att skriva om en kvinna om dagen. Baktanken var att hitta en kvinna som har klarat av sig att kombinera både lyckan och rampljuset. Det närmaste jag kom var Audrey Hedburn ... en annan kvinna som jag gillar oerhört är Honorine Hermelin. Tänk att få möjligheten att träffa henne idag!
Skicka en kommentar