The House in Paris av Elizabeth Bowen

Jag kan inte påminna mig att jag läst någon av Bowens romaner förut (däremot flera av hennes noveller) och det var med stor iver jag kastade mig över "The House in Paris".

"The House in Paris" kom ut 1935 och den fick mycket goda vitsord- framför allt av Virginia Woolf. Handlingen tilldrar sig -som titeln anger i Paris- och i ett hus som bebos av en fröken Naomi Fisher och hennes sjukliga, åldriga mor. (Modern styr dock fortfarande det mesta i huset med järnhand från sin sjukbädd på tredje våningen). Allt tilldrar sig under en enda dag och huvudpersonerna genom vilket det mesta silas är elvaåriga Henrietta och nioårige Leopold som båda har hamnat hos fröken Fisher av en ren händelse och det är också en sinkadus att de är där samtidigt. Vi får veta att Henrietta är på väg till sin mormor i Menton (södra Frankrike) och Leopold väntar på att möta sin mamma (som han inte vet något om och som han aldrig har träffat). Henrietta blir tillsagd att inte ställa en massa frågor till Leopold för han är "nervöst lagd".

Boken är uppdelad på tre avsnitt- det första och det sista rör sig i nutid medan mittenbiten går bakåt i tiden och rör sig på ett ibland drömmande plan. Det är i denna mittbit som förklaringen till hela berättelsen ges. Här får vi veta mera om Leopolds mor, Karen Michaelis, och hennes liv. Det blir en intensiv skildring av passionerad och hopplös kärlek- svek och lögner och så den slutliga resignationen. Jag tänkte lite på filmen "Secrets and Lies" från 1996 (med Brenda Blethyn).

Det som också slår mig och som verkligen ger den här romanen en helt extra dimension är Bowens behandling av begreppet "tid" och "minne". Vad är sant och vad är bara inbillning och nuets förvrängning av det som har försvunnit i det där dimhöljda förflutna? Det kan man fundera på under läsningens gång. Den här romanen har flera dimensioner (och flera intriger).

Det här är en oerhört skickligt sammanfogad berättelse och spänningen stiger med var sida i boken.

Det finns en svensk översättning (Huset i Paris) men den är från 1958! och bara sju bibliotek har boken kvar i lager. Elizabeth Bowen verkar vara tämligen bortglömd idag - i vart fall i Sverige. I England kommer det ut nya utgåvor av hennes böcker konstant.

Dovegrey Reader skriver om boken HÄR och Sanna (Och solen har sin gång) har också läst och skrivit HÄR. Tack till Sanna för läsinspirationen!