Dumala av Eduard von Keyserling

Det blev ytterligare en roman av Eduard von Keyserling- "Dumala" finns i svensk översättning men den daterar sig till 1919 och säkert lite svår att få tag på. Jag har läst på tyska och von Keyserlings språk är inte särskilt besvärligt.

Den här berättelsen fick mig att stundtals tänka på John Steinbeck (Winter of Our Discontent) även om det finns stora olikheter också- men det handlar i båda fallen om människor som är djupt otillfredställda med sina liv och som söker sig olika typer av flyktvägar ur tristessen. Farliga sådana.

Dumala är en liten ort i den baltiska delen av det som en gång var det stora tyska riket och här är Erwin Werner präst (protestantisk sådan) - han borde vara nöjd för han är gift med en söt och hängiven fru, har välartade barn, ser bra ut och dessutom är han duktig på att predika. Men... han är ändå uttråkad och missnöjd och han söker sig till den vackra baronessan Carola som bor i närheten. Hennes man baronen är mycket äldre än henne och sjuklig- även Carola är less på sin tillvaro.

Fru Werner märker mannens intresse och är svartsjuk och olycklig- men Erwin kan inte kontrollera sina känslor. Han är som besatt. Så småningom förstår han att han inte är den ende som uppvaktar Carola och han blir utom sig. Det kommer till en otäck uppgörelse mitt under en becksvart natt.

"Dumala" är en mycket spännande roman med en handling som är som en spiral nedåt i underjorden, det allra mörkaste mörka i människans själ. Porträttet av Erwin Werner och hans kval är ypperligt skickligt tecknat. Slutet, ja det är kronan på verket.

"Seltsam! dachte Werner, da glaubt man, man sei mit einem anderen schmerzhaft fest verbunden, sei ihm ganz nah, und dann geht ein jeder seinem Weg und weiss nicht, was in dem anderen vorgegangen ist. Höchtens grüsst einer den anderen aus seiner Einsamkeit heraus.!"

Tänk om några av von Keyserlings små mästerverk kunde komma i nyöversättningar... önska kan man....