Sangers cirkus eller "The Constant Nymph" av Margaret Kennedy

Virago Modern Classics har gett ut den här boken mer än en gång- (senaste utgåvan är från 1996)- och den har blivit filmad ett par gånger dessutom. "The Constant Nymph" kom ut 1924 och den blev omdelbart en storsäljare. Den blev översatt till svenska med titeln "Sangers cirkus"- det är en gammal översättning och idag får man nog leta med ljus och lykta efter den.

Låt mig börja med att säga att det här verkligen är en mycket välskriven roman av den typ som är svår att lägga åt sidan när man väl börjat läsa. Karaktärerna är mycket skickligt tecknade och de är synnerligen levande.

Albert Sanger är en berömd kompositör som har haft stora framgångar. Nu lever han isolerat i österrikiska Tyrolen där han har ett hus modell större "Karindehütte". I huset med honom finns hans sju barn från tre olika förhållanden (två döda fruar och en ytterst levande älskarinna). (Det är barnen som utgör "Sangers cirkus"). Huset är öppet för besökare som kommer och går- det är en bohemisk tillvaro och det är de två äldsta barnen Kate och Caryl som står för hushållet. En ständig gäst är den unge engelske kompositören och dirigenten Lewis Dodd.

Albert Sanger dör bort från handlingen redan efter några sidor- de två äldsta barnen skaffar sig arbeten inom musikens värld- älskarinnan med liten dotter flyr fältet med en herr Trigorin- återstår de fyra mellersta barnen vars mor kom från en välbärgad familj. Nu träder släkten in genom " kusin Florence"- en välutbildad, vacker och rik ung kvinna. Hon har höga planer för sina kusiner och reser ensam ner till Tyrolen för att ordna upp allt och sätta barnen i engelsk internatskola.

Inget blir riktigt som hon har tänkt sig- hon förtrollas av det vackra landskapet- de rosafärgade glasögonen tas på och så förälskar hon sig i Lewis Dodd- och han förleds han också. Ett av de fyra barnen, Antonia, gifts bort och så återstår tre. Tessa, Paulina och Sebastian. Tessa är 14 år gammal och mycket brådmogen- det är hon som är "The Constant Nymph" och mellan henne och Lewis Dodd har det länge rått ett mycket speciellt förhållande. Detta glöms tyvärr bort i all romantisk yra.

Florence och Lewis gifter sig och flyttar till London- till ett vackert beläget hus (det är Florence som betalar) och nu sätter Florence i gång med sitt reformarbete. De tre barnen sätts i internatskola (som de snart rymmer från) och så börjar hon arbeta för att Lewis ska kunna göra framgångsrik karriär i hemlandet. Vad hon inte begriper är att konstnärstemperament inte låter sig styras så lätt (om alls). Florence är en begåvad och duktig kvinna men hon är konservativ i sina värderingar och hon klarar inte av de spänningar som uppstår i umgänget med "Sangers cirkus". Hon förstår också att Lewis och Tessa har ett kärleksförhållande- visserligen inte "konsumerat"- men det pyr och det jäser i hushållet. Svarsjukan och utanförskapet färgar Florences dagar och hon blir olycklig och elak. Hennes väl ordnade universum är på väg att krackelera.

Det är synd om många karaktärer i den här berättelsen- mest om kvinnorna. Lewis Dodd framstår som en egoistisk och självupptagen ung man som sätter sin musik och sig själv i första rummet utan någon tanke på det lidande han eventuellt kommer att orsaka. Florence, som är 28 år gammal, borde ha förstått bättre, kan man tycka men hon faller för Lewis- som en mogen frukt. Det sorgligaste offret på Lewis altare är förstås Tessa- bara femton år gammal och alldeles för brådmogen för sitt eget bästa.

Karaktärerna i den här romanen kommer att leva vidare hos mig mycket länge och "The Constant Nymph" är en bok jag kommer att läsa om. Den förtjänar att bli klassiker inte bara hos Virago.