Årsringar

"Mitt" bibliotek är just nu väldigt litet eftersom man bygger om de ordinarie lokalerna. Det finns inte så mycket att välja bland men Bodil Jönssons bok om "att bli gammal i en ny tid" ville jag gärna låna hem.

Ett av kapitlen har överskriften "Årsringar". Det handlar om hur alla våra åldrar på något sätt hakar i varandra och hur vi har alla våra åldrar inom oss. Det är kanske självklart men nog glömmer vi ofta bort att det är så. Bodil Jönsson beskriver hur hon plötsligt blir 15 år igen när hon träffar en gammal bardomsvän för det var ju som 15-åringar de kände varandra.

Så citerar Bodil Jönsson en dikt av Tomas Tranströmer:

Minnena ser mig

En junimorgon då det är för tidigt

att vakna men för sent att somna om.

Jag måste ut i grönskan som är fullsatt

av minnen, och de följer mig med blicken.

De syns inte, de smälter helt ihop

med bakgrunden, perfekta kameleonter.

De är så nära att jag hör dem andas

fast fågelsången är bedövande.

I boken beskrivs Anna som var 25 år gammal på 1950-talet- och det är ju just där hennes 25-åring hör hemma- det går inte att uppdatera den till nutid. (Precis som min egen inre tonåring för evigt kommer att leva i 1960-talet). "Det betyder inte att Anna är efter sin tid. Det betyder bara att hon måste vara ärlig också mot alla de delar av hennes inre som formats i och av andra tider. "

Det här är en mycket tänkvärd bok och väl värd att fördjupa sig i.