Rysk novellkonst

Sevastopols belägring (Krimkriget). Målat av Jules Rigo.

Konstantin Paustovskijs noveller kan jag inte få nog av och jag läser, läser om och upptäcker hela tiden nya detaljer. I ”The Breeze” ( jag har hittat en engelsk översättning) handlar det om kärlekens outgrundliga vägar och krigets obarmhärtighet. Platsen är Sevastopol på Krim, en stad som varit centrum för mycket blodspillan genom åren. I ” The Breeze” hamnar läsaren i 1940-talet och under ännu en belägring. En sårad soldat berättar och reflekterar över kärlek, liv och död. ” Love is like the breeze. In the day, it blows from the sea on to the shore, and at night, from the shore to the sea”——.
Paustovskij är en författare som målar både yttre och inre landskap och med utsökt palett. Jag läser att han nominerades till Nobelpriset i litteratur år 1965. Så synd att han inte fick den äran- då kanske hans böcker fått större spridning utanför hemlandet. Visst finns det svenska översättningar men större delen av dem är av äldre datum.

Från mormors bokhylla

Jonas Lie (1833-1908) hör till de stora norska författarna och vid förra sekelskiftet fylldes bokhyllorna i många hem av hans alster. Nu har jag fått tag på Jonas Lies samlade verk - hela fjorton band - de kommer från min mormors bokhylla och har vandrat mellan olika hem under över ett hundra år. Min utgåva är från 1902 (Gyldendals förlag). Det känns riktigast att starta läsningen med band nummer ett som inleds med ”Billeder fra Nordland” (1870) , en roman som Bjørnstjerne Bjørnson överöste med beröm ” den vil lyse som en hvid måge i den grå vinterluft” - och boken blev en stor succé på sin tid.

Jag vill inte påstå att Jonas Lie är en bortglömd författare men nog förtjänar han mera uppmärksamhet.

Jonas Lie med hustrun Thomasine.

Saxat ur Lire

Majnumret av den franska litteraturtidskriften ”LIRE” innehåller som vanligt massor med bokrecensioner och diverse listor. Många sidor ägnas också åt filmen om Astrid Lindgrens liv.


En artikel med rubriken ”La fleur au fusil” ( Blomman i geväret) väckte mitt intresse. Det handlar om  Barlen Pyamootoos senaste roman ” Whitman” och läsaren hamnar mitt i det amerikanska inbördeskriget, år 1862, och strax efter det blodiga slaget vid Fredricksburg (Virginia). Walt Whitman ser sin brors namn bland listorna på de sårade och ger sig iväg till militärsjukhuset där han ( brodern George) vårdas. Det lidande som möter Walt Whitman rör honom djupt in i själen och det är här Pyamootoos berättelse startar.
Barlen Pyamootoo kommer från Mauritius men anser sig vara en världsmedborgare, med litteraturen som egentlig hemvist. Man kan kanske hoppas på en engelsk översättning så småningom.

René de Ceccatty skriver om sina tjugofem år i Japan dit han kom som ung år 1977. Längtan till det östliga öriket kom efter det att de Ceccatty läst och fördjupat sig i författare som Kawabata och Mishima.

Minsann, Thor Hansons bok (originalspråk engelska) finns i svensk översättning ( såväl som fransk). Ett speciellt omnämnande får den i Lire. Det är viktigt att ta hand om bin.

Vinterbilder

Tavlan är målad av Boris Kustiodev

Inte tänka på vinter, snö och kyla, säger min inre röst men lika fullt ser jag vackra, snöiga bilder framför mig när jag läser Ivan Bunins Arsenjevs liv. Det går inte att värja sig.
”  —- jag minns trettondedagskölden som kunde leda tankarna till det forntida Ryssland, till de köldknäppar som fick ” jorden att spricka ner till en famns djup”: om nätterna på den korpsvarta himlen brann då Orions vita stjärnbild strängt över den snövita staden som låg drunknad i drivorna, och på morgonen lyste två matta solar spegelblankt, olycksbådande, och i den svidande luftens spända och klingande orörlighet fylldes hela staden långsamt av vild purpurfärgad rök från skorstenarna, och överallt knarrade det och gnisslade det av de gåendes steg och slädarnas medar....”

Översättningen är gjord av Per-Olof Andersson.

Stackars karl

Just Juel (1664-1715)

Han hade det inte så lätt, Just Juel, som dansk ”gesandt” i Ryssland. Han fick bland annat prova på tsar Peters nyck att bestraffa med alkohol. Det gick inte att värja sig fast Juel gjorde tappra försök - en gång klättrade han upp i en fartygsmast för att gömma sig bland seglen men tsaren klättrade efter med fickorna fyllda med flaskor och mellan tänderna hade han ytterligare ett dryckeskärl ( med vodka). Upplevelserna i Ryssland tecknade Juel noga ner i en omfattande dagbok ” En Rejse til Rusland
under Tsar Peter” - ett verk som är fyllt av både spännande iakttagelser och intressanta illustrationer. Boken finns att läsa på ”nätet”men jag skulle inte ha något emot att pryda bokhyllan med en äldre utgåva.

Om ”Peters stad” och hur den skapades ( och mycket mer) kan man läsa i Jonathan Miles historiska krönika.