Få böcker har jag haft så stor glädje av som Jürgen Serkes "Frauen schreiben". Det är en ypperlig antologi- rikligt illustrerad och med fina intervjuer av många tyska författarinnor. Idag är väl tyvärr en del av dem rejält bortglömda. 
Ingeborg Drewitz hör kanske till en av dem. Jag läste hennes mest kända roman förra året, den enda för övrigt som finns i svensk översättning. Jag citerar från mitt inlägg i april 2011."Nuet var i går"- en absolut läsvärd berättelse om kvinnoliv från 20-tal till sent 70-tal. "Vem har ägt sitt eget liv- och på vems bekostnad? " de frågorna ställer författarinnan i boken. Jag citerar: " Varje kvinna är Jag och Vi på en gång. Ingen kvinna kan säga: Jag tänker ,alltså är jag till, därför att varje kvinna också alltid är den med de utbredda armarna och i sina sysslor erfar att hon är till".
Ingeborg Drewitz (1923-1986) fick genomleva och genomlida mycket under sitt tämligen korta liv- inflationen, faderns arbetslöshet, fattigdom i Berlin, nazismen, de allierades bombangrepp och så det slutliga sönderfallet av det tyska riket. Hennes hela livstema var kvinnlig emancipation. Tre döttrar fick hon- och hon var noga med att uppfostra dem till självständiga kvinnor. Ingeborg Drewitz var själv en kvinna som "kunde allt som kvinnor måste kunna."
"Nuet var igår" är en utvecklingsroman som sträcker sig från 1923 fram till 1978.
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar