Jag läser Matilde Serao

Matilde Serao var en italiensk journalist och författare och när hon dog år 1927 (71 år gammal) blev det landssorg i Italien- främst i Neapel. Människor köade i hundratal för att visa sin respekt vid kistan. Femtio år varade hennes författarkarriär och hon skrev romaner, essayer och noveller. Dessutom var hon en mycket duglig journalist.

Serao föddes i Grekland (hennes far var från Neapel) men familjen flyttade till Italien när hon var bara ett barn. Vid fjorton års ålder skrevs hon in i Scuola Normale och fick där en lärarutbildning. Tidigt började hon skriva för olika litterära magasin och så gifte hon sig och fick fyra barn. År 1902 grundade hon tidskriften La Settimana och sedan också en dagstidning Il Giorno (och den skötte hon om till den dag hon gick bort).

En litterär inriktning som kallades för verismo föddes i södra Italien i början av förra seklet. Det visade sig att Seraos sätt att skriva passade alldeles utmärkt för just denna genre. Hennes prosa var präglad av realism och hon skrev om kvinnor- från alla samhällsklasser. Störst empati hade hon för de mindre bemedlade, de kvinnor som tvingades arbeta långa arbetspass varje dag till usel betalning. Kvinnlig solidaritet var något hon förespråkade.

Serao var kandidat till Nobelpriset men det var Grazia Deledda som knep det i stället. Frågan är om inte Serao hade varit ett bättre val....

Det finns en del svenska översättningar av Seraos verk men de är mycket gamla och säkert svåra att få tag på. Kan man inte läsa på originalspråket finns en del att tillgå på engelska (det blir min egen räddning). Jag har precis läst novellen "Girls' Normal School" som är mycket självbiografisk och den ger en god inblick i kvinnans villkor vid 1900-talets början. Det är inte upplyftande.....