tisdag 17 januari 2012

Världens sämsta författare (och Mrs Miller)

Ja, det borde kanske finnas många kandidater till den posten men nu läser jag John Sutherlands författarkrönika i 294 delar och han är av den åsikten att Amanda Ros ska ha den äran. Som synes finns hennes stora mästerverk "Irene Iddesleigh" att få i Kindle-form. Jag hade aldrig hört talas om Amanda Ros tidigare och jag kan inte påstå att jag har någon större lust att läsa hennes böcker heller.

Jag läser att en grupp kända författare i Oxford som kallade sig för "The Inklings" (J.R.R. Tolkien och C.S. Lewis var medlemmar bl a) brukade träffas för att underhålla varandra med högläsning från Ros böcker. Det var ett slags tävling och det gick ut på att den som kunde hålla sig för skratt längst under högläsningen vann.

För den som till äventyrs vill bekanta sig med några extra fina exempel på Ros prosa (och poesi) är här en länk. (Varmt rekommenderad av John Sutherland, för övrigt). Nog kan man fnissa lite åt eländet?



På musikens område kanske Mrs Miller är svår att slå vad gäller "sämst"... jag minns att hon förgyllde min musiklyssnande ungdomstid en hel del. Framför allt med den här versionen av "Downtown" . Jag kunde inte motstå frestelsen att ta med henne....

2 kommentarer:

Johannes sa...

Å, Mrs. Miller! Ingen skivsamling är komplett utan henne. (Och ingen skivsamling behöver mer än en skiva med henne...) Tycker hennes bisarra vanvettsvibrato kommer allra bäst till sin rätt i The Girl from Ipanema.

Ingrid sa...

Johannes: Vanvettsvibrato var rätta ordet - Mrs Miller är unik i sitt slag- men som du säger... en skiva räcker....