söndag 29 januari 2012

Sibirien är så stort, så stort



När jag tänker på Sibirien rullas filmen om Dersu Uzala (Vägvisaren) av Akira Kurosawa upp framför mina ögon. (En av de bästa filmer någonsin, enligt mig).

Sibirien är oändligt och det är kallt. Mycket kallt. Jag har läst Jevgenij Grisjkovets essäliknande roman/betraktelse/minnen "Floder". Författaren går bakåt i tiden och filosoferar över tid och rum. En sibirisk barndom. Sibirien är fyllt av floder men här stiger man ner i den stora och djupa flod som styrs av minnet, hågkomsterna från landet längesedan.

Här kan man känna den där obarmhärtiga kölden, landskapet som förblir det samma och man ser städerna som "liksom bara råkat hamna där de har hamnat" (mitt ordval). Minnena är det enda vi äger, ingen kan ta dem ifrån oss- så säger Grisjkovets. Hembygden betraktar han på avstånd och det blir en vemodig och vacker berättelse om en lämnad barndom och ett lämnat land.



Minnet av den gamla kaninskinnsmössan som försvinner ner i flodens djup... det var vid issmältningen och barnet lutar sig för långt ut- så faller mössan ner och borta är den- kanske flyter den ut till havet för att bli till hajmat? Fantasin sätter inga gränser för denna mössas öde.



"För sibiriern är det så viktigt att uppleva sin egenart och på alla sätt omhulda den, att han i syfte att ytterligare övertyga sig emellanåt reser söderut för att kolla in de välbärgade girigbukarna eller till Moskva för att i livligaste rusningstid gå ner i metron och pressas av människohopen i en gångtunnel mellan två av de mest trafikerade stationerna i centrum."



Floderna? Ja, de flyter mot norr "med en styrka som syns" och "De flyter till en plats där det varken finns människor eller träd. Där upphör Sibirien att vara Sibirien och förvandlas till vidder som man inte ens kan tänka på utan att frysa. Där någonstans, i isarna som frusit samman till tjocka ismassor, förvaras för evigt mössan som flög iväg från mig. Om någon global planetarisk process smälter dessa isar, kommer min mössa att tina upp tillsammans med de frusna mammutarna intill den."



"Floder" är en på många sätt hisnande berättelse- och fylld av tankar och filosofiska betraktelser som fångar in mig som läsare-det känns som ringar på vattnet......



Bodil Zalesky har skrivit mera om boken HÄR.




Översättningen är gjord av Kristina Rotkirch. Ersatz förlag.

5 kommentarer:

Böckerx3/Metta sa...

Ryssland är ju helt gigantist överlag. Flög över det och det tog 10 timmar...

Bodil Z sa...

Fin kombination av film och text. Jag blir lockad att läsa om boken.

Hanneles bokparadis sa...

tänker på Dostojevskij

♥ Hanneles bokparadis sa...

Vägvisaren är en av mina favoritfilmer!

Ingrid sa...

Metta: Ryssland är oändligt. En kontinent.

Bodil: Tack! Jag tyckte väldigt mycket om "Floder"- det blir svårt att skiljas från den (jag kan gott tänka mig att köpa den).

Hannele: Ja... det finns något av det där karga, svarta.... och då delar vi en favoritfilm. "Vägvisaren" gick rakt in i hjärtat.