Margaret Atwood är sannerligen inte okänd och inte heller är hon bortglömd som författare- i vart fall inte om man ser till romanerna hon skrivit. Lite annorlunda kanske det blir om man betänker att hon faktiskt har gett ut hela femton diktsamlingar... (bara två har getts ut på svenska och den senaste kom 1996).I min hand just nu har jag hennes "The Journals of Susanna Moodie". Susanna Moodie och hennes syster Catharine skrev jag om här för ett tag sedan.
Den här diktsamlingen kom ut 1970 och har fått klassikerstatus i Kanada (Atwoods hemland). Dikterna följer Susannas öde från det att hon sätter fot på kanadensisk mark år 1832 och ända fram till dess att hon lämnar det jordiska och går över gränsen till en annan verklighet.
Inspirationen till den här boken fick Margaret Atwood via en dröm. Hon läste sedan Susanna Moodies "Roughing it in the Bush"- men blev besviken och tyckte illa om den svulstiga prosan. Däremot fängslades hon av Moodies starka personlighet som lyste över sidorna.
"If the national mental illness of the United States is megalomania, that of Canada is paranoid schizophrenia". Mrs Moodie både älskar och hatar det kanadensiska landskapet- det bryter ner henne men det är samtidigt sagolikt vackert. Atwood säger också att "we are all immigrants to this place even if we were born here: the country is too big for anyone to inhabit completely, and in the parts unknown to us we move in fear, exiles and invaders."
Dikterna om Susanna Moodie är vackra och sorgsna- de fångar hennes själ, hennes längtan och hennes ständiga kamp för tillvaron.
"There was an accident: the air locked,
he was hung in the river like a heart.
They retrieved the swamped body.
---
I planted him in this country
like a flag".
(Från dikten "Death of a young son by drowning".)
Den sista dikten i samlingen har titeln "Resurrection" och så sluts cirkeln med den återuppståndna Susanna Moodie som vandrar genom den gråa och välbekanta snöstormen.
"I can hear now the rustle of the snow
the angels listening above me
thistles bright with sleet
gathering---"
4 kommentarer:
Margaret Atwood är en favorit, men hennes romaner o noveller då. Känner inte till poesin alls, mer än att jag vet att den finns! Kan förstå att hon blev fängslad av systrarna Modie, sådana berättelser är verkligen fascinerande. Hur bar de sig åt?!
Bokmoster: Jag gillar också Atwoods romaner - poesin känner jag också dåligt till men har blivit mycket intresserad efter den här lilla volymen.
Oj! Vilket tips, hade ingen aning om att Atwood gett ut så mycket poesi. Och denna Susanna har jag nyligen hört nämnas i nåt annat sammanhang. (Eller var det i Atwwods egna dagboksanteckningar? Kanske, minnet läcker som ett såll. Men nu blev jag påmind!
Snowflake: Jag visste inte heller att hon gett ut så många diktsamlingar- jag blev förvånad! Jag ska försöka leta fram ett par till. Jag tyckte i alla fall mycket om hennes dikter om Susanna Moodie- de där två systrarna är mycket intressanta-vilka öden, tänkte jag, när jag läste biografin!
Skicka en kommentar